Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

Wikipedia

	Den här artikeln behöver språkvård.
	Du kan hjälpa Wikipedia genom att förbättra texten. Se även Kategori:Språkvård för fler artiklar som behöver uppmärksamhet.

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund
Förbundsordförande	Vakant
Språkrör	{{{språkrör}}}
Förbundssekreterare	Mattias Vepsä
Förbundskassör	{{{kassör}}}
Grundat	1917
Huvudkontor	Ringvägen 100 A, Stockholm
Antal medlemmar	20 558 (1:a)
Typ av förbund	{{{förbundstyp}}}
Politisk ideologi	Demokratisk socialism
Moderparti	Sveriges socialdemokratiska arbetareparti
Närstående organisation(er)	{{{närstående_org}}}
Internationellt samarbetsorgan	International Union of Socialist Youth (IUSY)
Europeiskt samarbetsorgan	European Community Organisation of Socialist Youth (ECOSY)
Nordiskt samarbetsorgan	{{{nordisk_org}}}
Adress	{{{adress}}}
E-post	{{{epost}}}
Telefon	{{{telefon}}}
Fax	{{{fax}}}
Webbplats	www.ssu.se
{{{fotnot}}}

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) bildades 1917 som ungdomsförbund till Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) och Landsorganisationen (LO).

Innehåll 1 Ideologi 2 Historia 2.1 Början 2.2 1930-talet 2.3 1940-talet 2.4 1950-talet 2.5 1960-talet 2.6 1970-talet 2.7 1980-talet 2.8 1990-talet 2.9 2000-talet 3 Organisation 3.1 SSU-distrikt 4 Verksamhet 5 Falanger 6 Ordförande 7 Förbundssekreterare 8 Förbundskassörer 9 se även 10 Externa Länkar

[redigera] Ideologi

Socialdemokraternas ideologi är den demokratiska socialismen. SSU säger sig arbeta för att frigöra varje människas skaparkraft. Socialdemokratin vill, enligt SSU, forma ett samhälle grundat på socialismens ideal om jämlikhet, rättvisa och solidaritet. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är, i SSUs mening, socialdemokratins mål.

Målet med SSUs politik är enligt egen uppgift ett samhälle utan över- och underordning, könssegregation och etniska klyftor, ett samhälle utan fördomar och diskriminering, ett samhälle där alla behövs och alla får plats, där alla har samma rätt och samma värde, där alla barn kan växa till fria och självständiga vuxna, där alla kan styra sina liv och sin vardag och i jämlik och solidarisk samverkan söka de samhälleliga lösningar som gagnar det gemensamma bästa.

SSU driver en generell välfärdspolitik finansierad av progressiva skatter och anser att människan alltid måste gå före vinstintressen.

Skapandet av en idépolitik för framtiden är enligt SSU basen för SSU, tillsammans med en feministisk analys som förenas med en kamp mot rasism och diskriminering på grund av sexuell läggning. Den gemensamma nämnaren inom förbundet hävdas vara är att man vill bekämpa strukturella orättvisor.

[redigera] Historia

[redigera] Början

Förbundet bildades 1917 sedan det tidigare ungdomsförbundet, Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SDUF), vid partisplittringen detta år bröts loss och kom att bilda stommen i Sverges Socialdemokratiska Vänsterparti. Denna splittring var det svenska uttrycket för den splittring mellan en vänster- och en högerfraktion som socialdemokratin i hela Europa genomgick.

Per Albin Hansson ledde kampen mot Zeth Höglund och vänsterfalangen som vunnit majoritet i SDUF vid kongressen 1910 då man bland annat hade röstat bort Hansson från förbundsstyrelsen. Partiets ledning och framför allt dåvarande ordföranden Hjalmar Branting stödde Hansson. Ungdomsförbundet valde att, när partistyrelsen krävde en lojalitetsförklaring (den så kallade munkorgsstadgan) Branting sa "Vi kunna ej låt toprida oss av en hänsynslös minoritet.Den kongress måste komma till klarhet." Så kom splittringen, och ungdomsförbundet tvingades lämna partiet. Det var en majoritet (136 röster mot 42) som på partikongressen 1917 på Brantings förslag antog en resolution som skilde det dåvarande ungdomsförbundet från SAP. Vänstern röstade emot.

