Vaktel

Wikipedia

?Vaktel Status i världen: Livskraftig (lc)^[1] Status i Sverige: Missgynnad^[2]

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Hönsfåglar Galliformes
Familj:	Fälthöns Phasianidae
Underfamilj:	Skogshöns Tetraoninae
Släkte:	Coturnix
Art:	Vaktel C. coturnix
Vetenskapligt namn
§Coturnix coturnix Auktor: Linné, 1758
Underarter ^[3]
C. c. coturnix C. c. conturbans C. c. inopinata C. c. erlangeri C. c. africana

Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Vakteln, (Coturnix coturnix), är en liten hönsfågel, endast 16-18 cm lång, som tillhör familjen fälthöns. Till skillnad från de flesta hönsfåglar är den en flyttfågel.

[redigera] Utseende och läte

Vakteln är känd för att vara svår att få syn på, då den dels är liten och ganska oansenlig, dels håller sig i växtlighet nära marken och hellre kryper undan än flyger iväg om den blir skrämd. Ofta lägger man bara märke till hanens spelläte, som består av en högljudd trestavig fras som upprepas flera gånger i snabb följd. På engelska efterliknas frasen med wet-my-lips ("fukta mina läppar") och på franska med payes-tes-dettes ("betala dina skulder"). Lätet hörs särskilt i skymningen.

Till utseendet är vakteln på ovansidan av kroppen rostbrun eller rostgrå med svarta fläckar och gulaktiga längdstreck samt ett gulaktigt streck längs hjässan och ett likadant över vartdera ögat. Könen är ganska lika, men honan är mindre utpräglat mönstrad på huvudet. Den blir 18 centimeter lång, med ett vingspann på 32-35 centimeter. Vikten är 70-135 gram.

[redigera] Utbredning

Vakteln förekommer i större delen av Europas och Asiens tempererade delar, men ganska sällsynt i Norden. Den uppträdde sällan i Sverige fram till 1840-talet, då beståndet ökade. I slutet av 1800-talet minskade den igen, men under 1900-talets sista decennier har en ökning skett. Vakteln finns nu årligen i stora delar av södra och mellersta Sverige och delar av Norrland. Den övervintrar i Afrika.

[redigera] Livsföring

Vakteln häckar mest i jordbruksbygder och söker sin föda på odlade fält. Födan består av olika sorters frön, gräs, späda bladdelar och insekter. Den undviker fuktiga trakter. Den flyger fortare och skickligare än rapphönan.

[redigera] Häckning

Vaktelägg jämförda med ett hönsägg

Äggen, oftast 8-12 stycken men ibland fler, är gröngula med bruna och svarta fläckar. De läggs i en liten håla på åkern. Ungarna blir flygga efter ungefär 17-19 dagar. Det moderna intensiva och mekaniserade jordbruket försvårar häckningen, eftersom ruvande honor och ägg nere i säden kan krossas av jordbruksmaskiner. Insektsbekämpningen gör det också svårare för fåglarna att finna föda till de ungar som kläcks.

[redigera] Fångst och uppfödning av vaktlar

Ett annat hot mot vakteln är den fångst under flyttningstiden som tidigare bedrevs i mycket stor skala och fortfarande förekommer i Medelhavsländerna. Vaktelns kött anses nämligen ge en utmärkt stek. Även vaktelägg brukar anses som en delikatess, och vaktlar föds upp och hålls i bur både för äggens och köttets skull. Den japanska vakteln Coturnix japonica hålls numera som burfågel även i Sverige, och ännu ett problem för vaktelbeståndet i Sverige är att buruppfödda vaktlar av den arten kan rymma och beblanda sig med den inhemska vakteln.