Zen
Wikipedia
 |
Denna artikels kvalitet är ifrågasatt. |
| Förbättra gärna texten. Anledning: Tonen, berättandet och fakta borde gås igenom Se diskussionssidan för mer information. |
| Zen på olika asiatiska språk | |
|---|---|
| Kinesiska namn | |
| Mandarin Hanyu Pinyin | Chán |
| Mandarin Wade-Giles | Ch'an |
| Kantonesiska Jyutping | Sim |
| Shanghaikinesiska (Wu) | Zeu [zø] |
| Traditionell kinesisk skrift | 禪 |
| Förenklad kinesisk skrift | 禅 |
| Japanskt namn | |
| Romaji = uttal | Zen |
| Hiragana | ぜん |
| Kanji | 禅 |
| Koreanskt namn | |
| Reviderad koreansk romanisering | Seon |
| McCune-Reischauer | Sŏn |
| Hangul | 선 |
| Hanja | 禪 |
| Sanskritnamn | |
| Romaniserat | Dhyāna |
| Devanāgarī | ध्यान |
| Vietnamesiskt namn | |
| Quốc ngữ | Thiền |
| Hán tự | 禅 |
Ordet Zen (禅) är ursprungligen ett kinesiskt ord för meditation eller icke-dualistiskt medvetande (cha’nna, uttalat dhyāna på sanskrit, och förvrängt till zenno på japanska). För utövare av Zen (en variant av Mahayanabuddhism) är olika former av meditationsövningar med andra ord grundläggande.
Zen utövas framförallt i Japan (zen-filosofins livmoder), Korea, Vietnam och Kina. Zenbuddhismen grundades enligt traditionen av den indiske munken Bodhidharma vid templet Shaolin i Kina på 500-talet.
Innehåll |
[redigera] Mål och grundfilosofi
Zenbuddhismen menar att man kan nå satori (”upplysning” på japanska) genom zazen (zenbuddhismens sittande meditation), men även andra metoder finns, exempelvis suizen (flöjtspelsmeditation). Zenmästare kallas de andliga ledare som ska vägleda zenbuddhistiska utövare till upplysning. Två berömda japanska zenmästare är Hakuin och Dogen.
- Vad innebär Zen?, frågar en lärjunge sin Zenmästare och väntar på svar. - Har du ätit din frukost?, svarar mästaren då. - Ja, fortsätter munken - Gå då och diska din skål! , blev mästarens slutgiltiga svar.
Kanske kan denna dialog framstå som aningen absurd och meningslös, men i själva verket gäller den exakta motsatsen. Istället för att med olika termer försöka förklara för lärjungen vad zen egentligen går ut på så visade mästaren att den rätta vägen går genom vardagens enkelhet, inte genom komplicerade övningar och tankegångar.
Målet med zen är att finna sin Buddhanatur, vilket för enkelhetens skull kan liknas vid upplysningen inom buddhismen. Detta stadium uppnås när man ser in i sin ursprungliga natur, varpå man automatiskt ser det sanna i hela universum och i naturen. Men för att nå detta mål krävs en hel del ansträngning, både fysisk och mental.
Att mästaren i dialogen ovan ber sin lärjunge att diska sin skål är ett sätt för honom att visa vardagens betydelse i alltet. Genom att leva här och nu uppnås bästa resultat, därmed riktas mycket uppmärksamhet mot vardagens sysslor. Denna väg har beskrivits som följande:
När du går, bara gå. När du sitter, bara sitt. Framför allt, tveka inte. //Zenmästare Ummon (ca: år 900)
Målet när man studerar Zen är även att se förbi föreställningarna om sant och falskt, rätt och fel osv. Man skall skilja sitt tänkande från de fack orden och den världsliga strukturen delat in allt i. Man skall se förbi de begrepp som de flesta ser som självklara. Och istället öppna sig för livet. Det som sker här och nu. Inte då. Inte sen.