Ett nytt ungdomsförbund, SSU, bildades 1917 av bland andra Per Albin Hansson och Gustav Möller.

[redigera] 1930-talet

SSU medlemsantal växte starkt under krisåren på 1930-talet. Man insåg man måste utbilda medlemmarna och köpte Bommersvik för bilda en förbundskola. Man var över 100 000 medlemmar under denna tid.

[redigera] 1940-talet

Det skulle dröja till 1940-talet innan man hade en helt fungerande organisation i hela landet. Nu hade SSU alltmer sällat sig till partiet även om den inre kampen till fullo fanns kvar.

SSU kritiserade nazismen hårt under 1940-talet. De hjälpte även flyktningar och hade föreläsningar om illdåden som hände. En av de mest kända föreläsarna i ämnet på Bommersvik var Willy Brandt .

[redigera] 1950-talet

50 talet präglades starkt av andra världskriget. Den stora frågan var om Sverige skulle ha atombomber eller inte. Striden stod främst mellan Bertil Löfberg som var för atombomber och Oskar Lindkvist som var emot.Det blev en falangstrid dem emellan.

Men man drev även tydligt reformarbete under denna tid för bygga det som då ofta kallades för folkhemmet, dvs det vi idag brukar kalla välfärdstaten.

SSU börja driva frågan om hur man skulle lösa bostadsbristen och ideerna om bostadpolitik som ledde till "miljonprogramet" växte fram.

[redigera] 1960-talet

Ordförandena Ingvar Carlsson (1961-1967) och Bosse Ringholm (1967-1972) karaktäriserar denna period som en framgångstid för Sverige, och de sociala reformerna kunde fortsätta i rask takt för att ständigt utvidga välfärden. Under denna tid var de internationella frågorna viktiga, eftersom man såg stora orättvisor framförallt i utlandet. Man kritiserade en del diktaturer och krig runt om i världen, bland annat kritiserade man starkt Vietnamkriget. SSU präglades starkt av utrikesfrågor och flera högt uppsatta åkte bland annat till Kuba och hjälpte till med sockerskörden.^{[källa behövs]} Senare fick Bosse Ringholm en maschete av det Kubanska Ungdomsförbundet på en kongress som gest.^{[källa behövs]}

Den främsta fienden för SSU under denna tid var inte högern utan vänstern eftersom Vänstern vuxit sig starka. SSU kände sig tvunget att slåss för sin demokratiska socialism.

Det påstås även att det var under denna tid som den hemliga organisationen sexmanna[1] inom högerfalangen skapades, men det finns inga klara fakta som kan styrka eller avvisa detta. Bosse Ringholm om den här tiden:"En viktigt uppgift för SSU var att hålla rent åt vänster och se till att SSU inte maldes in i sekter till vänster om socialdemokratin."

Olof Palme var studieledare i förbundet.

Förbundstyrelsen var inte enig i hur man skullle agera angående Vietnamkriget. Alla ville kritisera USA, men Ingvar Carlsson och Bosse Ringholm ville samtidigt inte bli associerade med kommunistdikaturen i Nordvietnam. Medan Olof Palme inte ansåg det fanns någon risk för att SSU skulle missuppfattas.

Styrelsen beslutade att inte ge några direktiv utan överlät åt varje medlem/kommun/distrikt att själv ta ställning till om man ville demonstrera med kommunister eller ej.

[redigera] 1970-talet

Efter att vänsterfalangen hade "förlorat" flera kongresser började de 1972 organisera sig i den så kallade Torsdagsklubben. Torsdagsklubbens namn kom sig av att c:a 40 vänsterdelegater träffades på kongressen 1972, på en torsdagskväll, och beslöt att hålla kontakt bland annat genom politiska seminarier fram till nästa kongress.

