Mahabharata
Wikipedia
Mahabharata, Mahābhārata, महाभारत är ett fornindiskt mytologiskt epos i 18 delar, skrivet på sanskrit.
Traditionellt brukar eposet attribueras till Vyasa som är en av gestalterna som omtalas i eposet. Mahabharata brukar översättas som "Den stora berättelsen om Bhāratas", dvs Bharatas son, den kung som grundade Bhāratavarsha, ett annat namn på Indien. I sin fullständiga form består eposet av omkring 100 000 verser, vilket gör det åtminstone fyra gånger längre än Bibeln. Verket tros dock utgå från ett äldre verk kallat Jaya ("seger") med mycket osäker tillkomsttid. Förmodligen härstammar historien ursprungligen från händelser som ägde rum innan Mahaviras och Buddhas tid då den klassiska hinduismen etablerades. För hinduismen utgör Bhagavadgita i Mahabharatas sjätte del en särskilt vikigt lärodikt.
Den centrala berättelsen i verket är klanfejden mellan brödrasläktena Kaurava, familjens äldre del, och Pandava, den yngre delen, om makten över Kuruklanens kungadöme Hastinapura. Denna kamp kulminerar i slaget vid Kurukshetra där Pandavas utgår med segern.
[redigera] Se även
