Stora Zimbabwe-ruinerna

Wikipedia

Stora Zimbabweruinerna, (Great Zimbabwe) i Zimbabwe upptogs 1986 på UNESCO:s världsarvslista.

Ziimba remabwe betyder ungefär den storslagna stenbyggnaden på Shona och är fornlämningarna efter en stad, troligtvis huvudstaden, i det stora Munhumutapariket. Riket omfattade nuvarande Zimbabwe och Mocambique. Den moderna staten Zimbabwe tog sitt namn från denna stad. Här fann man även nationalsymbolen Zimbabwefågeln.

Staden byggdes, och beboddes av Shonafolket mellan 400-talet - 1400-talet, vilket gör dessa ruiner de äldsta, och största i Afrika söder om Sahara. Som mest antas staden ha haft omkring 18 000 invånare och omfattar 7 km². i ruinområdets tre arkitektoniska grupper, kallade Kullområdet (Hill Complex), Dalområdet (Valley Complex) och den välkända Stora borgområdet (Great Enclosure). Man har än så länge funnit över 300 byggnader bara i Stora borgområdet.

Staden var ett betydande handelscentrum. Ingen vet varför platsen så småningom övergavs, kanske var det torka, sjukdomar eller helt enkelt att gruvorna inte längre gav lika mycket guld som de tidigare gjort.

[redigera] Europeiska besökare

Köpmän från Portugal var de första utlänningarna som kom till lämningarna av denna forna stad under tidigt 1500-tal, de trodde de funnit den mytomspunna drottningen av Sabas stad. På 1800-talet blev det välkänt för brittiska läsare av J. Theodore Bents Season at Zimbabwe. Bent, som endast hade arkeologiska erfarenheter av Grekland och Mindre Asien menade att ruinerna var byggda av fenicier. Man hade på den tiden svårt att tro att de kunnat byggas av folk med ursprung i södra Afrika, utan de måste ha någon koppling till medelhavsområdet eller till något bibliskt. Alla sådana spekulationer kunde dock motbevisas under 1900-talet.