Efter ett tag splittrades denna sammanslutning och en liten grupp började samla sig bakom tidningen offensiv som startade 1973. 1976 avslöjades att hemlig trotskistisk verksmahet förekom inom SSU, men det skulle dröja c:a 4 år innan man kunde bevisa det. Beviset kom slutligen när två tjejer oberoende av varandra berättade om det hela för förbundsstyrelsen. Metoden dess medlemsorganisationer använder sig av är entrism. Lars Engqvist, SSU:s förbundsordförande 1972-1978, åkte runt i SSU för att försöka få majoritet för en uteslutning av dessa personer men det var svårt eftersom bevisen inte var starka nog. Men hösten 1976 uteslöts 7 medlemmar.

Vid kongressen 1978 verkställs besluten om uteslutning och nu börjar debatten om Offensiv. Frågan om ifall de fanns eller inte fanns inom SSU delade förbundet. Lars Engqvist och förbundsstyrelsen kritiserade Offensiv hårt under kongressen. Förbundsstyrelsen visade sig ha en klar majoritet för uteslutningarna.

En av de stora politiska frågorna under 1970-talet var kärnkraften, som senare skulle leda till en folkomröstning 1980.

[redigera] 1980-talet

1980 står det klart att den dolda organisationen existerar och att den har ungefär 100 medlemmar inom organisationen i 10 olika avdelningar, samt tre personer som jobbar heltid för organisationen.

Dåvarande ordförande Jan Nygren (1978-1984) uttryckte sig så här: "Det var rena James Bond-historien. I ett av dokumenten såg jag mitt eget namn och ett referat av ett samtal med mig. Det handlade om SSUs värnpliktsverksamhet och hur vi skulle aktivera SSUare på luckan. Då kunde jag förstå mentalt att det inte var något falsarium." En mängd uteslutningar kom som en följd på detta.

Lars Engqvist och senare Jan Nygren framhävde att man inte var ute efter att tysta oppositionen utan att det var entrismen och den stadgevidriga verksamheten man ville komma åt med uteslutningarna.

Vid kongressen 1981 så slog man fast att man var tvungen rensa ut trotskisterna från SSU. Vänsterfalangen var rädd att en utrensning skulle användas som täckmantel av högerfalangen för att få bort sådan som dom inte gillade i allmänhet. Efter en förhandling så gick man dock med på detta. Över 100 medlemmar uteslöts efter beslutet.

Moderpartiet följde upp med att utesluta desamma på partistyrelsemötet i april 1982.

Förutom detta gav SSU även ut en bok, "Entrismen i Sverige" av SSU-arna Anders Lidström och Henry Ohlsson, där man försökte att starkt kritisera tidningen Offensiv och dess medlemmar.

1984 kongress väljs Anna Lindh som förbundsordförande. Hennes tid som ordförande präglades av lugn i förbundet och hon var också SSU:s första kvinnliga ordförande.

Löntagarfonderna var en stor politisk fråga under början av 80 talet.

1989 hade International Union of Socialist Youth (IUSY) kongress på Bommersvik.

[redigera] 1990-talet

På 1990 års kongress väljs Karl-Petter Thorwaldsson till förbundsordförande. Interna striderna var inte lika starka, förbundet samlades för att möta en borgerlighet på frammarsch. Borgerligheten kunde öppet bedriva antikommunistisk hets och koppla samman alla socialistiska partier med Sovjetunionen. Den borgerliga valsegern 1991 förstärkte denna politiska stämning. En tid i opposition för socialdemokratin innebar för SSU att det vände på medlemsfronten. 1991-1993 ökades SSU:s medlemsantal.

År 1994 läggs SSU hemsida www.ssu.se ut på nätet för första gången.

År 1995 på kongressen i Norrköping väljs Niklas Nordström till ordförande. Den nuvarande konflikten mellan falangerna framträder. Högerfalangen å ena sidan vill ta ett tydligt avstånd från kommunismen exempelvis genom att lämna bakom sig symboler och ord som kan relateras till kommunismen. Detta kom till stor del som en följd av att Sovjetunionen hade fallit och att missförhållandena i östländerna skadade även den demokratiska socialismens rykte. Vänsterfalangen anser att man ska strida för traditionerna inom rörelsen. De anser att det vore ett svek mot grunderna att förändra sig på det sättet. Detta skapade en infekterad strid som lever kvar in i 2000-talet.

