Liksvävande temperatur
Wikipedia
Liksvävande temperatur, eller liksvävig d:o, är en stämning (temperering) av skalan där varje halvtonsteg är lika stort.
Oktaven är uppdelad i 1200 cent och varje halvtonssteg blir i liksvävig temperatur 100 cent, vilket motsvarar frekvensförhållandet 
.
Den främsta fördelen med att stämma liksvävande är att varje tonart låter kromatiskt lika och därmed blir musikaliskt användbar så att modulation och transponering blir möjlig.
Å andra sidan blir vissa toner, framför allt terser, något dissonanta jämfört med ren stämning. Alla intervall är dock acceptabla och användbara i alla tonarter. Liksvävande temperatur är vanlig i modern västerländsk musik, särskilt elektroniskt genererad sådan.
| Tabell över frekvensförhållanden | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Cent | Frekvensförhållande | |||||
| Intervall | Ren | Liksväv. | Pyth. | Ren | Liksväv. | Pyth. |
| Prim | 0 | 0 | 0 | 1:1 | 1:1,0000 | 1:1 |
| Liten sekund | 112 | 100 | 90 | 15:16 | 1:1,0595 | 243:256 |
| Stor sekund | 182 | 200 | 204 | 9:10 | 1:1,1225 | 8:9 |
| 204 | 8:9 | |||||
| Liten ters | 316 | 300 | 294 | 5:6 | 1:1,1892 | 27:32 |
| Stor ters | 386 | 400 | 408 | 4:5 | 1:1,2599 | 64:81 |
| Kvart | 498 | 500 | 498 | 3:4 | 1:1,3348 | 3:4 |
| Överstigande kvart | 590 | 600 | 612 | 32:45 | 1:1,4142 | 512:729 |
| Förminskad kvint | 610 | 588 | 45:64 | 729:1024 | ||
| Kvint | 702 | 700 | 702 | 2:3 | 1:1,4983 | 2:3 |
| Liten sext | 814 | 800 | 792 | 5:8 | 1:1,5874 | 81:128 |
| Stor sext | 884 | 900 | 906 | 3:5 | 1:1,6818 | 16:27 |
| Liten septima | 996 | 1000 | 996 | 9:16 | 1:1,7818 | 9:16 |
| 1018 | 5:9 | |||||
| Stor septima | 1088 | 1100 | 1110 | 8:15 | 1:1,8877 | 128:243 |
| Oktav | 1200 | 1200 | 1200 | 1:2 | 1:2,0000 | 1:2 |
Tabellen ovan visar centtal och frekvensförhållandet för alla intervall i den kromatiska skalan för ren, liksvävande och pythagoreisk stämning. Där de rena och pythagoreiska skalorna skiljer sig åt utgör den liksvävande temperaturen en kompromiss - den ligger mellan de två övriga.
Se även:
[redigera] Källor
- Johan Sundberg, Musikens ljudlära, 3:e upplagan, Proprius förlag, 1989, 247 sidor, ISBN 91-7118-653-0
- Per-Gunnar Alldahl, Körintonation, AB Carl Gehrmans Musikförlag 1990, 142 sidor, ISBN 91-7748-022-8
- Bonniers Musiklexikon, 2:a reviderade upplagan, Bonnier Fakta Bokförlag 1983, ISBN 91-34-50958-5