På samma sätt som man inte kan lära sig vad färgen Blå är bara genom att någon i omgivningen försöker beskriva färgen för en, på samma sätt kan man aldrig förstå livet utan att själv leva det.
[redigera] Upplysning-kensho/satori
Som bekant är det omöjligt att med ord beskriva tillståndet då man förstår sin egen och världens innersta natur innan åhöraren själv upplevt just det tillståndet. På samma sätt som vi inte kan beskriva hur det är att vara död, eller att förklara för en döv hur en näktergal låter. Därför har många som nått detta tillstånd helt enkelt låtit bli att försöka beskriva det för utomstående, som ändå aldrig skulle kunna förstå.
Man kan dock försöka ge en inblick i tillståndets natur genom att framhäva dess närvaro i nuet. Tillfällen då vi är uppmärksamma på våra tankar och handlingar är egentligen första steget i färden mot ett uppvaknande.
De som når upplysningen sägs kunna se förbi ytterligheterna i världen, de värden som vi tidigare lagt mer tyngd vid än nödvändigt tillägnas nu ingen uppmärksamhet. Istället blir vi medvetna om en ny dimension som vi innan struntat i. Stunden när man når hit kan liknas vid stunden då vi kommer på det självklara svaret på en tidigare olöst gåta. Den största och mäktigaste Aha-upplevelsen någonsin helt enkelt.
Vårt Ego menar zenbuddister är den sammanlagda summan av alla våra upplevelser och kunskaper. Det är något vi behöver för att kunna uttrycka oss och reflektera över saker och ting, men som det är nu är egot snarare ett fängelse än en tillgång. Genom att bli ett med Jaget (vid upplysning) så ser vi förbi vårt ego, vi förintar det inte, men vi kan utnyttja det utan att begränsas av det.
Ett grundläggande begrepp är fallandet av själ och sinne, då man släpper taget om allt man tror finns eller är. När sinnet och kroppen fallit inser man att det egentligen inte finns något man kan kalla för Jag. Allt består av samma substans, som samtidigt kan beskrivas som tomhet. Denna tomhet är allts ursprung och allts slutpunkt på samma gång. Den kan inte beröras eller skådas med synen, den kan inte beskrivas med ord eller fångas på burk, den är lika subtil som uppfattningen om Jaget är. Vi vet att vi finns, vi känner att vi tänker, men vi kan inte fånga oss själva. Samma sak är det med denna tomhet som upptäcks då kropp och sinne fallit.
Då detta tillstånd uppnåtts slutar genast uppfattningen om jagets existens att finnas till. Allt vi ser, hör och känner är detsamma som oss själva. Ingen avundsjuka tränger sig på då alla enheter är du själv. Ingen ilska besöker ditt sinne då din ilska endast skulle reflekteras mot dig själv (då du är allt). Detta avlägsnande som samtidigt är en återförening med sig själv kan många gånger kännas som att äntligen ha hittat hem.
Att komma hem är en beskrivning som ofta används av japanska zenbuddister då det gäller att beskriva uppvaknandet. Buddha menade att människan trasslat in sig i sina egna föreställningar om sig själva och nu vägrar se sanningen om världen som en stor organism. Därmed tappar vi förmågan att känna medkänsla med andra, vi skiljer oss för mycket från världen, trots att den och vi har samma natur.
Här följer ännu en liknelse som skapats för att förklara innebörden av zen:
En bekymrad ung fisk simmade upp till havets kloke gamle. - Folk pratar så mycket om något som kallas havet, men vad är detta hav? sa fisken. - Havet är det som finns runt omkring dig, svarade den gamle. - Men varför kan inte jag se det?, frågade den unga fisken oroat. - Havet är inom dig och utanför dig. Du föddes i havet och du kommer att dö i havet. Havet omsluter dig, precis som din egen hud, svarade den gamla fisken.
Fiskarna glömmer att de lever i sjöar och floder, människorna glömmer att de lever i Zen.