1996 tog förbundsstyrelsen avstånd från tidningen Socialisten (som drivs av personer aktiva från tidningen Offensiv) och beslutade att medlemskap i tidskriftsföreningen Socialisten skulle vara oförenligt med medlemskap i SSU.

År 1997 på kongressen i Göteborg hårdnar konflikten. Två tydliga falanger framträder och omröstningen till förbundsstyrelsen blir hård. Valberedningen kan inte hitta en kompromiss och efter sluten omröstning tvingas en av vänsterns kandidater, Anders Ygeman, lämna styrelsen, där han var vice ordförande, efter att man beslutat att den posten skulle tillsättas av kongressen och inte av styrelsen.

Vid kongressen 1999 i Västerås var en vänsterkandidat, Luciano Astudillo, från SSU-distriktet i Skåne, mycket nära att bli ordförande. Efter en vår av flera avslöjade oegentligheter falangerna emellan och en laddad kongress besegrades Astudillo emellertid av Mikael Damberg från Stockholms läns SSU-distrikt, med minsta möjliga röstövervikt. Vänstern vinner dock tillräckligt många röster för att få flera platser i förbundsstyrelsen. Högerns kandidaterAnders Lindberg röstas bort från förbundsstyrelsen.

Den stora politiska frågorna på 1990-talet var EU och EMU.

[redigera] 2000-talet

År 2000 var SSU värd för International Union of Socialist Youth:s världsläger som arrangerades i Malmö med över 2000 deltagare från hela världen. Lägret var det största Iusy organiserat dittills. Tidningen Arbetet i Malmö hade på sin löpsedel "Ungdomsförbundet har världsläger i Malmö", bestämd form, singlaris.

Under 2001 års kongress lämnade vänsterfalangens kongressdeltagare kongressalen när Damberg skulle återväljas (någon motkandidat fanns inte). Detta var en mycket tydlig markering mot högerfalangens. Det visade på konfliktens allvar. Vad vänsterfalangen mest kritiserade var att man i princip- och handlingsprogrammen ersatt "demokratisk socialism" med "socialdemokrati" vilket man tyckte var för svag ideologisk formulering då det inte tydligt syntes att SSU var socialistiskt.Högern hade stor majoritet på kongressen det innebar att högerfalangen kunde få 2/3 dels majoritet i styrelsen inte genom kasta ut vänsterkandidater utan genom att utöka styrelsen.

2002 lanserar SSU eget community: www.agera.ssu.se.

2003 års European Community Organisation of Socialist Youth-kongress hålls på Bommersvik. SSU vinner en ordförandestrid mot franska ungdomsförbundet och Anders Lindberg väljs, som första svensk, till ordförande för Ecosy.

Vid 2003 års kongress i Karlstad var högerfalangens ordförandekandidat Ardalan Shekarabi (SSU Uppland) och vänsterns Lina Afvander (SSU Jönköping). Afvander drog sig tillbaka kort före ordförandevalet på förmiddagen den 6 augusti när hon inte blev valberedningens förslag, och Shekarabi valdes enhälligt av kongressen. Till förbundssekreterare valdes Sara-Heelge Vikmång (SSU Östergötland).

I media har det beskrivits att valet av Shekarabi skulle ha varit omgärdat med vissa oegentligheter [2][3], vilket skapade en del problem för förbundet Bland annat hade pengar från Verksamhetsutvecklingsfonden användts för att finansiera Shekarabis interna valkampanj. Detta kan ha varit en av de bidragande orsakerna till att falangerna började söka större enighet inför kongressen 2005.

2004 valdes Anna Sjödin till vice ordförande i International Union of Socialist Youth i Budapest.

