Österhaninge kyrka
Wikipedia
Innehåll |
[redigera] Österhaninge kyrka eller Sankta Gertruds kyrka
[redigera] Kyrkobyggnaden
Församlingskyrka för Österhaninge församling i Södertörns kontrakt i Stockholms stift. Kyrkan är belägen i Haninge kommun i Stockholms län i Södermanland.
Österhaninge kyrka är huvudsakligen uppförd under medeltiden, med smärre tillägg under senare tid. Planen består av ett rektangulärt långhus med fullbrett, rakslutet korparti, västtorn, sakristia i norr, vapenhus i söder samt ett polygonalt gravkor i öster. Ingång i väster och i söder genom vapenhuset. Långhusets murar härstammar från 1200-talet, liksom vissa partier av korets och sakristians östmur som återstår av det ursprungliga smalare koret och sakristian (grävningsundersökning gjordes vid restaureringen 1972).
Under 1400-talets andra hälft vidgades koret till långhusets bredd, nuvarande sakristia samt vapenhuset tillkom och långhuset fick sina tre stjärnvalv. Vid samma tid revs också den mur som avdelat kyrkans västparti; ett utrymme som sannolikt använts för Tyska Ordens behov. Tornet, vars murar står innanför långhusmurarna, byggdes på 1500-talet. 1663 uppfördes gravkoret för amiralen Klas Bielkenstierna på Årsta; det kan sägas vara en kopia av det Wrangelska gravkoret i Skokloster.
Slutligen 1880 tillfogades ett bårhus på sakristians nordsida, nu inrett som småkyrka. De olika byggnadskropparna skiljer sig distinkt från varandra i exteriören. Långhuset och tornet har oputsade gråstensfasader; långhuset fick sina stora rundbågiga fönsteröppningar under 1800-talet. Tornets smala spira från 1587 är klädd med spån, liksom långhusets sadeltak som är valmat i öster. Sakristian, med tillbyggnad, och vapenhuset har vitputsade fasader och sadeltak; intressant är vapenhusets gavelröste med öppning för talarstol samt del av ett gotiskt fönster. Det Bielkenstiernska gravkoret, i renässansstil, bryter av med sina röda tegelfasader, hörnkedjor och karnissvängda huv med lanternin.
Till formen är kyrkan en enskeppig salkyrka, med fullbrett korparti, rak altarvägg. Altare och gravkor i öster, sakristia i norr och torn i väster.
[redigera] Inventarier
Varje byggnadsperiod har lämnat sitt bidrag till kyrkorummets utformning. De medeltida valven dekormålades vid en restaurering 1889, och målningen förnyades, enligt samma mönster, vid arkitekten Jörgen Fåks restaurering 1972–1973. Bänkinredning, altaranordning samt västpartiets inredning härrör också från 1972–1973, då även sakristian återfick sina medeltida fönsteröppningar. En dubbeltrappa leder upp till det Bielkenstiernska gravkoret som avskiljs genom ett smäckert, geometriskt utformat järngaller. I fonden utgör det Bielkenstiernska gravmonumentet ett dominerande inslag; den pampiga skulpturgruppen, utförd av den holländske mästaren Nicolaes Millich och insatt 1683, är ett högklassigt barockarbete. Predikstolen, dekorerad med kolonnetter, är från 1623. Altartavlan är ett verk av textilkonstnären Anna Lisa Odelqvist-Kruse 1972. Dopfunten av gotländsk kalksten är från 1200-talet.
[redigera] Övriga upplysningar
Kyrkans triumfkrucifix från 1200-talet finns i Statens historiska museum. Av medeltida träskulpturer finns bevarat en madonnabild från omkring 1300 samt en apostlabild från 1400-talets andra fjärdedel (ev. Sankt Botvid).
Den vid kyrkan liggande kyrkogården är inhägnad av en kallmur.
[redigera] Legender
Kyrkans torn är något skruvat (skevt) och legenden säger att den ansvarige byggmästaren blev så förtvivlad att han hängde sig i tornet.
[redigera] Litteratur och källor
Redlius, G: Österhaninge kyrka. Sörmländska kyrkor 49. 1989
(Artikeln bygger Riksantikvarieämbetets kyrkobeskrivning, skriven av A Hållén)
