Auguste Comte
Wikipedia
Isidore Auguste Marie François Xavier Comte, född 19 januari 1798 i Montpellier, död i Paris 5 september 1857, fransk filosof, grundare av positivismen och betraktad som en av grundarna till sociologin.
Innehåll |
[redigera] Liv
Comte studerade vid École Polytechnique i Paris och anslöt sig tidigt till Saint-Simon, vars inflytande röjer sig även i Comtes skrifter. 1832-1851 var han sedan vikarierande lärare (repetitör) vid samma högskola, och försörjde sig på denna inkomst. Mot slutet av sitt liv erhöll han ett årligt underhåll av sina vänner. 1826 drabbades han av mentalsjukdom med suicidala tankar, och han försökte dränka sig i Seine, men blev räddad och tillfrisknade. Omkring år 1845 fattade han en överspänd kärlek till fru Clotilde de Vaux, och denna kärlek utövade ett väsentligt inflytande på hans livsåskådning och författarskap.
[redigera] Författarskap
Bland Comtes skrifter intar Cours de philosophie positive (1830-1842; 5:e uppl. 1893-1894) främsta rummet. Dessutom författade han Système de politique positive, ou traité de sociologie, instituant la religion de l'humanité (1852-1854; 3:e uppl. 1890 ff.), Catéchisme positiviste (1852; senast 1891), Appel aux conservateurs (1855), Synthèse subjective (1856; 2:a uppl. 1900) m. fl. På svenska har Anton Nyström översatt Framställning öfver den positive anden (1875), Positivistisk kalender eller tablå öfver mensklighetens utveckling. Patent, l blad (s. å.) och Religionens väsende och mensklighetsbegreppet (1881). Under titeln Allmän öfversigt af positivismen har den sammanfattning av systemets grundtanke, som ingår i första delen av Politique positive, översatts till svenska med förord av Anton Nyström (1896).
[redigera] Positivismen
Comte var grundläggaren av positivismen (en term myntad av Henri de Saint-Simon) och den förste som satte denna filosofiska åsikt i system. Det finns enligt honom tre former av världsåskådning: den teologiska, den metafysiska och den positiva. Den första uppfattar allt som styrt av levande viljor: antingen så att varje naturföremål är besjälat, eller så att olika områden av naturen befinner sig under olika högre väsendens omedelbara inflytande, eller så att världen är skapad och styrd av en enda gud. Även den metafysiska världsåskådningen skiljer mellan det konkreta tinget och det inre väsende som ligger till grund för dess egenskaper och yttringar, men uppfattar detta väsende som en omedveten och begreppsartad verklighet. Vid högre utbildning uppfattar denna åsikt den blinda naturkraften som alltings grund. Enligt positivismen är människans kunskap inskränkt till företeelserna och, strängt taget, till deras lagar eller konstanta förhållanden. Denna indelning av de olika försöken till världsförklaring tillämpar Comte på alla områden av det mänskliga vetandet, och däri ligger hans originalitet. På varje särskilt område för sin eftertanke, menar Comte, börjar människan med den teologiska, fortgår till den metafysiska och slutar med den positiva uppfattningen.
