Hagström
Wikipedia
Hagström, varumärke som användes på instrument såsom elgitarrer, elbasar och dragspel samt och PA-utrustning tillverkade av AB Albin Hagström i Älvdalen.
Över 700 000 dragspel och 125 000 elektriska och halvakustiska gitarrer, samt 7.500 förstärkare, högtalare, mixerbord och ekomaskiner tillverkades i Älvdalsfabriken under perioden 1925–1983.
Försäljningen av företagets produkter ombesörjdes i Norden av en egen detaljhandelskedja, Hagström Musik, och internationellt av ett världsomspännande nät av grossister och återförsäljare.
Innehåll |
[redigera] Hagström dragspel
Albin Hagström började importera av tyska och italienska dragspel, men redan 1925, samma år som firman Albin Hagström startades, började han samarbeta med italienska dragspelstillverkare för att utveckla ett dragspel speciellt framtaget för den svenska marknaden.
De italienska Paolini-spelen man importerade, väckte Albins interesse för pärlemorimitationer, färgsprakande celluloidpaneler och nyskapande formgivning, något som skulle komma att få ett stort inflytande över designutvecklingen hos företagets dragspel, och senare även gitarrer och elbasar.
Idén slog väl ut, och efterfrågan på Hagströmspelen ökade lavinartat. Albin Hagström kunde inleda uppbyggnaden av en detaljhandelskedja i Sverige, och 1928 invigdes Norway A/S A Hagström i Oslo. I Köpenhamn etablerades A/S A Hagström 1933, och Finland följde efter 1938 med O/Y Hagström AB i Helsingfors.
Stigande efterfrågan i Norden gjorde att Albin Hagström 1932 påbörjade egentillverkning av dragspel i och med öppnandet av fabriken i Älvdalen, och de 45 första spelen, av modellen Excellent tillverkades. Samma år omvandlades firman till aktiebolag, och namnet ändrades till AB Albin Hagström.
1936 kom de två italienska dragspelsbyggarna Virgilio Verri och Orlando Gratti till fabriken i Älvdalen. Under deras ledning effektiviserades och moderniserades produktionen. 1938 övertog AB Albin Hagström dragspelsfabriken Accordia i Stockholm, och året efter etablerade man sig i New York med Hagstrom Music Company Inc..
Under 40- och 50-talet öppnades allt fler butiker i Sverige och övriga Norden, samtidigt som man expanderade på övriga marknader. När affärerna gick som bäst, hade Hagström under den perioden 48 egna butiker i de nordiska länderna. Utöver företagets egna sortiment, innehade man också importagenturer för gitarrer från flera utländska tillverkare. 1952 nåddes produktionstoppen med 15.000 tillverkade dragspel.
Spelen såldes under femtiotalet med italienskt klingande modellnamn som Rosita, Castello, Consul och Constella.
Under denna period startades i anslutning till Hagströmsbutikerna även en rad dragspelsskolor, och det räknas med att fler än 70.000 personer lärdde sig spela dragspel på en Hagströmkurs. Hagström var under denna period dominerande på marknaden, och varumärket blev med tiden allt starkare. För att kunna tillgodose efterfrågan, etablerades tillverkning på flera platser runt om i Norden.
Grundaren Albin Hagström avlider 1952, blott 47 år gammal, och Erik Wisén tar över som VD i företaget. Med Wisén vid rodret träder företaget in i en ny tidsålder.
[redigera] Exempel på dragspelsmodeller från Hagström
- 1930-talet
- Exellent - Det första Hagströmspelet som tillverkades i Sverige.
- Granesso
- 1940-talet
- 389-31
- Granesso 70
- Accordia Superior och Extra
- 1950-talet
- Castello och Minor - Byggdes i Italien.
- Skandia
- 773 och 813
- Constellation, Marita och Rosella
- Master 4/5
- Rigoletto I, II och III
- Rosita och Rosita II
- Consul Maestro och Consul Maestoso
- Constella II och Estrella
- Accordia Royal
- 1960-talet
- Walter Special 40 - Uppkallat efter Andrew Walter, välkänd samtida dragspelare.
- Super Cromatic - Det sista dragspel Hagström tillverkade.
