Eko

Wikipedia

Eko är ett ljudfenomen som uppstår om ett ljud reflekteras och återhörs med så stor fördröjning att de uppfattas som ett separat ljud av lyssnaren. Normalt krävs en fördröjning på minst 0,1 s för att örat ska uppfatta fenomenet som ett eko, vilket innebär en reflekterande yta på minst 17-18 meters avstånd. (Ljudets hastighet i luft varierar med tryck och temperatur, men är ca. 340 m/s vid 15°C och normalt tryck vid havets yta). Snabbare ekon än så kan också uppfattas om ljudet studsar upprepade gånger mellan två ytor på kortare avstånd än 17 m, s.k. fladdereko, ett fenomen som oftast uppfattas som obehagligt. Ett eko blir starkare om den reflekterande ytan är konkav.

Ekon kan uppstå naturligt, exempelvis i en stor grotta eller sal där tak och väggar fångar upp och återkastar ljudet. Det kan också skapas på konstgjord väg, exempelvis genom elektronisk fördröjning och upprepning, en effekt som ibland används som ingrediens och stilelement inom rock- och popmusik.

Ekon kan användas för avståndsmätning, något som exempelvis används i ekolod, där ljudet skickas genom vattnet och reflekteras tillbaka från bottnen eller något föremål i vattnet. En liknande använding är radar, där radiovågor används istället för ljudvågor.

Eko uppstår då ljud reflekteras mot till exempel en vägg. Det uppstår i till exempel i tomma rum. När rummet är möblerat uppstår inget eko eftersom ljudet reflekteras och försvagas flera gånger mot möblerna. Eko kan användas som avståndsmätare som till exempel vid ekolodning då ekolodet sänder ett ultraljud genom vattnet som träffar bottnen, reflekteras mot den och studsar upp till ytan igen. I luften tar det en sekund för ljudet att träffa en vägg och reflekteras om man står 170 meter bort.