2005 fick SSU kritik för att ha ett stort antal personer (bland annat Kjell-Olof Feldt, 74 år) i sitt medlemsregister utan att dessa uttryckt någon vilja att vara medlemmar. Efter avslöjandet gör man om registren, och till kongressen lägger förbundsstyrelsen fram ett förslag om ett centralt medlemsregister för att kunna utöva en bättre kontroll, så att distrikten inte ska kunna fuska systematiskt (Orsaken till eventuellt fusk sägs inte vara ekonomisk utan orsakad av den interna striden). Polisen lägger ner utredningen om bidragsfusk på grund av brist på bevis.

Vid kongressen 2005 försökte SSU uppnå organisatorisk enighet genom att låta de två falangerna dela på antalet förbundsstyrelseplatser. Även förbundsledningen delades upp så att högerfalangen fick ordförandeposten Anna Sjödin och vänsterfalangen förbundsekreterarposten Mattias Vepsä. Man gjorde också stadgeändringar för att införa ett centralt medlemsregister och regleringar av hur ordförandekandidaterna får finansiera sina kampanjer.

2006 omvaldes Anna Sjödin till vice ordförande i International Union of Socialist Youth på kongressen i Esbjerg.

December 2006 avgår Anna Sjödin efter blivit dömd för brott och hon tappat stödet i förbundet efter detta. Platsen kommer att vara vakant till nästa kongress har förbund styrelsen beslutat.

[redigera] Organisation

SSU är uppbyggt i olika organisatoriska led. Det första ledet är SSU-klubben (en nivå som dock inte är ett krav enligt stadgarna). Nästa led är SSU-kommunen, som täcker samma yta som de geografiska kommunerna. I många kommuner finns ingen kontinuerlig verksamhet. I varje kommun ska finns en av medlemmarna vald styrelse, så kallad kommunstyrelse (KS), som väljs varje år på kommunårskonferensen (KÅK:en), som hålls i början av året. På KÅK:en behandlas även motioner och skrivelser skrivna av enskilda medlemmar, eller kommunstyrelsen. Politiska yttranden och lokala handlingsprogram kan även behandlas om sådana finns. Vissa motioner kan om de bifalls skickas vidare till SSU-distriktets årsmöte. Kommunerna kan bestå av flera olika klubbar eller nätverk, som samlar ett mindre antal medlemmar som förenas av ett geografiskt område, intressen mm., tex. Fackliga SSU-klubbar.

SSU:s kommunordförande sitter oftas också i arbetarekommunens styrelse.

Nästa organistatoriska led är SSU-distriktet, som ofta täcker samma yta som de geografiska länen. I varje distrikt finns ett ombud från varje SSU-kommun, i den valda styrelsen, som kallas distriktstyrelse (DS). Den väljs varje år på distriktårskonferensen (DÅK:en), som hålls i början av året, efter kommunernas årsmöten. Antalet ombud till DÅK:en fördelas av den avgående distriktstyrelsen på grundval av kommunernas medlemsantal. På DÅK:en behandlas även motioner från enskilda medlemmar eller SSU-kommuner, samt ibland regionala handlingsprogram och yttranden.

SSU:s distriktsordförande sitter oftas också i partiets distriktstyrelse.

Det sista ledet är SSU-förbundet, som täcker hela Sverige. Förbundsstyrelsen väljs vartannat år på kongressen och består av ca 15 personer, spridda över olika geografiska, kulturella, könsliga och politiska olikheter. Ofta ingår även personer med facklig bakgrund. Viktigast är valet av ordförande och förbundssekreterare.

På kongressen som tar ca en arbetsvecka behandlas och debatteras även det politiska handlingsprogrammet, med framför allt politiska sakfrågor. Vart fjärde år behandlas även principprogrammet, som slår fast förbundets ideologiska ståndpunkter. Slutligen granskas avgående styrelse och förbundets ekonomi m.m. Ofta besöks kongressen av både statsministern, olika andra ministrar, fackförbundsordföranden, journaliser samt besökare från systerorganisationer i andra länder.

Varje distrikt har i regel en eller flera anställda ombudsmän som sköter det vardagliga arbetet, administrativt och politiskt, med hjälp av de olika styrelserna. I vissa kommuner finns även lokala ombudmän, personalansvaret ligger dock på distriktet, men kan delegeras.