[redigera] Vetenskapsteori
Enligt Comte bildar vetenskaperna sinsemellan ett system av över- och underordnade delar. De abstrakta vetenskaperna, som betraktar lagarna för tingens förändringar, föregår även i tiden de konkreta, som betraktar själva tingen, eftersom man inte kan begripa dessa utan att känna lagarna för deras uppkomst och förändring. Så är till exempel fysiologin abstrakt, eftersom den handlar om lagarna för det organiska livet utan att fästa sig vid bestämda former av det, medan däremot zoologin, som betraktar de givna djurformerna, är konkret. Varje senare vetenskap upptar i sig de föregående, med tillägg av några speciellare satser, i följande ordning: aritmetik, geometri, mekanik, astronomi, fysik, kemi, biologi och sociologi. Därvid är det möjligt, att en abstraktare vetenskap, till exempel astronomin, redan kan ha hunnit fram till den positiva ståndpunkten, medan de följande stannat på lägre. Comte fordrar således, att vetenskaperna skall bilda ett sammanhängande helt, och han har i "vetenskapens filosofi" undersökt de sätt som kan föra samman varje särskild vetenskap till ett helt. Däremot anser han att en undersökning av tänkandets allmänna lagar och former, eller en allmän vetenskaplig metod, är omöjlig. Han har således varken uppställt någon lära om induktionen eller sökt något kriterium på sanningen, men lämnar i stället ett stort spelrum åt den personliga böjelsen och smaken. Likaledes förnekar Comte att psykologin är möjlig och överlämnar åt frenologin att förklara de moraliska och intellektuella yttringar som vi finner hos andra människor. Sitt eget inre själsliv kan man, enligt Comte, inte observera, eftersom själva iakttagandet upphäver den mentala verksamhet som skulle utgöra föremål för iakttagelsen. Det hela slutade dock med att Comte bildade en egen religion.
[redigera] Samhällsåskådning
Comte ägande den största delen av sitt arbete åt att göra samhällsläran till en vetenskap. Den rätta metoden för detta ansåg han var att härleda de allmänna lagarna för människonaturen ur biologin och sedan bekräfta dessa genom överensstämmelsen med de empiriska lagar för samhällenas liv som man får genom induktion ur historien. Samhället grundar sig på människans naturliga böjelse för samlevnad och inbördes välvilja. Dess utveckling består i att underordna de djuriska böjelserna under de mänskliga. Det ledande i utvecklingen är intelligensen. Comte förespråkar därför en spirituell myndighet i staten, skild från den världsliga, som handhas av bankirer.
[redigera] Filosofi
Under inflytande av personliga förhållanden modifierade han sin åsikt och gav en religiös betydelse åt den positiva filosofin. Som föremål för religionen satte han mänskligheten, som han kallade "le grand être" (det stora väsendet). Han betraktade sig själv som mänsklighetens överstepräst. Mänskligheten fyller människans behov av ett oändligt. Hon förtjänar kärlek, ty från andra människor har vi allt gott. Hon gör anspråk på vår vördnad när vi bevarar dem i minnet som levat och verkat för det allmännas bästa. Comte utsträcker mänskligheten även till de djur som tjänar människan. För att alla människor skall kunna bilda ett helt krävs att individen uppoffrar alla intressen som inte är nödvändiga för människosläktets goda. Den högsta sedelagen bjuder således "att leva för andra". Comte ansåg även att himlakropparna hade anspråk på människans tacksamhet och vördnad, eftersom de offrat en del av sitt liv för människans skull.
[redigera] Religiösa slutsatser
I sitt förnämsta verk förnekar nämligen Comte inte möjligheten av en högre verklighet bakom företeelserna, men anser det omöjligt att finna visshet om detta. Det som styr världen kan lika väl vara blind mekanism som gudomlig avsikt; men analogin talar för det senare. När Comte på sin senare ståndpunkt underordnar förståndet under hjärtat, säger han, att man bör föreställa sig något högre bakom företeelserna, och fattar då den universella affekten, eller kärleken, såsom besjälande allt. Vetenskaperna betraktar Comte på detta utvecklingsstadium från subjektiv synpunkt och ordnar dem icke med avseende på deras objektiva sammanhang, utan efter deras nytta. Att anställa vetenskapliga forskningar som inte är nyttiga är därför osedligt. Se vidare Positivism.
[redigera] Comtes inflytande
Comtes lära vann tidigt många anhängare i Frankrike och England och något senare även i Tyskland och Italien. Jfr M. P. E. Littré, Auguste Comte et la philosophie positive (1864) och Auguste Comte et Stuart Mill (1866), John Stuart Mill, Auguste Comte and the positivism (1865), samt Anton Nyström, Positivismen, en systematisk framställning af denna lära jämte en biografi öfver dess grundläggare Auguste Comte (1879).
På platsen vid Sorbonne avtäcktes 18 maj 1902 en minnesvård över honom, en marmorbyst med allegoriska figurer av Jean Antoine Injalbert.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
