Vilho Nenonen

Wikipedia

Generalen av artilleriet Vilho Nenonen (Wilho Petter Nenonen) (född den 6 mars 1883 i Kuopio, död den 17 februari 1960, Helsingfors) anses vara den mest betydande utvecklaren av det finländska artilleriet, dess "fader". Sin utbildning fick han vid Mihailovs artilleriakademi i Sankt Petersburg och deltog i det första världskriget med de ryska styrkorna. I det finländska frihetskriget år 1918 fungerade överste Nenonen som artilleriets inspektör. Innan vinterkriget utvecklade han hän ett eldledningskort, som kom att märkbart underlätta eldledarens arbete. Under fortsättningskriget utvecklade han en korrigeringstabell som gjorde att man kunde avfyra hundratals artilleripjäser i sekvens så att alla granater slog ner i stort sett samtidigt. Detta skulle komma att delvis möjliggöra undret vid Ihantala.

Det finländska artilleriet var vid denna tidpunkt ett av dom effektivaste i världen på grund av sin precision och momentana eldeffektivitet. När man lyckats stoppa fienden vid Tali-Ihantala sköt man sönder de fientliga formationerna en efter en. De stora sovjetiska manskapsförlusterna vid Tali-Ihantala var till stor del artilleriets förtjänst.

1945 tilldelades general Nenonen Mannerheimkorset. Nenonen blev utsedd till hedersdoktor vid Helsingfors universitet år 1950.

Karriär
Överste	1918
Generalmajor	1923
Generallöjtnant	1930
General av artilleriet	1941