Tropisk cyklon

Wikipedia

Tropisk cyklon

En tropisk cyklon (även delvis felaktigt kallad orkan eller tyfon) är ett intensivt lågtryck som bildas över tropiska hav med hög vattentemperatur (> 27 °C). Tropiska cykloner kan utvecklas till fruktansvärda oväder, de kraftigaste stormar som existerar. Avsaknad eller svag corioliskraft vid ekvatorn gör att inga tropiska cykloner bildas där. Även i de tropiska delarna av Sydatlanten är tropiska cykloner mycket sällsynta på grund av lägre havstemperatur än vad som är "normalt" på de breddgraderna.

Eftersom tropiska cykloner behöver varmt havsvatten bildas de flesta under somaren och hösten. I Atlanten är "högriskperioden" från början av augusti till slutet av oktober. Emellertid bildas en del cykloner i denna del av världen även utanför denna period. Den region i världen som drabbas av i särklass flest oväder är västra Stilla havet norr om ekvatorn. Här varar "cyklonsäsongen" året om även om merparten bildas augusti-november. Även om en kraftig tromb (tornado) har ännu högre vindhastighet räknas de tropiska cyklonerna ändå ofta som jordens värsta oväder, främst beroende på att de drabbar ett mycket större område.

[redigera] Uppkomst och egenskaper

Tropiska cykloner bildas i fuktig instabil luft i atmosfären. Processen inleds med att den fuktiga luften hävs (stiger) och bildar kraftiga åskoväder varvid lufttrycket vid havsytan sjunker. Under vissa omständigheter (.ex svaga vindar i den övre delen av atmosfären) kan flera åskoväder eller till och med hela "kluster" med åskoväder slås ihop medan de rör sig över havet (s.k tropisk våg) och hela systemet börja rotera på grund av jordens rotation och corioliseffekten. Den primära kraftkällan i dessa oväder är den energi som finns lagrad i det varma havsvattnet. Energin som driver en tropisk cyklon frigörs när det varma havsvattnet kondenseras (avdunstar), bildar moln och frigör värme som i sin tur omvandlas till regn och vind. Allteftersom systemet börjar röra på sig hävs mer och mer luft och ger upphov till mäktiga åskmoln (upp till 15 km höga) och oerhörda nederbördsmängder samtidigt som lufttrycket i lågtryckets centrum (ögat) sjunker alltmer och vindhastigheten tilltar. Något förenklat kan en tropisk cyklon därmed liknas vid en jättelik vertikal maskin bestående av sammanbakade åskväder som omvandlar energin i det varma havsvattnet till vind och nederbörd.

Dessa oväder har en enorm kraft. National hurricane center har beräknat att en tropisk cyklon med en medelvind på knappt 50 m/s (knappt 180 km/h) och för tropiska cykloner "normala" nederbördsmängder på ett dygn omsätter 200 gånger mer energi än vad alla jordens länder förbrukar under samma tid. Det motsvarar att spränga flera tusen Hiroshimabomber varje timme.

Diametern på tropiska cykloner är oftast 400 till 500 km. I bland är de emellertid avsevärt större än så (men ibland betydligt mindre), tyfonen Tip som härjade i Stilla havet hösten 1979 hade en diameter på över 2000 km och är den största tropiska cyklon som hittills registrerats. Vindar och molnformation är spiralformade in mot centrum. Vindarna blir allt kraftigare ju närmare man kommer ovädrets mitt där det så kallade ögat ligger, ett område där det är relativt lugnt och även kan vara molnfritt och vindstilla. Detta beror på att luften i lågtryckets centrum sjunker. De allra högsta vindhastigheterna återfinns i den så kallade molnväggen eller ögonvallen, den zon som omger ögat och som i regel är cirka 50-60 km bred, ibland betydligt mer.

Tropiska cykloner rör sig i regel västerut (undantaget norra delen av Indiska oceanen där de rör sig åt norr och nordväst) för att i ett senare skede vika av mot nordväst eller norr på norra halvklotet och sydväst eller syd på södra halvklotet. I kraftigt försvagat skick och omvandlade till vanliga frontcykloner kan de tropiska cyklonerna som bildas i Atlanten nå Västeuropa.