På SSU-förbundet jobbar ett antal ombudmän, politiska sekreterare och kontorister. Förbundsexpeditionen är beläget på Ringvägen 100 i Stockholm

SSU är även medlemmar i olika globala organistaioner. bl.a. Ecosy, samarbetsorganisation för unga socialdemokrater i Europa samt IUSY, en världsomspännande ungdomsorganisation av Socialistinternationalen.

SSU:s förbundsordförande sitter även i socialdemokraternas partistyrelse och verkställande utskott.

[redigera] SSU-distrikt

Det största distriktet fram tills nyligen var Stockholms läns SSU-distrikt (nu Skånes SSU-distrikt) och har en mycket stark ställning i arbetarrörelsen. I en rad frågor, däribland europafrågor, har Stockholms läns SSU-distrikt legat i framkant och lyckats påverka partiet. Lenet - som distriket kallas, med e istället för ä för att anspela på stockholmsdialekten - bedriver en omfattande verksamhet med många aktiva medlemmar ute i de 25 SSU-kommunerna. Lenet brukar framförallt driva internationella, feministiska och integrationsfrågor. Den tredje helgen i mars varje år hålls en distriktsårskongress där den politiska inriktningen antas och styrelse och ordförande väljs. Bland de mest kända ordföranden märks särskilt Mona Sahlin och Pär Nuder. Distriktstidningen heter Mag08 och kallas för Maggett

Även SSU Stockholm är ett av SSU:s största distrikt och utgörs av alla SSU-klubbar i Stockholms stad. Distriktet bildades 1931 och har haft flera framstående SSUare och blivande makthavare bland sina aktiva, bland andra Sten Andersson, Carin Jämtin, Mats Hulth och Lena Nyberg. "Boken om stan" av Jan Glete och Gunnar Söderholm innehåller distriktets historia från 1931-1981. Distriktet brukar profilera sig genom kritik mot EU och EMU, diskussioner om socialism och ekonomisk demokrati. 2006 har distriktet cirka 1 000 medlemmar. Medlemstidningen heter Ung Mening.

Även SSU Norrbotten är ett av SSU:s största distrikt och utgörs av alla SSU-kommuner i Norrbottens län. Distriktet bildades 17 december 1922 i Luleå. Från början var Västerbotten och Norrbotten ett distrikt men redan ett år senare delade man sig. Kända namn från distriktet: Curt Boström, Anders Sundström, Lars U Granberg och Niklas Nordström.I Jubileumsskriften "Brantings barbarn" utgiven 1992 av distriktet i samarbete med NSD kan man läsa om distriktets historia 1922-1992. Distriktet är för EU och EMU. Andra viktiga frågor är man driver infrastruktur- och miljöfrågor.Distrikts tidningen heter Myggan

[redigera] Verksamhet

SSU bedriver en bred verksamhet, allt från politiska manifestationer och studiecirklar, till fritidsgårdar och idrottsaktiviteter. Många medlemmar har börjat i mindre politiska aktiviteter för att sedan gå kurser och studiecirklar.

Verksamheten i kommunerna representerar 290 olika verkligheter. Det handlar om att bedriva politisk opposition där det finns borgerliga majoriteter, via manifestationer, insändare, flygbladsutdelningar och olika utåtriktade evenemang. Samtidigt verkar SSU inom Socialdemokratin för att vara en radikal och drivande kraft i såväl ideologiska diskussioner som sakpolitiska. Till exempel jobbade SSU:are i sina arbetarkommuner via ett underifrånengagemang inom partiet - folkrörelsesättet - för att bilda partimedlemmarna i feministiska frågor och teori. Sedan - efter decennier av ideologisk feministisk debatt inom SSU - lade förbundet grunden för att omvandla Socialdemokraterna till ett feministiskt parti vid partikongressen 2001.

Folkbildningen och de politiska studierna är en av grundpelarna inom SSU. SSU-distrikten anordnar som minimum tre grundkurser: Distriktskurs 1 (SSU 1), SSU 2 och SSU 3, samt andra olika kurser, till exempel fackliga temakurser, feministiska debatthelger och internationella temadagar. Flera distrikt arbetar också med seperatistiska tjejkurser, och feministiska killkurser. Förbundet anordnar olika temakurser och handledarkurser, samt enfrågekurser, oftast på egna kursgården Bommersvik, belägen utanför Södertälje.

