Albaniens geografi

Wikipedia

Albaniens geografi präglas av att Albanien består främst av en mycket bergig terräng. Det högsta berget (2 753 meter högt) är Korab. Kustslättens klimat är av medelhavstyp med het torr sommar och sval regnig vinter. Bergsområdet har stora variationer i fråga om såväl temperatur som nederbörd. De högsta delarna får ofta över 2 000 millimeter regn och snö årligen. Bergen är delvis skogsbeklädda. Lövskogen får upp till 1 000 millimeter nederbörd, och där ovanför vidtar barrskog och högst upp alpina ängar. Jordskalv förekommer.

Innehåll 1 Växt- och djurliv 2 Albaniens gräns 3 Klimat 4 Administrativ indelning 5 Miljöproblem 6 Naturskydd 7 Dränering 8 Statistik 9 Se även 10 Referenser

[redigera] Växt- och djurliv

En stor del av Albanien var en gång i tiden täckt av skog, men av den ursprungliga vegetationen återstår nu bara en bråkdel på grund av århundraden av skogsavverkning och bete. Många områden är enbart täckta av buskar och snår. Den återstående skogen består till största delen av ek, bok och tall. Bergsängar finns ovan trädgränsen. Återplantering av skog är ett primärt mål för regeringen.

Eftersom jakten tidigare var oreglerad finns det numera inte mycket vilt i Albanien utom i de avlägsnaste skogsområdena. Som exempel på vilda djur kan nämnas varg, vildsvin, hjort samt stengetter. Albanien har ett rikt fågelliv. Jaktlagar för att bevara landets vilda djurliv har nu antagits.

[redigera] Albaniens gräns

Albaniens gemensamma gräns med dess grannländer är 720 kilometer lång. Landet gränsar till Serbien och Montenegro 287 kilometer i norr, Makedonien 151 kilometer i öster, och Grekland 282 km i söder.

Endast längs kusten sammanfaller Albaniens gränser med naturliga formationer i landskapet. De etablerades i princip vid ambassadörskonferensen i London 1912-1913. Gränserna fastställdes av de segrande makterna år 1921, efter att landet under första världskriget ockuperats av Italien, Serbien, Grekland och Frankrike. Den grundläggande principen var att de områden som beboddes av albaner skulle tillhöra Albanien och att omgivande nationaliteter också skulle ha tydliga egna områden, till exempel makedoner i Makedonien och montenegriner i Montenegro. Det värdefulla sjödistriktet i västra Makedonien, som hade blandad befolkning, delades lika mellan Albanien, Grekland och Jugoslavien.

Man tog hänsyn till lokala ekonomiska behov, till exempel så att byar fick tillträde till sina betesområden. Viss storpolitisk hänsyn spelade också in. Denna var ganska abstrakt och handlade om maktbalans snarare än ekonomi.

För uppdelningen av området med stora sjöar öster om det som nu är Albaniens mitt ville man att alla länderna skulle få en del av det närliggande slättlandet. Denna artificiella fördelning påverkade med nödvändighet gränserna norrut och söderut. Den gräns som går ungefär norrut från sjödistriktet följer i princip bergskedjan, men ungefär 2,5 mil väster om den högsta linjen, den som delar vattenflödena. Avvikelsen från högsta linjen gjorde att den albanska befolkningen i Kosovo kom att höra till Serbien.

I Albaniens nordligaste del och i de nordostliga bergsområdena förbinder gränsen de högsta bergstopparna och följer bergskedjan genom de otillgängliga Nordalbanska Alperna, på albanska Bjeshkët e Namunës. Det finns i stort sett ingen naturlig gränslinje från dessa bergsområden till det Adriatiska havet. Men Shkodërsjön och ett avsnitt av floden Buna användes som Albaniens gräns mot nordväst. Söderut och mot sydväst, från sjödistriktet till det Joniska havet går landets gräns mot sydost på tvärs mot landskapets naturliga linjer och korsar flera bergskammar i stället för att följa dem.