Långt ifrån alla tropiska cykloner utvecklas till formidabla monsteroväder, en del når inte ens stormstyrka. Tropiska cykloner som inte når orkanstyrka benämns tropiskt lågtryck (medelvind max 17 m/s) eller tropisk storm (medelvind 18-32 m/s). Det är således inte riktigt att automatiskt sätta likhetstecken mellan en tropisk cyklon och orkan/tyfon. Först när ovädren blir så intensiva att vindarna når orkanstyrka (medelvind minst 33 m/s, 119 km/h) får de olika benämningar i olika delar av världen:

Orkan (engelska hurricane ) - norra Atlanten, Karibiska havet, östra Stilla havet
Tyfon (egentligen Taifun) - västra Stilla havet utom området runt Australien
Cyklon - Indiska oceanen, inklusive Stilla havet runt Australien

Tropiska cykloner som når orkanstyrka brukar delas in i 5 kategorier (efter vindstyrka) enligt Saffir-Simpson orkanskalan. Avgörande för vilken kategori cyklonen/orkanen/tyfonen hamnar i är hur hög medelvinden är under en viss tidsrymd, oftast 10 minuter - i USA 1 minut. Vindbyar som är betydligt högre än medelvinden förekommer ofta.

Kategori 1: 33 - 42,8 m/s -
Kategori 2: 42,9 - 49,5 m/s
Kategori 3: 49,6 - 58,5 m/s
Kategori 4: 58,6 - 69,2 m/s
Kategori 5: mer än 69,3 m/s

Kategori 5 är dock ovanliga. I Stilla havet brukar det emellertid bildas åtminstone en tyfon varje år som når kategori 5. I Atlanten är kategori 5 orkaner betydligt mindre frekventa (sett över ett långt tidsperspektiv) men 2005 nådde hela 4 orkaner -"Emily" "Katrina", "Rita" och "Wilma" kategori 5. Orkanen Gilbert (1998) som härjade i Jamaica och Mexiko och Orkanen Andrew (1992) som drabbade sydöstra Florida och sydöstra Louisiana, USA är andra exempel på kategori 5 orkaner i Atlanten. Även om det är de tropiska cyklonerna/orkanerna i Atlanten som brukar få mest uppmärksamhet i media uppträder de allra kraftigaste ovädren i västra delen av Stilla havet, tyfonerna i västra Stilla havet uppvisar nämlingen de allra lägsta lufttrycken. Några orkaner i Atlanten har dock haft lika höga uppmätta/beräknade vindhastigheter som de värsta tyfonerna i Stilla havet trots att lufttrycket varit högre.

Emellertid måste poängteras det faktum att USA:s vädertjänst använder sig av 1 minutersperioder när de mäter medelvinden mot 10 minutersperioder i resten av världen, vilket gör jämförelser problematiska. Enligt National hurricane center gör denna skillnad att vindhastigheten i tyfonerna uppskattningsvis skulle vara 10-12 % högre jämfört med ovädren i Atlanten om tidsintervallen var lika långa. Dessutom är lufttrycket i regel lägre över Stilla havet än Atlanten vilket också påverkar vindhastigheten. Det är skillnaderna mellan lufttrycket i cyklonens centrum och ovädrets omgivning som genererar vindarna. Ju större skillnad, desto högre vindhastighet. Det innebär att ju lägre lufttrycket är i cyklonens omgivning, desto lägre lufttryck krävs i ögat för att nå en viss vindhastighet. Det finns därmed ingen "bestämd" vindstyrka för ett visst givet lufttryck i en tropisk cyklon, oavsett region och en tyfon måste därför uppnå lägre lufttryck än en orkan för att nå samma vindhastighet.

Av denna anledning mäter därför meteorologerna i första hand lufttrycket och inte vindstyrkan för att avgöra hur kraftig orkanen/tyfonen/cyklonen är. T.ex räknas Orkanen Wilma som ett kraftigare oväder än Orkanen Camille trots "Camille" faktiskt hade lite högre vindhastighet. Men "Wilma" drog fram genom en region (västra Karibien) som just då hade ett ovanligt lågt lufttryck vilket förklarar att vindstyrkan var något lägre. Det är också lättare att mäta lufttrycket än vindhastigheten.

Vindhastigheten i särskilt de kraftigaste tropiska cyklonerna är svåra att mäta (vindmätarna blåser ofta sönder) men medelvind på 85 m/s (306 km/h) har uppmätts vid flera tillfällen i både Stilla havet och Atlanten (observera ovan nämnda skillnad i sättet att mäta medelvinden och de skillnader det medför samt lufttryckskillnaderna) med byar på åtminstone 350 km/h. I Tyfonen Paka rapporterades 1997 att en vindby på hela 106 m/sek (cirka 380 km/h) uppmätts, men den har aldrig bekräftats som officiell. Det finns också uppgifter om vindhastigheter (medelvind) i vissa tyfoner upp till 95 m/s (342 km/h) men de anses inte tillförlitliga. Lufttrycket kan sjunka under 900 hektopascal (millibar). Rekordet innehas av tyfonen Tip där man som lägst registrerade ett lufttryck på endast 870 hektopascal. Tip brukar räknas som den kraftigaste tropiska cyklon som någonsin registrerats. Lyckligtvis hann den mattas av avsevärt innan den nådde land.

