Ljungpipare

Wikipedia

?Ljungpipare
Adult ljungpipare som ruggar från sommar- till vinterdräkt. Fotografiet är taget i slutet av augusti
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Vadarfåglar Charadriiformes
Underordning:	Vadare Charadrii
Familj:	Pipare och vipor Charadriidae
Släkte:	Pipare Pluvialis
Art:	Ljungpipare P. apricaria
Vetenskapligt namn
§Pluvialis apricaria Auktor: Linné, 1758

Adult ljungpipare i vinterdräkt
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Ljungpiparen (Pluvialis apricaria) är en fågel som tillhör familjen pipare och vipor.

[redigera] Utseende och läte

Ljungpiparen är cirka 26-29 centimeter lång och väger mellan 150 och 220 gram. Vingbredden är 53 till 59 centimeter. Fåglarna är ganska klumpiga vadarfåglar. De har runt huvud och gråbrun fläckig ovansida. På våren och under häckningstiden är de omisskännliga med sin svarta buk och den svarta strupen, som är inramad av en vit rand. Honorna är inte lika kontrastrika som hanarna men det finns en stor variation i den svarta färgningen, så att det inte alltid är möjligt att utan tvekan skilja könen åt.

Lätet är ett vemodigt entonigt "tryyyyt", som den ger ifrån sig med jämna mellanrum. Hanarna genomför iögonfallande sångflykt på våren när de erövrar häckningsområde.

[redigera] Taxonomi

Man brukar inte dela upp ljungpiparen i underarter utan menar på att den är monotypisk. Dock finns det en variationsskillnad mellan den nordliga populationen, som kallas för ( 'altifron' -typ) och den sydliga ( 'apricaria' -typ). De typiska nordliga fåglarna har en högre kontrast i fjäderdräkten och är svartare på bröstet och undertill, medan den typiska sydliga ljungpiparen är blekare i teckningen och de anlägger också en mindre komplett sommardräkt än de nordliga. Variationen är dock mycket stor. Båda dessa typer häckar i Sverige.^[1]

[redigera] Omgivning och utbredning

Ljungpipare lever på vidsträckta mossar, på öppna bergsängar, på hedar och på tundran. Ljungpiparens huvudsakliga utbredningsområde är norra Europa. Den är flyttfågel som på vintern flyttar till Storbritannien och Irland och till kusterna i västra och södra Europa, där den lever på ängar och fält.

I Sverige finns ljungpiparen över stora delar av landet. I norr häckar många på fjällhedar. Det största beståndet i södra Sverige finns på alvaret på Öland.

[redigera] Häckning

Dununge av ljungpipare med ägg på ett färöiskt frimärke. På Färöarna häckar årligen cirka 1000 par.

Både hane och hona deltar i häckningsbestyren och växlar med varandra. Boet är en grund urgröpning på marken, som bara är lite inredd med växtdelar. Honan lägger fyra ägg med 2-3 dagars mellanrum. Äggen är vanligen 52 x 35 millimeter stora och har gulbrun färg med mörkbrunt mönster.

Äggen kläcks efter ungefär 30 dagar och ungarna kan genast livnära sig själva, men övervakas fortfarande av föräldrarna.

Efter ungefär en månad är ungarna flygfärdiga.

[redigera] Föda

Ljungpipare äter insekter, maskar och snäckor, som de plockar på marken.

[redigera] Namn

Ljungpiparen är en av de fåglar som har haft ett stort antal dialektala namn. I Skåne hette den ljungvipa, i Halland ljungspole, i Småland myrpytta, lertrana och åkerhöna. På Öland kallades den alwargrim, i norra Sverige fjellhjerpe, hey-lo och fjellplistra medan den på samiska kallades hutti.
Den har också tidigare kallats brockfogel och ljungspole ^[2]

[redigera] Källor

^ Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström. D 1999. Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
^ Sven Nilsson. D 1858. Foglarna