Gepider
Wikipedia
Gepider, en östgermansk, till goterna nära stående folkstam. Lär enligt goternas stamsaga, där goterna sägs ha landstigit vid Gothiscandza med tre skepp, ha anlänt i det tredje skeppet. Stannade, vid goternas utvandring från trakterna vid nedre Weichsel till Svarta havets kustland, på ön "Gepidaios" (Weichseldeltat). Utvandrade dock även de i sydöstlig riktning. I trakten av Karpaterna besegrade de under sin kung Fastida i mitten av 200-talet en annan östgermansk stam, burgunderna, som utvandrat dit från Pommern och Bornholm. Detta nederlag föranledde kort därpå Bornholms avfolkning då de besegrade burgunderna erhöll förstärkning genom en ny utvandring från denna ö. Men då gepiderna omedelbart efter segern sökte bemäktiga sig Dacien, besegrades de själva av goterna. Vid hunnernas intåg i Europa (år 375) underkuvades de av dessa och måste följa Attilas tåg (451) till Gallien. Efter Attilas död (453) gjorde de sig emellertid under sin kung Ardærik oberoende och upprättade ett rike i sydöstra Ungern och Siebenbürgen. Där utkämpade de med ett annat germanfolk, langobarderna, strider om vilka langobarden Paulus Diaconus diktat hjältesagor. Gepiderna dukade under 567 då de slutligen besegrades av langobarderna som då förbundit sig med avarerna. Deras kung Kunimund stupade, och hans dotter Rosamunda tvangs att äkta segraren, kung Alboin. En del gepider följde langobarderna på deras tåg till Italien, andra flydde till Konstantinopel, och de som stannade i Ungern blev avarernas undersåtar. En spillra av gepiderna lär ha funnits i Ungern ännu in på 800-talet.