[redigera] Siddharta Gautama
Även om Japan blivit något av lärans högkvarter så var det tack vare Kina och Indien som läran kunde växa sig så stark som den gjort. Sin grund har zen i buddismens läror som vandrat från Indien via Kina och till sist nått öriket Japan. Utan dessa influenser från grannländerna hade japanerna aldrig kunnat utveckla läran i den grad de nu gjort.
Det hela började med den berömda Siddharta Gautamas födelse och väg till upplysning (Buddha) i Indien. Även om den 2500 år gamla berättelsen om Siddharta kanske inte stämmer så är den en förutsättning för buddhismens existens. Buddha ses sällan som en verklig gestalt i den egenskap att han verkligen existerat, det är främst västvärldens sätt att tänka som givit oss antagandet att Buddha måste ha funnits. För utövarna av buddhism är det dock idén om den första upplysta människan som är det enda viktiga.
Berättelsen om Buddha börjar med att Siddharta föds hos sina föräldrar som är av kunglig rang. Vid födelsen meddelar en astrolog att pojken antingen kommer bli en mäktig kung eller också en andlig ledare. Fadern vill genast att sonen skall växa upp till kung, vilket resulterar i att Siddharta stängs in i slottet, för att han inte skall få chans att se lidande och då välja den andra vägen. Men till slut lyckas han ändå ta sig ut och konfronterar lidandet, ett lidande ingen kommer undan vare sig man är kung eller inte.
Så snart Siddharta erfarit lidandets existens bestämmer han sig för att bli upplyst, att se sanningen. Han sätter sig då under ett träd och mediterar. Han äter inte. Sover inte. Han bara sitter. Han utsätter sig själv för väldiga lidanden, för att förstå innebörden av lidande och lära sig att avsäga sig allt materiellt. Men detta fungerar inte. När han en dag är nära att dö förstår han att det måste finnas en annan väg att gå. Det är nu han äter ett mål och beslutsamt sätter sig och mediterar igen. Och denna gång fungerar det. Han når sitt mål och ser livet i sin verkliga gestalt. Han hade blivit en Buddha, som betyder Den Upplyste.
I egenskap av den allra första som nått detta tillstånd vill Buddha nu sprida sitt budskap. Han vill rädda resten av alla de vilsna människor han ser runt omkring sig. Han ser mänskligheten som några barn som inne i en stuga leker med sina leksaker. När huset börjar brinna vill barnen inte lyssna på varningarna, de leker för ivrigt. Men med de rätta lockelserna och insikterna kan barnen lockas ut och se sanningen.
Ett exempel på ett tillfällde då Buddha i viss grad lade grund för ett zenbuddistiskt tänkande var den gång då han höll upp en blomma för sina åhörare. Han sa inget. Han bara visade upp den utslagna blomman. Det essentiella i denna berättelse är att inga ord kan stå över själva upplevelsen av blomman. Han behövde inte yttra några ord. Han behövde inte förklara att detta är en blomma. Det är upplevelsen som leder i rätt riktning, precis som zenbuddisterna senare kom att förespråka.
[redigera] Till den Gule Kejsaren
I Indien var nu Buddhas läror vitt spridda och väl utövade, och snart skulle de även nå till Kina. Ungefär år 520 reste en duktig buddhistisk anhängare vid namn Bodhidharma över havet mot Kina.
I Kina fanns redan vid denna tidpunkt läror i buddhismens anda, men den dåvarande kejsaren vid namn Wudi såg fram emot att träffa den lärde besökaren från grannlandet. Mötet med Bodhidharma blev dock inte riktigt som kejsaren hade planerat. Han hade väntat sig applåder och beröm för alla de kloster han byggt upp till fördel för landets munkar (som utövade något man kan likna vid zen men som kallades Chan), men det enda svaret han gavs var att förtjänster var lika med noll. Enda anledningen att han hade låtit uppföra dessa kloster var ju för sin egen fördel, alltså ingen egentligt god gärning.