[redigera] Klimat

Albaniens kust löper utmed det Adriatiska havet och det Joniska havet. Höglandet vilar på landets upplyfta landmassa. Breddgraderna som landet ligger på gör att man har stora variationer i väderlek under vintrarna och på somrarna. För att vara ett så litet land har Albanien ett stort antal olika klimatzoner. Det kustnära låglandet har ett typiskt medelhavsväder medan höglandet har ett kontinentalt medelhavsklimat. Vädret varierar markant mellan norr och söder, både på låglandet och i inlandet.

Låglandet har milda vintrar med en medeltemperatur på 7°C. Sommarvädret kan vara riktigt tryckande med hög luftfuktighet och en medeltemperatur på 24°C. I de låglandets södra delar är medeltemperaturen ca fem grader högre under hela året. Temperaturskillnaderna är större än fem grader på sommaren och något lägre på vintern.

Inlandets temperaturer påverkas mer av höjdskillnader än av breddgrad eller andra faktorer. Låga vintertemperaturer i bergsområdena orsakas av den kontinentala luftmassa som dominerar väderleken i Östeuropa och på Balkan. En stor del av tiden blåser det nordliga eller nordostliga vindar. Somrarnas medeltemperaturer är lägre än i kustområdena och mycket lägre på högre höjder men fluktuationerna är större. Dagarnas högsta temperaturer i de inre bäckena och floddalarna är mycket höga medan nätterna nästan alltid är svala.

Den genomsnittliga nederbörden är kraftig, som ett resultat av sammanstrålningen mellan det rådande luftflödet från Medelhavet och den kontinentala luftmassan. De möts oftast vid en punkt där terrängen höjer sig och därför faller det mesta av regnet i det centrala upplandet. De vertikala luftströmmar som skapas när luften från Medelhavet stiger är också orsak till att åskbyar är relativt vanliga. Många av dessa åskväder följs åt av starka lokala vindar och kraftiga skyfall.

När den kontinentala luftmassan är svag, faller nederbörden längre inåt landet. När det är en dominerande kontinental luftmassa, sprider sig kall luft ner på låglandet. Detta inträffar oftast på vintern. Årstidens lägre temperatur skadar olivträd och citrusfrukter och därför är dungar och trädgårdar begränsade till skyddade platser med sydliga och västliga exponeringar, även i områden med hög vintermedeltemperatur.

Nederbördsmängden i låglandet är i genomsnitt från 1 000 mm till mer än 1 500 mm årligen, med de högre värdena i norr. Nästan 95 procent av regnet faller under vintern.

I bergen är nederbörden mycket kraftigare: Det finns inte några exakta mått fastställda, man har mätt dem till cirka 18 milimeter, och på vissa ställen i de nordligaste delarna kan de mätas upp till 2 500 milimeter. Regnmängden varierar inte lika mycket med årstiden som vid kusten.

De högre bergen inåt landet tar emot mindre nederbörd än det mellanliggande höglandet. Skillnader i terräng orsakar stora lokala variationer, men sett till den totala mängden nederbörd under en säsong är detta område det mest konstanta.

[redigera] Administrativ indelning

Albanien är uppdelat i tolv prefekturer och 36 distrikt. Residensstäderna i prefekturerna är även centralorter i sina distrikt. Huvudstaden Tirana har likt många andra huvudstäder en speciell status. Det finns även flera andra städer.

[redigera] Miljöproblem

Många av Albaniens miljöproblem orsakas av landets ekonomiska situation. Många fattiga människor tvingas utnyttja naturresurserna genom exempelvis tjuvfiske, olaga skogsavverkning och sopor kastas i naturen utan hänsyn till konsekvenserna. Miljöförstöring orsakas alltså inte av fabriker och industrier utan det är människors fattigdom som till stor del påverkar miljön.

