Svartbent strandpipare

Wikipedia

?Svartbent strandpipare Status i Sverige: Försvunnen

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Vadarfåglar Charadriiformes
Familj:	Pipare och vipor Charadriidae
Släkte:	Strandpipare Charadrius
Art:	Svartbent strandpipare C. alexandrinus
Vetenskapligt namn
§Charadrius alexandrinus Auktor: Linné, 1758


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Svartbent strandpipare (Charadrius alexandrinus) är en vadarfågel som ingår i samma släkte som större strandpipare och mindre strandpipare.

Innehåll

1 Utseende
2 Taxonomi
3 Biotop och utbredning
- 3.1 Populationens minskning i Sverige och Danmark
4 Namn
5 Externa länkar

[redigera] Utseende

Den svartbenta strandpiparen är något mindre än den mindre strandpiparen. I alla dräkter har den en svart tunn spetsig näbb, gråbeige översida och vitt bröst och undersida. De har också ett vitt nackband precis som större- och mindre strandpipare och ett vitt ögonbrynsstreck. De adulta fåglarna har svarta ben på sommaren och grå på vintern precis som de juvenila fåglarna. Under det vita nackbandet har hanen på sommaren ett beige streck som övergår i svart, på båda sidorna om halsen, som sträcker sig en bit ner på bröstet likt ett avbrutet halsband. Hanen har också, på sommaren, en rödbrun ton ovanför det vita nackbandet och genom ögat ett svart streck och en svart fläck i pannan. Honan saknar de svarta och rödbruna teckningarna har en dräkt som påminner om strandpiparens vinterdräkt. I flykten har den ljust gråbeige rygg, Handpennorna och handtäckarna är svartgrå men det bildas ett vitt vinklat fält på vingens bakkant med en svart kant längst ut. Övergumpen är vit och stjärtens ovansida svart med vita sidor.

[redigera] Taxonomi

Beroende på hur man delar in fåglars taxonomi så finns det cirka 5 underarter av svartbent strandpipare.

[redigera] Biotop och utbredning

Den häckar på olika mindre platser runt om i Europa, nordöst om svarta havet och runt kaspiska havet. I nordvästra Afrika mot medelhavet, på Kanarieöarna, Madeira och Azorerna. I USA och Mexiko. På Kuba, Bahamas och på de södra öarna i karibien.

[redigera] Populationens minskning i Sverige och Danmark

Från att ha varit allmänt häckande i Skåne och längs västkusten upp till Göteborg under 1800-talet, har den svenska populationen stadigt gått neråt. Från 2002 räknas arten som utgången i Sverige. På Jylland i Danmark finns fortfarande en liten population. En av de stora anledningarna till artens nedgång är att de biotoptyper som strandpiparen finns i, har exploaterats hårt av människan. Antalet ostörda strandängar och sandstränder har minskat kraftigt under de senaste 50 åren och störningar från mänskliga aktiviteter har påverkat fågelfaunan negativt i dessa områden.