Smedby kyrka, Öland

Wikipedia

Smedby kyrka.

Smedby kyrka är en kyrkobyggnad i Smedby socken och Sydölands församling på Öland. Den ligger 3 mil söder om Färjestaden och tillhör Växjö stift.

Innehåll

1 Kyrkobyggnad
2 Historik
3 Inredning och inventarier
4 Kyrkoorgel
5 Externa länkar & källor
6 Litteratur och källor

[redigera] Kyrkobyggnad

Interiör mot koret

Nuvarande nyklassicistiska kyrka är en salskyrka med smalare, rakt avslutat kor, utbyggd femsidig sakristia i öster, samt lanterninkrönt torn i väster. De vitputsade murarna är genombrutna av rundbågiga fönsteröppningar. Ingång till kyrkorummet sker från väster.

Interiören är ljus och rymlig. Koret är avskiljt från kyrkorummet i övrigt genom två sidorum och taket täcks av ett femsidigt, brutet trävalv. På evangeliesidan vid norra väggen finns predikstolen troligen snidad av Anders Colleur och på epistelsidan nedanför koret står en medeltida dopfunt, ett gotländskt hantverk, båda härstammande från föregående kyrka. Utplacerade i långhuset finns skulpturer av Anders Dahlström d.ä. Framför läktaren hänger ett votivskepp, barken Refanut: Den bär sitt namn efter ett skepp, som var så ofantligt stort, att den skeppsgosse, som skickades upp i masten för att klara vimpeln, hade blivit gubbe, när han kom ned. (Citat av Ragnhild Boström.)

[redigera] Historik

Tornet

Under 1100-talet uppfördes i Smedby en romansk stenkyrka i form av försvarskyrka. År 1698 insattes en predikstol, troligen snidad av Anders Colleur. Under sin öländska resa 1741 kom Carl von Linné att, som enda öländska kyrka, intressera sig för Smedby. Han återgav dess plan och beskrev dess inre. År 1755 skulpterade Anders Dahlström d.ä. en altaruppsats i korintisk stil. År 1783 försågs predikstolen med ornament av Anders G Wadsten.

Den medeltida kyrkan revs i sin helhet 1851 och ny kyrka i nyklassicistisk stil uppfördes av byggmästare Peter Isberg fritt efter en ritning av J A Hawerman. Den nya kyrkan, en salskyrka med smalare, rakt avslutat kor i öster och torn i väster, byggdes norr om platsen för föregångaren och var klar 1853. I öster tillkom också en femsidig sakristia.

Ursprungligen hade kyrkan ingång både i väster och i söder, men 1952 murades den södra porten igen. Vid samma tillfälle, 1952, undergick interiören en kraftig förändring, främst i och med korets ombyggnad. Ett tunnvalv och två sidorum, som ramar in altaret, byggdes och kom koret att avskiljas från kyrkorummet i övrigt. Taket täcks av ett femsidigt, brutet trävalv. Arkitekt var Ä. Noréen.

Några år senare, 1958, insattes en ny målning i altaruppsatsens ramverk: Kristi uppståndelse av Axel Smith.

Altaret

[redigera] Inredning och inventarier

Dopfunt

Dopfunt av kalksten med uttömningshål, upphovsman Calcarius, från 1200-talets första hälft, (bilder).
Predikstol från 1698, troligen av Anders Colleur; försågs 1783 med ornamentik av Anders G Wadsten.
Altaruppsats med målning: Kristi uppståndelse av Axel Smith 1958.
Skulpturer av Anders Dahlström d.ä. 1755.
Modell av barken Refanut, skänkt 1956.
Storklockan gjuten av I P Forsberg 1878.
Lillklockan från Johan Meyers verkstad 1680.

[redigera] Kyrkoorgel

Läktarorgeln

1896: Firma E. A. Setterquist & son, Örebro, bygger ett mekaniskt orgelverk. Fasaden ritad 1885 av August Johansson.
1935: Renovering
1952: Einar Berg, Stockholm, bygger om orgeln.

Disposition:

Manual	Pedal	Koppel
Borduna 16', B/D	bihängd	Manual/pedal
Principal 8', B/D		4’ manual/manual
Rörflöjt 8'
Salicional 8'
Octava 4’
Nasard 2 2/3’
Octava 2’	Calcant	Fasta kombinationer

[redigera] Externa länkar & källor

[redigera] Litteratur och källor

Våra kyrkor, Klarkullens förlag, Västervik (1990), ISBN 91-971561-08

Sten L. Carlsson: Sveriges kyrkorglar, Håkan Ohlssons förlag, Lund (1973), ISBN 91-7114-046-8
Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm (1985), ISBN 91-7118-499-6