• Ett problem som snarast måste lösas är den omfattande avverkningen av Albaniens skogar. Det uppskattas att 50 000 hektar skog har avverkats utan tillstånd.
• Byggnader byggs ofta utan tillstånd vilket orsakar problem med infrastrukturen när det inte finns vatten, elnät och avlopp anslutet. Samtidigt rivs det hus i samma kaotiska tillstånd när man behöver använda marken till något annat.
• I vissa städer bor många människor i undermåliga bostäder utan vare sig vatten eller avlopp.
• För turister rekommenderas inköp av vatten på flaska då vattenledningsvatten ibland kan vara giftigt eller ohälsosamt.
• De fordon som importeras är oftast av äldre modell. 80 % av alla bilar i Albanien körs på diesel. De äldre bilarna släpper ut koldioxid som förorenar luften.
• Slutligen är jorderosion ett problem.

På kort sikt ser inget ut att förändras, för även flera djurarter skräms bort av miljöförstörningen och söker sig till hälsosammare miljöer. Det krävs kunskap, vilja och pengar för att få en bättre miljö i Albanien. Kritiker menar att lagstiftningen måste skärpas och miljöfarligt beteende bestraffas. Fattiga måste också få information om hur miljöfarligt beteende hotar deras egen hälsa.

[redigera] Naturskydd

Albanien som är ett litet och fattigt land hade 1997 ett trettiotal naturskyddade områden, inklusive tio nationalparker. De flesta är dock små till ytan, exempelvis är nationalparken Bredhi i Drenoves 14 km² stor och Bredhi i Hotoves 12 km². Albaniens enda halvö Karaburun är det största naturreservatet, och upptar en yta av 200 km².

[redigera] Dränering

Den längsta floden (175 mil genom Albanien) är Drini som börjar från den före detta jugoslaviska provinsen Kosovo. Andra viktiga floder är Seman, Shkumbin och Vjosa. Albanien har även många sjöar, bland dem viktigaste är Shkodërsjön i nordväst och sjön Ohrid och Prespa i sydost.

[redigera] Statistik

Geografisk läge:

I sydöstra Europa, på västra sidan av Balkanhalvön vid Adriatiska och Joniska havet.

Geografiska koordinater:

41°00′ N 20°00′ E

Kartreferens:

Europa

Area:

• totalt: 28,748 km²
• land: 27,398 km²
• vatten: 1,350 km²

Area - komparativ:

• Sverige: ungefär lika stort som Småland.
• Danmark: ungefär lika stort som Jylland.

Landgräns:

• totalt: 720 km
• riksgränser: 282 km med Grekland, 151 km med Republiken Makedonien och 287 km med Serbien och Montenegro (114 km med Serbien och 173 km med Montenegro).

Kust:

362 km

Maritima anspråk:

• kontinentalsockel: 200 sjömil
• Territorialvatten: 12 sjömil

Högsta och lägsta punkt:

• lägsta punkt: Adriatiska havet (0 meter)
• högsta punkt: Korab (2 753 meter)

Naturtillgångar:

olja, naturgas, kol, krom, koppar, järn, timmer, nickel, vattenkraft.

Landanvändning:

• odlingsbar mark: 21%
• året-runt odlingar: 5%
• året-runt betesmarker: 15%
• skog: 38%
• övrigt: 21% (1993)

Konstbevattnade områden:

3 400 km² (1998)

Naturkatastrofer:

Jordbävningar; tsunamier förekommer längs kusten i södra Albanien.

Miljö:

Jorderosion och vattenförorening med mera

[redigera] Se även

• Albanska prefekturer
• Albanska distrikt
• Albanska städer
• Albaniens turism

[redigera] Referenser

• Artikeln innehåller material från Kongressbiblioteket, publicerade av ett amerikanskt statligt departement och är fri för användning (public domain). En del av det material är från CIA World Factbook, upplaga från år 2000, om Albanien.
• Engelskspråkiga Wikipedia, den engelska språkvarianten av Wikipedia.
• Focus, svenskt uppslagsverk, upplaga från år 1995.
• Nationalencyklopedin, svenskt uppslagsverk, upplaga från år 2005.
• Encyclopædia Britannica, engelskt uppslagsverk, upplaga från år 2005.