[redigera] Skadeverkningar

Exempel på effekterna av en tropisk cyklon.

När en tropisk cyklon når land kan ovädren orsaka enorma skador. Skadorna orsakas av en kombination av de extremt höga vindhastigheterna, våldsamma skyfall och stormflod vilket leder till kraftig höjning av havsytan.

Stormfloden som på engelska kallas storm surge, kan orsaka enorma översvämningar i låglänta kustregioner. En kraftig tropisk cyklon kan höja havsnivån åtminstone 6-7 meter, i värsta fall över 10 m. Även om få byggnader klarar de oerhörda vindstyrkorna i en riktigt kraftig tropisk cyklon är det stormfloden som brukar kräva de flesta dödsoffren. Stormfloden är främsta orsaken till att tropiska cykloner vid flera tillfällen dödat hundratusentals människor i det låglänta Bangladesh och indiska delstaten Västbengalen som gränsar till Bangladesh. 1970 beräknas cirka 500 000 människor omkommit i en cyklonkatastrof i Bangladesh. Tropiska cykloner kan också ge upphov till våldsamma tromber, det mest intensiva atmosfäriska fenomen som existerar.

Trots att vindhastigheten avtar snabbt när cyklonen drar in över land kan den ändå fortsätta att avge enorma nederbördsmängder. Det finns faktiskt många exempel på oväder där översvämningar långt in över land krävt många fler dödsoffer än i de drabbade kustregionerna, trots att vindarna mattats avsevärt. Orkanen Mitch som med förödande kraft drabbade Centralamerika hösten 1998 är ett tydligt exempel på detta.

[redigera] En tropisk cyklons död

Så länge lågtrycket befinner sig över varmt havsvatten kan den fortleva lång tid, men när ovädret kommer in över land försvagas lågtrycket ganska snabbt på grund av att den primära kraftkällan stryps. Samma sak sker om cyklonen kommer in över områden med kallare havsvatten eller rör sig väldigt sakta så att den rör upp kallare havsvatten under det varma ytvattnet. Omvandlade till vanliga frontcykloner kan de emellertid nå Europa men då kraftigt försvagade. Man har experimenterat för att försöka försvaga dem, dock utan större framgång. Drömmar om att kunna förstöra dem lär stanna vid en dröm, då de är mycket komplicerade fenomen med krafter som vida överstiger något människan kan åstadkomma.

Varningstjänsten är emellertid väl utbyggt och cyklonerna kan övervakas noggrannt med satellit under hela sitt livsförlopp. Banorna kan också förutsägas med relativ stor säkerhet så människor kan varnas i god tid innan ovädren når land.

De tropiska cyklonerna är ett av naturens mest kraftfulla och (när de drabbar bebyggda områden) mest destruktiva fenomen. Trots det spelar de en viktig funktion i jordens klimat. Eftersom de nästan alltid rör sig från varmare till kallare regioner och "suger upp" värmen i det varma havsvattnet hjälper de till att utjämna temperaturskillnaderna mellan tropikerna och jordens kallare regioner. Utan dem skulle temperaturskillnaden mellan tropikerna och de tempererade regionerna vara betydligt större.

[redigera] Namn på tropiska cykloner

Varje tropisk cyklon som når minst stormstyrka får ett namn. Listorna görs varje år upp i förväg för de olika regionerna och går i bokstavsordning. Cyklon nummer 1 får således ett namn som börjar på A, nummer 2 får ett namn som börjar på B och så vidare till och med Z. När detta inte räcker fortsätter serien med det grekiska alfabetet, det vill säga alfa (α), beta (β) etc. Sedan slutet av 1970-talet är vartannat namn ett pojknamn, respektive flicknamn. I västra Stilla havet går dock namnen inte i bokstavsordning beroende på att antalet oväder under ett år brukar vara så många att alfabetet inte räcker till. Före 1950-talet fick ovädren inga namn. De tropiska cykloner som bildas i Bengaliska viken får inga namn alls, bara ett nummer.

WMO Regional Association IV Hurricane Committee gör upp listan över namn för tropiska cykloner i Atlanten, centrala Stilla havet och östra Stilla havet.

Nedan följer en lista på ökända oväder som drabbat Västindien, Centralamerika och USA sedan år 1900. Orkaner som blir ryktbara pga sin styrka och/eller förödelse "stryks" för framtiden och får således inte användas igen. Exempelvis Mitch, Andrew, Gilbert.