Snabel-a
Wikipedia
| Skiljetecken |
|---|
|
apostrof ( ' ) ( ’ ) |
| Andra symboler och tecken |
|
accent ( ´ ) ( ` ) |
Snabel-a är en vanlig svensk benämning på tecknet @, vilket framför allt används i e-postadresser för att skilja mottagarens namn från domänadressen. Också i danskan används benämningen snabel-a, medan norskan använder benämningen alfakrøll och på tyska Klammeraffe.
Svenska datatermgruppen rekommenderar att man använder sig av beteckningen snabel-a, och inte av alternativa namn som "kanelbulle", "alfaslang" eller "at-tecken", eftersom
- snabel-a nu är etablerat i språkbruket
- benämningar med alfa antyder felaktigt att det grekiska alfatecknet skulle ha något med saken att göra
- engelskans commercial at, en benämning som bygger på att tecknet har använts i engelska ekonomiska sammanhang för "per styck" på samma sätt som à på svenska och franska, har sin grund i ett språkbruk som vi inte haft i svenskan tidigare.
Kring år 2000 framkom ett rykte om att @ skulle vara en mutation (ligatur) av latinets ad. Giorgio Stabile, professor i historia i Rom, påstod sig ha spårat snabel-a:et tillbaka till den Italienska renässansen genom ett handelskontrakt undertecknat av en Francesco Lapi den 4 maj 1536. Det anses emellertid nu vara fastställt att tecknet är ett stiliserat skrivsätt av franskans à, som i à-pris.
@ används också som symbol för morse-telegrafitecknet "klart, slut", • • • — • —. Detta bruk finns belagt åtminstone sedan mitten av 1900-talet.
[redigera] Dataspråk
Bruket av snabel-a i e-postadresser, där det uttalas "at" på engelska, och avser en avsändare som ligger på en viss e-postserver, infördes 1972 av Ray Tomlinson.
I vissa dataprogramspråk används @ som inledning i ord, som ska tolkas som ett styrkommando.
I programspråket Ruby har instansvariabler enligt konvention prefixet @.
