Japans historia

Japan har bebotts av människor i minst 500 000 år. Vid ett flertal istider under de senaste miljoner åren har Japan varit anslutet till fastlandet genom landbroar (vid Sachalin i norr och förmodligen vid Kyushu i söder) vilket möjliggjort invandring av människor, växter och djur till de japanska öarna från nuvarande Kina och Korea. Början till Japans stenålder inträffade runt år 200 000 f.Kr.

[redigera] Jomonperioden (10000 - 250 f.Kr.)

Huvudartikel: Jomon

Vid den senaste istidens slut, runt år 10 000 f.Kr., uppstod Jomonkulturen i Japan. Den var en mesolitisk och neolitisk halvbofast jakt- och samlarkultur. Antagligen var Jomon förfäder till japans ursprungsbefolkning Ainu. Enligt traditionell japansk mytologi grundades Japan år 660 f.Kr. av kejsar Jimmu.

[redigera] Yayoiperioden (250 f.Kr. - 250 e.Kr.)

Huvudartikel: Yayoi

Yayoiperioden kännetecknas av ett inflöde av teknologier från det asiatiska fastlandet och även av omfattande invandring från olika delar av Asien (främst området kring Beijing och Shanghai). Under Yayoiperioden blev risodlingen utbredd, och arkeologiska fynd vittnar om många olika lokala kulturer. Den japanska religionen, shintoismen, uppkom under denna period.

[redigera] Kofunperioden (250 - 500 e.Kr.)

Huvudartikel: Kofun

Under denna period skapades mycket stora nyckelhålsformade gravar, vilket antyder att man hade någon form av statsbildningar som kunde organisera byggen av stora gravar åt avlidna furstar. I den kinesiska boken Redogörelser från de tre rikena nämns Japan för första gången i skrift år 297. Där kallas landet för 'Wa' och beskrivs som bestående av flera tusen furstendömmen, varav Yamatai ska ha varit det främsta.

[redigera] Asukaperioden (500 - 710)

Huvudartikel: Asuka

Det japanska samhället organiserades under denna tid enligt ett klansystem kallat Uji. Yamatostaten härstammade antagligen från ett kluster av mäktiga Uji. Under Asukaperioden byggdes en militärmakt upp enligt ett system däri ett bestämt antal hushåll var skyldiga att stå för ett visst antal utrustade och tränade soldater. Det var också under Asukaperioden som Buddhismen introducerades i Japan via Korea. Med denna följde samtidigt många nya lånord för abstrakta begrepp och därmed de kinesiska skrivtecken, kanji, som blev en ny grund för att framställa det japanska språket i skrift.

Genom Taikareformerna år 645 skapas grunden till ett politiskt och administrativt system baserat på den kinesiska Tangdynastin. Man inför även den kinesiska traditionen att flytta huvudstaden varje gång en kejsare dör, och när kejsaren dog år 710 flyttades huvudstaden till Nara vilket inledde Naraperioden.

[redigera] Naraperioden (710 - 794)

Huvudartikel: Naraperioden

Under denna period hade man en stark diplomatisk relation med Kina och den kinesiska kulturen blev populär i Japan. År 712 gavs krönikan Kojiki ('redogörelse för uråldriga händelser') ut och 720 utkom Nihongi ('Japans historia'). Dessa krönikor blandar myt med verklighet och båda redogör bland annat för hur gudarna skapade Japan.

[redigera] Heianperioden (794 - 1192)

Huvudartikel: Heian

År 794 flyttades huvudstaden till Heiankyo (dagens Kyoto) och därmed inleddes Heianperioden. Början av denna period var relativt fredlig och stabil och blev den japanska estetiken och litteraturens guldålder. När en insei-kejsare dog år 1156 uppstod dock en kamp om makten kallad Hogenkriget mellan familjerna Taira och Minamoto vari Taira segrade. Konflikten kom dock att pågå fram till år 1185 då Minamoto-familjen slutligen vann.

[redigera] Kamakuraperioden (1192 - 1333)

Huvudartikel: Kamakura

Kamakuraperioden inleds i och med att Yoritomo år 1192 utnänmnts till Shogun (även om vissa ibland vill datera periodens början till 1185). Då Yoritomo son Minamoto no Sanetomo mördats 1219 fanns inga arvingar kvar av Minamoto-släktens huvudlinje och Houjou-ätten kom då att bli dominerande i Kamakura-shogunatet. Houjou-ättens överhuvud Yoshitoki gjorde dock inga anspråk på shogun-titeln utan lät istället titeln gå till Fujiwara-ätten. Houjou-ätten regerade nu å den omyndige shogunens vägnar genom befattningen shikken.

Kamakura-shogunatet tvingades för första gången i Japans historia ta itu med ett allvarligt yttre hot i form av mongolerna, de så kallade mongoliska invasionerna av Japan. År 1281 gick mongolerna till angrepp med 140 000 soldater men tack vare en tyfon, av japanerna kallad kamikaze ('gudomlig vind'), drevs mongolerna bort.

År 1333 splittrades Kamakurashogunatet och kejsaren Go Daigo tog makten.

