James Levine

Wikipedia

James Levine, född 23 juni 1943 i Cincinnati, är en ledande amerikansk dirigent och pianist. Som ett musikaliskt underbarn redan som tioåring uppträdde han som solist i Felix Mendelssohns pianokonsert No 2. Levine har studerat 1961-1964 vid Juilliard School of Music i New York City och dirigering för Jean Morel. Första åren efter examen arbetade han som assistent åt den amerikanske dirigenten George Szell vid Cleveland Orchestra. Därefter han har arbetat vid Philadelphia Orchestra, Welsh National Opera och San Francisco Opera. Han debuterade vid Metropolitan Opera i juni 1971 i Tosca, blev 1973 utnämnd som förste dirigent, musikchef 1975 och konstnärlig ledare 1986. Levins arbete har betytt mycket för att stärka och befästa Metropolitan Operas roll som en av de ledande operascenerna i världen. Från och med 2004 delar Levine tiden mellan Metropolitan och att vara chef för Boston Symphony Orchestra (efter Seiji Ozawa).

Vid Metropolitan har han satt upp bland annat verk av Alban Berg, Debussy, Gershwin, Mozart, Rossini, Schönberg, Strauss, Stravinsky, Verdi, Wagner, Kurt Weill och även nyare verk som till exempel John Coriglianos The Ghosts of Versailles.

Levine är också vanlig gästdirigent hos de andra ledande orkestrarna, som till exempel Berliner Philharmoniker, Wiener Philharmoniker, München Philharmoniker, Philharmonia Orchestra i London och Dresden Staatskapelle, samt vid flera festivaler, bl.a. Bayreuthfestspelen där han dirigerat 15 säsonger.

James Levine har också gjort sig känd för att spela kammarmusik och som uppskattad ackompanjatör för Lieder-sångare.