[redigera] Falanger

Att just SSU präglas så starkt av organisatoriska och politiska motsättningar beror på att arbetarrörelsen sedan sin födelse präglats av en konflikt mellan funktionssocialism, demokratisk socialism och en mer marxistiskt inriktad demokratisk socialism. Enkelt uttryckt står konflikten inom socialdemokratin mellan å ena sidan de som i stället för att förstatliga produktionsmedlen vill göra kapitalismen mer funktionsduglig genom att begränsa och balansera dess makt och sätta in åtgärder där den misslyckas (så kallad funktionssocialism) och å andra sidan de som söker förbättra samhället genom en omvandling från kapitalism till ett socialistiskt samhälle med stort statligt ägande. Efter kongressen 2005 verkar förbundet åtminstone utåt som en mer samlad enhet.

Det finns faktorer utöver de ideologiska som har präglat konflikten. Den viktigaste kan sägas vara traditionen inom ett antal större distrikt. Stockholms läns SSU-distrikt har alltid varit höger medan SSU Stockholm alltid vänster. En förklaring till detta är att personer från dessa distrikt ofta har väldigt olika bakgrund. I Stockholms län skolas även unga SSU:are snabbt in i den kommunalpolitiska verkligheten genom uppdrag i nämnder och fullmäktige. Många har ett budgetansvar för någon offentlig verksamhet redan innan de fyllt 20. Detta ger en skolning i kommunalpolitik, hur man håller en budget och tar ansvar som en person från Stockholm kanske får (i bästa fall) när den är över trettio eftersom konkurensen är så stor. De fyller istället ut tiden innan dess med organisatoriskt arbete, studiecirklar och folkrörelsearbete vilket skapar en helt annat slags politisk skolning, mer frikopplad från den faktiska politiska förvaltningen. Detta ger två olika politiska kulturer som i sin tur reproduceras över generationerna. Samma fenomen som i Stockholm kan man även se i Malmö, det andra starka vänsterfästet, möjlighen med tillägget att studiecirklarna i Malmö handlar mer om Marx och de i Stockholm mer om Wigforss. Man kan också se att högerfalangen finns två skolor precis som i vänsterfalangen. Skillnaderna i högern är inte ideologiska i samma utsträckning som de hos vänstern. I högern handlar det istället främst om olika syn på organisationen och dess utveckling. Där syns en delning med Lenet, blekinge, halland, bohuslän, uppland, i ena kanten och Norrbotten, Östergötland, Värmland, Jämtland, Västerbotten, Göteborg och Kalmar län på andra sidan.

I en tid av individualistisk karriärism kan säkert förbundets närhet till den politiska makten också vara en faktor. En framgångsrik karriär i SSU slutar ofta i Sveriges riksdag eller i regeringen. Ordförandeskapet i SSU innebär en plats i SAP:s mäktiga verkställande utskott, VU. Att en av regeringens ledamöter tidigare har varit SSU-ordförande (Bosse Ringholm)två förbundssekreterare (Lena Hallengren och Carin Jämtin) och flera andra haft positioner i förbundsstyrelser och som distriktsordförande (bland andra Göran Persson, Pär Nuder, Thomas Östros, Ibrahim Baylan, och Mona Sahlin) visar på SSU:s tyngd inom arbetarrörelsen. SSU har också stora maktresurser i form av många anställda, en stor budget, partiledningens öra och utvecklade internationella kontakter.

Falangerna ser i dagsläget ut som följer:

Högerdistrikt: Blekinge, Halland, Bohuslän, Göteborg, Skaraborg, Kalmar Län, Östergötland, Värmland, Dalarna, Västmanland, Stockholms Län, Uppland, Jämtland, Västerbotten, Norrbotten, Gotland.

Vänsterdistrikt: Skåne (fråntaget Helsingborg), Kronoberg, Örebro, Jönköping, Södra Älvsborg, Sörmland, Stockholm, Gävleborg.