I Kina kom buddhismen i kontakt med taoistiska läror som förespråkar ett ömt samspel med naturen och allt omkring oss. Detta kom att påverka buddhismen i olika riktningar, och därmed även Zenbuddismen.
[redigera] Bondpojken Huineng
En av de allra mest kända och omtyckta mästarna i Zenbuddismens historia var från början en simpel bondpojke utan akademiska kunskaper eller träning i zen. Hans namn var Huinengsom sägs ha varit något av en naturbegåvning. Enligt berättelsen råkade han höra en helig skrift, Diamantsutran, läsas upp för munkarna i klostret, varpå han genast förstod allting och kom till upplysning.
Snart skulle man utse en ny förstemunk i klostret genom en uttagning där samtliga munkar skulle beskriva vad Zen går ut på. Alla munkar förundrades av en i gruppen som kom fram till följande dikt:
Bodhiträdet är vår kropp. Och vårt sinne en skinande spegel Noga och ofta polerar vi den Och låter aldrig dammet lägga sig.
Författaren till denna dikt var dock inte den lilla pojken, han var enligt legenden inte ens medveten om att uttagningen ägde rum. Men på kvällen passerade han väggen med dikter och skrev ett svar på dess ord:
Inget Bodhiträd existerar Inget ställ för en skinande spegel Eftersom allt är tomhet Var skall då dammet lägga sig?
Ledaren i klostret insåg briljansen i dikten varpå den lilla pojken utsågs till ny förstemunk. I denna position kunde han sedan lära upp 43 efterträdare samtidigt som han lade grunden för zenbuddismens två största skolor idag: Soto och Rinzai.
De två ovan nämnda skolorna har under åren hamnat i en del tvister med varandra. Soto anser att Rinzai använder sig av fel metoder, och tvärtom. Det finns dock exempel på elever som trots ett medlemskap i den ena skolan ändå kan få hjälp från den andra skolan. Det krävs dock ett öppet sinne för att kunna ignorera de föreställningar som finns kring skolornas skillnader.
[redigera] Slutdestination: Japan
Faktum är att det allra första japanska zenklostret står kvar än idag, trots att det byggdes år 1184 av en mästare vid namn Eisai. Efter detta kloster har det självklart uppförts många fler, de flesta finns bevarade än idag. Zen är dock inte en utav de största religionerna i japan för tillfället. Buddhismen och shintoismen ligger i topp i det nuvarande läget.
De flesta känner till traditionen med krigsmästare under namnet Samurajer i Japan under denna period (1200-1400). Dessa yrkesmän passade perfekt in i zenbuddismens ramar och läror. Det strikta och enkla tänkandet passade dem alldeles utmärkt, vilket resulterade i att många Samurajer började utöva zen för att i många fall bli riktigt duktiga i det.
[redigera] Tvivlande Dogen
Efter förlust av sina föräldrar och en strängt buddistisk uppfostran hos sin farbror bestämde sig japanen Dogen för att studera zen närmare. Hans lidande i livet manade honom att kämpa efter en mening, vilket ledde honom till det vågade beslutet att segla till Kina för att träna zen där.
Träningen var hård, meditation dygnet runt. Dogen hade svårt att se meningen med livet, hans besvärliga barndom hindrade honom delvis från att släppa taget. Men en dag när en utav munkarna sitter och halvsover under meditationen och får tillsägelsen: Att öva zazen (meditation) är att låta sinne och kropp falla, Vad åstadkommer ni genom att sitta och sova? Nu såg Dogen direkt alltings sanna natur. Han kunde låta allt falla, även om han till en början ännu tvekade till att det han upplevde var sant.
Strax därefter återvände han till Japan som upplyst. Med nya erfarenheter om att sanningen kan nås via vardagliga handlingar och övningar spred han sin lära i öriket och lade grunden för det som idag utgör den japanska zenbuddismen.
