Maurice Maeterlinck

Wikipedia

Maurice Polydore Marie Bernard Maeterlinck, född 29 augusti 1862 i Gent, Belgien, död 6 maj 1949 i Nice, Frankrike, var en belgisk författare, Nobelpristagare i litteratur 1911.

Maeterlinck kom från en välbärgad fransktalande familj i Ghent, Belgien, verkade först en kort tid som advokat, men övergav den banan 1889 för att verka som författare istället. Från 1896 var han verksam i Frankrike och kom i Paris i kontakt med den växande symbolistiska rörelsen kring Stéphane Mallarmé och Villiers de l'Isle-Adam. Maeterlinck applicerade skolans idéer på dramat, och blev 1889 med sin La Princesse Maleine en av de första att presentera ett symbolistiskt drama.

Fantasi är nyckelordet i Maeterlincks skrivande, och hans mest kända drama L'Oiseau bleu (Fågel Blå) är ett rent sagospel. Det handlar om de två fattiga barnen Mytyl och Tyltyl som, åtföljda av bland andra Ljus, Katt, Hund, Bröd och Vatten, ger sig ut på jakt efter Fågel Blå, en symbol för lyckan. Trolovningen är en slags fortsättning på Fågel blå.

Maeterlinck hade från 1895 till 1918 en långvarig relation med skådespelerskan och sångerskan Georgette Leblanc. Hon medverkade i många uppsättningar av hans dramer och gästspelade också i Sverige hösten 1903 i fyra av hans skådespel.

Efter att Maeterlinck tilldelats nobelpriset 1911 slutade han nästan helt att skriva, och 1930 köpte han ett mindre slott i Nice, Frankrike. Den belgiske kungen Albert I adlade honom 1932. Maeterlinck gifte sig 1919 med Renée Dahon. De flydde till USA 1940, för att efter andra världskriget återkomma till Nice, där han dog 1949.

[redigera] Bibliografi i urval

Drama

La Princesse Maleine (1889) Fantasidrama i 5 akter
L'Intruse (1890; Den objudne gästen) Drama i 1 akt (Tillägnad Edmond Picard)
Les aveugles (1890; De blinda, 1901) Drama i 1 akt (Tillägnad Charles Van Lerberghe)
Les sept princesses (1891) Drama
Pelléas et Mélisande (1892; Pélleas och Mélisande) Drama i 5 akter (Tillägnad Octave Mirbeau)
Alladine et Palomides (1894) Drama i 5 akter (Tillägnad Camille Mauclair)
Intérieur (1894; Interiör, översatt av August Lundin) Drama i 1 akt (Tillägnad Sara de Swart)
La mort de Tintagiles (1894) Drama i 5 akter (Tillägnad Aurélien Lugné-Poë)
Aglavaine et Sélysette (1896; Aglavaine och Sélysette, översatt av Gustaf Collijn, 1911) Drama i 5 akter
Ariane et Barbe-Bleue ou la delivrance inutile (1900/01) Drama i 3 akter
Sœur Béatrice (1901; Syster Beatrice) Mirakelspel i 3 akter
Monna Vanna (1902; Monna Vanna, översatt av Frans Hedberg, 1903) Renässansdrama i 3 akter
Joyzelle (1903; översatt av Franz Hedberg, 1903) Drama i 5 akter
La miracle de Saint-Antoine (1903; Den helige Antonius underverk) Satirisk legend i 2 akter
L'Oiseau bleu (1908; Fågel Blå, översatt av Hugo Hultenberg, 1910) Feeri i 5 akter och 10 tablåer
Marie Magdeleine (1909; Maria Magdalena, översatt av Hugo Hultenberg) Drama i 3 akter
Les Fiançailles (1918; Trolovningen, översatt av Hugo Hultenberg) Feeri i 5 akter och 11 tablåer
Le Bourgmestre de Stilmonde (1918)

Dikter

Serres chaudes (1889; Drivhus)
Douze chansons (1896, återutgiven 1900 som Quinze chansons)

Prosa

Le Trésor des humbles (1896; De ringes rikedomar, 1909)
La Sagesse et la destinée (1898; Visheten och ödet, 1909 )
La Vie des abeilles (1901; Bikupan, 1902)
La temple enseveli (1902; Det begravna templet, 1911)
Le double jardin (1904)
L'Intelligence des fleurs (1907; Blommornas intelligens, 1908)
La Vie de l'Espace (1928)
La vie des termites (1930; Myrornas liv eller Termiternas liv, 1927)
Devant Dieu (1937; Inför Gud)
La Grande Porte (1939; Den stora porten)
Bulles bleues (1948) Självbiografi

[redigera] Maeterlinck i musik

Pelléas et Mélisande fungerade som inspiration för fyra stora sekelskifteskompositioner, en opera av Claude Debussy, skådespelsmusik av Jean Sibelius, en orkestersvit av Gabriel Fauré, och ett symfoniskt poem av Arnold Schönberg.

Andra operor, sviter, symfonier baserade på Maeterlincks skådespel:

Princess Maleine: Bréville, Lili Boulanger
Les Aveugles: Beat Furrer ("Die Blinden")
Les Sept Princesses: Bréville
La Mort de Tintagiles: Löffler, Santoliquido
Aglavaine et Sélysette: Arthur Honegger
Ariane et Barbe-Bleue: Paul Dukas (Dukas enda opera)
Sœur Béatrice: Kurt Atterberg (Svit nr 3 för violin, viola och stråkar är en bearbetning av tonsättarens egen skådespelsmusik till Syster Beatrice)
Monna Vanna: Ábrányi Emil jr., Henry Février, Rachmaninov