[redigera] Ashikagaperioden (inklusive Muromachi-perioden) (1338 - 1573)

Huvudartikel: Ashikaga

Efter att ha tagit makten från Kamakura-shogunatet påbörjade kejsar Go Daigo ett återställande av den gamla kejsarmakten. När han allierade sig med Ashikaga Takaujis fiende så vände sig denne emot honom och kunde anta shogun-titeln år 1338. Go Daigo upprättade dock ett nytt hov i Yoshino vilket skapade två olika linjer av kejsarfamiljen som utropade varsin kejsare.

Ashikaga Takauji försökte skapa ett centraliserat politiskt system med säte i Kyoto men förlorade så småningom kontrollen över daimyoerna. Krig mot Go Daigos alternativa hov var vanligt. Därför tvingade den tredje shogunen av Ashikaga, Yoshimitsu, hovet i Yoshino att återvända till Kyoto mot ett löfte om att varannan kejsare skulle komma från det södra och varrannan kejsare från det norra hovet.

[redigera] Sengokuperioden (1467 - 1574)

Huvudartikel: Sengoku

Efter Ouninkriget (1467 - 1477) inleddes en period där krigsherrar fick större makt på bekostnad av shogunatet som upphörde år 1573 och Japan delades i en mängd krigande stater. Period kallas sengoku ('krigande stater') men trots att det inte fanns någon central regering växte ekonomin i rasande takt under denna tid.

[redigera] Azuchiperioden (1568 - 1600)

Huvudartikel: Azuchi

Oda Nobunaga erövrade Kyoto 1568 med stöd från Tokugawa Ieyasu men lyckades dock inte befästa sin makt över hela Japan utan mördades av en daimyo som förrådde honom år 1582. Hideyoshi hade kommit i Nobunagas gunst och lyckades efter dennes död erövra Kyushu och besegrade år 1590 Houjou-klanen vilket gjorde honom till den de facto härskaren av Japan till sin död 1598. Tokugawa Ieyasu blev då den mäktigaste fursten och utnämndes år 1603 shogun varpå han bildade Tokugawa-shogunatet i Edo.

[redigera] Tokugawaperioden (1603 - 1868)

Huvudartikel: Tokugawa

Tokugawa-shogunatet inledde en ny period av central makt under shogunen som enade hela Japan. Under 1600-talet inleddes en isolering av Japan mot omvärlden. Denna isolering varade tills den amerikanske kommendören Matthew Perry tvingade Japan att öppna sig i Kanagawakonventionen år 1854. I praktiken tvingades shogunen bort från makten i och med Boshinkriget (1867-1868), men formellt sett ansökte shogunen hos kejsaren om att få avgå. Den process som ledde till att shogun förlorade sin makt till kejsaren går under namnet Meijirestaurationen.

[redigera] Meijiperioden (1868 - 1912)

Huvudartikel: Meijiperioden

Kejsar Meiji kröntes 1868 och genomförde många reformer. Feodalsystemet övergavs och många västerländska företeelser annamades, bland annat inom det juridiska, finansiella, politiska och militära systemet.

[redigera] Taishoperioden (1912-1926)

Karta över Japan vid 1900-talets början (ur Nordisk familjebok)

Huvudartikel: Taishoperioden

Som ett resultat av krigen mot Kina och Ryssland hade Japan år 1910 erövrat Taiwan och halva Sachalin samt vasalliserat Manchuriet och Korea. Under Första världskriget allierade sig Japan med Ententen.

[redigera] Showaperioden (1926-1989)

[redigera] Åren före andra världskriget (1926-1937)

1926 avled kejsare Taisho. Hans son Hirohito kröntes till ny kejsare och tog sig namnet Showa.

[redigera] Andra världskriget (1937 - 1945)

Huvudartikel: Japan under andra världskriget

Japan allierade sig under andra världskriget med axelmakterna Tyskland och Italien. Japan anföll den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii år 1941 för att befästa den japanska övermakten i Stilla havet men efter att USA dragits in i kriget började maktbalansen växla till Japans nackdel. Efter en lång krigskampanj i Stilla havet förlorade Japan Okinawa och Ryukyuöarna. USA genomförde våldsamma angrepp mot Tokyo, Osaka och andra viktiga städer och mot Hiroshima och Nagasaki fälldes atombomber. Japan kapitulerade villkorslöst inför USA den 15 augusti 1945.

[redigera] Efterkrigstiden (1945-1989)

Huvudartikel: Efterkrigstiden i Japan

Efter att ha besegrats i andra världskriget ockuperades Japan av USA fram till 1952. Efter ockupationens avslutande genomförde Japan en anmärkningsvärd ekonomisk återhämtning. USA återlämnade Ryukyuöarna 1972, men har fortfarande en stor militär närvaro i hela Japan. Sovjetunionen erövrade Kurilöarna under kriget och dessa är fortfarande en del av Ryssland. Japan har även en territoriel dispyt med Sydkorea gällande Liancourtklipporna.

[redigera] Heiseiperioden (1989-)

1989 tillträde Akihito som landets nya kejsare och med detta börjar Henseiperioden. År 2003 beslutade Japan att skicka trupper till Irak, vilket är den första militära handling som Japan genomfört sedan det förbjöds i grundlagen av den amerikanska ockupationsmakten.

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org../../../j/a/p/Japans_historia.html

Kategori: Japans historia

We provide Linux to the World