År 1236 grundade han ett eget kloster i Japan. Med sina åsikter om mäns och kvinnors lika värde och sin avsmak mot krigare och maktgalna skapade han en del av den kultur som idag lever kvar i Japans arv.
[redigera] Spridning i väst
Även om relativt få kanske är fullt medvetna om vad zen innebär här i västra delen av världen så är litteratur, konst m.m. ofta inspirerat av zen. Dess stilrenhet med många rena stora ytor har idag blivit mer eller mindre modernt här. Även om vi knappast lever efter det som zen förespråkar, i nuet, bortom det materiella osv.
Men även zen i sin rena form förekommer i västlandet - sedan 1920-talet. Speciellt den buddhistiske skribenten D. T. Suzuki bidrog till att sprida kunskap om zen till USA och Europa.
I samband med andra världskriget spred sig läran till ytterligare; Nordamerika där den idag vuxit sig relativt stark. Många västerlänningar som spenderat längre perioder i Asien och tagit del av dess kunskaper återvänder hem för att resa nya centra.
Men som alltid blir information och berättelser som färdas längre sträckor förvrängda i slutändan. Många av de skolor som öppnats i väst har visat sig vara väldigt annorlunda jämfört med det japanska originalet. Man anpassar övningarna till eleverna, istället för tvärtom. För att spara tid och pengar har lärarna dessutom börjat förklara vad zen är genom ord i allt större utsträckning, trots att detta inte är den bästa vägen att gå.
I väst har kvinnorna till exempel tillåtits mer plats i templen än i öst, vilket leder till mer mix då det gäller kön i undervisningen. Detta var just vad Dogen förespråkade, men ändå har kvinnorna i väst getts mer frihet än i öst.
Till skillnad från i öst där eleverna i zenklostren ägnar all sin tid åt läran så tvingas de flesta utövarna i väst att jobba vid sidan av träningen. Oftast är centren i denna del av världen uppbyggda efter en struktur där besökarna endast spenderar en kortare period i själva klostret. Annars fungerar det helt enkelt inte.
Många av de Zenskolor som finns i väst har valt att översätta de texter och sutror till det egna språket. Ofta ändras även de riter hämtade från öst så att de bättre passar in i vår kultur. Å andra sidan så finns det även mer traditionella skolor även i väst som behåller de gamla traditionerna från öst så gott det går. Vad som ger bäst resultat vet man ännu inte.
Att döma av uttalandet i början av texten (där vi uppmanas till att bara gå när vi går, bara tänka när vi tänker osv.) så verkar det dock mer realistiskt att passa in detta även i metoden genom vilken man lär sig zen. Med andra ord borde man förmodligen försöka koncentrera sig endast på att finna den rätta vägen och finna den, istället för att jobba, ha barn och leva ett vanligt liv kombinerat med övningar i zen.
[redigera] I Sverige idag
Zenbuddismen har nått ända upp till det kalla norden i samband med att vi blivit allt mer sekulariserade och fått ett ökat intresset för andra läror än den kristna. Stressig vardag och jakt efter lugn har också lockat många till zen.
I dag finns det flera olika centra där man kan utöva läran antingen under kortare perioder eller under längre vistelser i klostret. Bland annat finns det en organisation i Göteborg, en i Stockholm och en i Lund.
Det var främst under 70-80-talet som zenbuddismen introducerades i Sverige från första början. Sedan dess har det vuxit en aning och intresset tycks öka hela tiden.
För att demonstrera den relativt strikta dygnsrytmen man vidhåller i centrat i Stockholm kommer här ett exempel på det dagliga schemat för de 10 som bor där permanent:
- Väckning: 5:20
- Zazen: 8:00
- Frukost: 8:30
- Arbete: 8:30
- Te: 10:10
- Zazen: 10:30-11:30
- Arbete: 11:30-15:30
- Zazen: 15:30-16:00
- Kvällsmål: 18:00
- Zazen: 19:30-21:30
[redigera] Se även
[redigera] Extern länk
- Länkar till Zen Svensk sida