[redigera] Artister som använt dragspel från Hagström
- Calle Jularbo
- Toralf Tollefssen
- Arnstein Johanssen
- Mogens Ellegaard
- Ernst Borgström
[redigera] Hagström gitarrer
I och med Rock'n'rollens intåg i Sverige under 1950-talet, började kundernas intresse för dragspelen att svalna, och på Hagströms viktigaste exportmarknad, USA, kunde man inte längre sälja instrumenten. Därför började man utveckla en elgitarr. En Gibson Les Paul från 1957 var utgångspunkten för designen. AB Albin Hagström hade, i egenskap av importör, introducerat utländska gitarrmärken, däribland Gibson, på den svenska marknaden, och i Oslo producerades redan akustiska Hagströmgitarrer.
Det var för produktionen av gitarrer och elbasar, som namnet Hagström skulle komma att bli världskänt i de breda folklagren. 1958 började man bygga elgitarrer, och från 1961 även elbasar. Hagströms gitarrer uppnådde snabbt ett internationellt erkännande, mycket på grund av att de designmässigt skiljde sig från mängden. Samma färgsprakande celluloidbeklädning som funnits på dragspelen användes nu på de första gitarrerna. Man experimenterade även med greppbräda i hård nylon och plexiglas. En del av formgivningen sköttes av Arne Hårdén.
Samtidigt utvecklde man förstärkare, högtalare, mixerbord och ekomaskiner, som snabbt gjorde entré i musikvärlden. Med den tidens färgmode tilltalade produkterna den uppväxande tonårsgenerationen under 50- och 60-talet. Flera av dåtidens stora stjärnor använde Hagström vid konserter och TV-framträdanden. När Elvis Presley klev upp på scenen med en röd Hagström Viking ll i sin TV-sända Elvis Presley Comeback Television Special 1968, var Hagström redan ett välkänt och respekterat varumärke. Några år senare, 1974, levererade företaget all ljudutrustning till ABBA:s första världsturné.
I 1962 återvände Albin Hagströms son, Karl-Erik Hagström, till Sverige efter 5 år i USA där han arbetat med att etablera Hagström som varumärke på den amerikanska marknaden. Hans kontakter där banade väg för företagets erövrande av agenturer för märken som Fender, KORG och Pearl i Sverige. I 1967 övertog han ledningen av AB Albin Hagström efter Erik Wisén. Man experimenterade med åtskilliga olika material och lackeringar på instrumenten, och var snabba att anamma utvecklingen inom elektroniken i företagets produkter.
Hagström lanserade 1968 sitt sista dragspel, Super Cromatic, som producerades till 1970, då dragspelstillverkningen upphörde. Super Cromatic anses i dag vara ett av de bästa dragspel som någonsin tillverkats.
Nu fokuserade man utvecklingsarbetet enbart på gitarrer, basar och ljudutrusning. De två första gitarrmodellerna 1958, Hagström DeLuxe och Hagström Standard, var tydligt inspirerade av Gibsons Les Paul. På grund av den färgsprakande celluloidbeklädnaden, kom de snart att kallas The Glitter Guitars. 1962 kommer modellen Kent ut på marknaden, och från och med nu utvecklar man en rad nya gitarrmodeller. 1963 intoducerar man de första helt egendesignade modellerna på marknaden, Corvette och Impala. Även Kent återlanseras i en ny och uppstramad design. Med dessa modeller börjar Hagström få en egen varumärkesidentitet på gitarrmarknaden.
AB Albin Hagström presenterade 1968 en världsnyhet; den första serieproducerede åttasträngade elbasen, Hagström 8. Med den amerikanska gitarrbyggaren Jimmy D´Aquisto, som designer lanserar Hagström 1969 den halvakustiska Jimmy på marknaden. 1970 introduceras Hagström Swede och Swede Bass, bägge inspirerade av Gibsons Les Paul. 1976 utvecklar man i samarbete med Ampeg en klon mellan en gitarr och en synthesizer, Hagström Patch 2000. När en sträng kom i beröring med greppbrädan, skapades ett ljud, som vidarebefordrades till förstärkaren. Gitarren var inte mogen för en komersiell succé, men den gav Hagström stor internationell publicitet för sin innovativa konstruktion.
Under 1970-talet utvecklade man också ljudläggningar för konsertbruk. Kända från denna period är är bl.a. PA-systemen Super Proffesional Line och PA-2000 med 8-kanals stereomixer och stereoeko. ABBAs användning av företagets ljudanläggningar på världsturnén 1974 gav varumärket en exponering utan motstycke.
