Edvard VII av Storbritannien

Wikipedia

Edvard VII (eng. Edward VII), Albert Edward von Wettin, född 9 november 1841 på Buckingham Palace, Westminster, London, England, Storbritannien, död 6 maj 1910 på Buckingham Palace, Westminster, London, England, Storbritannien, kung av Storbritannien och kejsare av Indien 1901-1910. Äldste son till Viktoria I av Storbritannien och Albert av Sachsen-Coburg-Gotha.

Kallades "Bertie". Fadern dog i tyfus 1861 efter att ha besökt sonen i Cambridge, och modern, som var otröstlig av sorg, anklagade honom för dödsfallet. Hon ansåg att "Bertie" var en oansvarig, indiskret playboy.

Han gifte sig med Alexandra av Danmark 10 mars 1863 på Windsor Castle, men fortsatte att ha älskarinnor, bland vilka den mest kända var Lillie Langtry.

[redigera] Barn (inom äktenskapet)

1. Albert, hertig av Clarence, (1864-1892).
2. Georg V av Storbritannien, (1865-1936) gm Mary av Teck.
3. Louise av Storbritannien, (1867-1931), gm Alexander Duff 1:e earl av Fife.
4. Victoria av Storbritannien, (1868-1935).
5. Maud av Storbritannien, (1869-1938), gm Håkon VII av Norge, mor till Olav V av Norge.
6. Prins John (som dog samma dag han föddes 6 april 1871)

Företrädare: Victoria

Kung av Storbritannien 1901–1910

Efterträdare: Georg V