Utan tillhörighet/växlande: Norra Älvsborg och Västernorrland.

Små distrikt kan ändra ideologisk riktning på kort tid. Därför kan man inte se denna ideologiska uppdelning som permanent. De stora distrikten, där det krävs mycket mer stöd för att ta makten och vända utvecklingen, är däremot ganska statiska i sin ideologiska hållning. De stora distrikten är Stockholms län, Norrbotten, Skåne, Stockholm och Västerbotten.

Att högern har kompromissat med vänstern har hänt tidigare på 80 talet som ex. Huruvida detta är en tillfällig lösning är ännu oklart.

[redigera] Ordförande

• Harry Svensson (1917-1919)
• Bertil Eriksson (1919-1922)
• Rickard Lindström (1922-1928)
• Adolf Wallentheim (1928-1934)
• Torsten Nilsson (1934-1940)
• Ossian Sehlstedt (1940-1943)
• Bertil Johansson (1943-1946)
• Frans Nilsson (1946-1952)
• Bertil Löfberg (1952-1958)
• Kurt Ward (1958-1961)
• Ingvar Carlsson (1961-1967)
• Bosse Ringholm (1967-1972)
• Lars Engqvist (1972-1978)
• Jan Nygren (1978-1984)
• Anna Lindh (1984-1990)
• Karl-Petter Thorwaldsson (1990-1995)
• Niklas Nordström (1995-1999)
• Mikael Damberg (1999-2003)
• Ardalan Shekarabi (2003-2005)
• Anna Sjödin (2005-2006)

[redigera] Förbundssekreterare

• Karl Hovberg 1928-1931
• Joel Ljungquist 1931-1935 (tom 1 april)
• Folke Thunborg 1935 (1/4)-1940
• Bertil Johansson 1940-1943
• Hilding Färm 1943-1948 (tom feb)
• Essen Lindahl 1948 (6-7/3) -1949
• Bertil Löfberg 1949-1952
• Frans Nilsson 1946-1952
• Bertil Löfberg 1952-1958
• Oskar Lindkvist 1952-1955
• Sture Hollman 1955-1958
• Rune Molin 1958-1962 (31/7)
• Sven Hulterström 1962 (from 31/7)-1964
• Thage Pettersson 1964-1967
• Bo Toresson 1967-1969 (tom 31/7)
• Ulf Karlsson 1969 (from 21/4)-1972
• Christer Lindström 1972-1975
• Håkan Bystedt 1975-1981
• Bo Bernhardsson 1981-1984
• Leif Linde 1984-1988 (tom 1/10)
• Anders Teljebäck 1988 (from 1/10) - 1990
• Lars Ericson 1990-1994 (?)
• Carin Jämtin 1994(?)-1995
• Pernilla Mobeck 1995-1999
• Lena Hallengren 1999-2002 (t o m 21 okt.)
• Caroline Waldheim 2002-2003
• Sara Helge-Vikmång 2003-2005
• Mattias Vepsä 2005-

[redigera] Förbundskassörer

• Karl Hovberg 1917-1928
• Christer Selö 1978-1983( tom 31/8)
• Jerry Wiklund 1983 (from 1/9) -1986 (tom augusti)
• Anders Jansson 1986 (from augusti)-1988 (tom 1/11)
• Niklas Rengen 1988 (from 1/11)-1990
• Lars Mellgren 1990-
• Carin Jämtin 1990 -1994
• Anna Larsson 1994 -februari 1997
• Joakim Jonsson 1997 (februari)-2000 (februari)
• Andreas Karlsson 2000 (mars)- 2003
• Karin Hallengren 2003-2006
• Anna Lekander 2006-

[redigera] se även

• Bommersvik SSUs förbundskola
• Ecosy samarbetsorganisation för unga socialdemokrater i Europa
• IUSY, en världsomspännande ungdomsorganisation av Socialistinternationalen.

[redigera] Externa Länkar

• SSU

Sveriges riksdagspartiers ungdomsförbund
Ung Vänster	SSU	Grön Ungdom	CUF	LUF	KDU	MUF