I och med Hagström Super Swede 1977 presenterade man sitt flaggskepp. Den var en vidareutveckling av Swede från 1970. Med denna gitarr hade man utvecklat instrumentet till dess fullkomlighet. Åren 1980-1982 var den Hagströms sista serieproducerade gitarr.
Pressad av konkurrenterna från Asien, som för en billig penning masstillverkade musikinstrument, och snbbt fann sig på den europeiska marknaden, tvingades Hagström slå igen portarna 1983. Det utvecklades en prototyp, Ultra Swede, som på försöksbasis tillverkades i Japan, men på grund kvalitétsproblem avbröts produktionen snart.
Ett stycke svensk industrihistoria gick därmed i graven.
[redigera] Gitarrer och deras produktionsår
- Standard, DeLuxe och DeLuxe A, 1958-1962 - Såldes i USA under namnet Goya. Hade Hagströms Speed-O-Matic greppbräda, och påminner utseendemässigt om Gibson Les Paul. Kallades The Glitter Guitars. DeLuxe A fick smeknamnet Batman på grund av sin speciella design.
- Kent, Kent I och Kent II, 1962-1966 - Såldes i USA som Hagström F-11, F-200 og F-300, och i England som Futurama. Den första Hagström gitarren med tremoloarmen Tremar som standard. Inspirerad av Fender Stratocaster.
- Automatic, Impala och Corvette, 1963-1967 - En futuristisk design. Automatic var en klon mellan Impala och Corvette. I USA såldes Corvette som Condor. Halsen var på dessa modeller fastlimmad vid kroppen.
- Hagström I, II och III, 1964-1976 - Gibson SG inspirerad kropp med Fender huvud. Hagström II och III såldes i USA som F-200 och F-300.
- Viking, Viking 1, Viking II, Viking DeLuxe och Viking I N, 1965-1979 - Hagströms första halvakustiska gitarr. På Viking I N går man från två single coil pickuper till två humbuckers.
- Jimmy, 1969-1979 - Halvakustisk gitarr designad av Jimmy D´Aquisto. Kunde fås med f-format eller ovalt ljudhål.
- Swede och Super Swede, 1970-1982 - Den sista modellen som producerades i Älvdalen. Inspirerad av Gibson Les Paul. Super Swede hette ursprungligen Swede DeLuxe, men bytte namn efter att ha kallats Super Swede i en musiktidskrift.
- Scandi, 1976-1980 - Stratocaster-liknande modell med tre single coil pickupper. Kallades också Hagström III. Denna modell blev även i en mindre upplaga tillverkad för vänsterhänta gitarrister.
- Swede Patch och Patch 2000, 1976-1979 - Klon mellan synthersizer och gitarr. Krävde en speciell gitartteknik, och var svårspelad.
- Partner, 1979 - I stort sett en Hagström II.
- Ultra Swede, 1983 - Producerad i Japan. Ett försök att tillverka billiga serieproducerade gitarrer. Infriade aldrig förväntningarna.
[redigera] Exempel på elbasar från Hagström
- Hagström Standard och DeLuxe Bass, 1961 - Hagströms första bas. Hade samma design som gitarrmodellerna. Var utrustad med Hagströms Speed-O-Matic greppbräda.
- Kent, 1962 - Såldes i USA som Hagström FB.
- Coronado IV och VI, 1963 - 4 och 6 strängad bas. Hade också Hagströms Speed-O-Matic greppbräda.
- Concorde och Concorde DeLuxe, 1965 - halvakustisk bas.
- Hagström II B, 1965
- Hagström 8, 1965 - 8-strängad bas. Världens första åttasträngade bas.
- Hagström Jazz Bass, 1973 - från 1977 Scanbass.
- Super Swede Bass, 1980 - Detta var den sista bas man byggde. Räknas som den bästa bas Hagström tillvekat.
[redigera] Musiker och musikgrupper som spelat/spelar på Hagström-instrument
- Elvis Presley
- Frank Zappa
- Franz Ferdinand (musikgrupp)
- Jimi Hendrix
- Noel Redding
- Björn Ulvaeus
- Bryan Ferry
- Billy Gibbons
- Dusty Hill
- Ace Frehley
- David Bowie
- Maria Andersson
- Sven-Ingvars
- Streaplers
- Kurt Cobain
[redigera] Litteratur
- Mikael Jansson. (red.). (2005). Musik för miljoner. . Översättning: . Uppsala: Uppsala Publishing House. sid. . ISBN 70053219.
