Rutger von Ascheberg

Wikipedia

Rutger von Ascheberg, född 1621 i Kurland, död 1693, greve, militär, ämbetsman; generallöjtnant 1670, general 1674, fältmarskalk 1678, generalguvernör över de tidigare danska landskapen Skåne, Halland, Bohuslän och Blekinge 1680, kungligt råd 1681.

Ascheberg utmärkte sig under det trettioåriga kriget i slagen vid Nördlingen 1634 och vid Jankov 1645. Under Karl X Gustavs polska och danska krig var han regementschef, och deltog i slaget vid Konitz 1656 och tåget över Stora bält 1658. Under skånska kriget var han högste befälhavare över de svenska trupperna och deltog i slaget vid Lund 1676 och slaget vid Landskrona 1677. Under åren 1634-79 deltog von Ascheberg, som från början inte ens var svensk utan hade ett tysk-baltiskt adligt ursprung, i femton av den svenska härens drabbningar och erövrade nära fyrtio standar och fanor.

Aschebergs övertygande militära framgångar fick den annars så sparsmakade Karl XI att efter det Skånska kriget överösa honom med ärebetygelser och viktiga poster. Ascheberg blev bland annat en av kungens rådgivare 1681 och erhöll 1687 grevlig värdighet. Kungen, som annars var högst formell i kontakten med sina ämbetsmän, kallade i sin korrespondans med Ascheberg honom för "min trogne lärofader", "min gode, trogne gubbe" och "min gamle läromästare, som jag aldrig kan fulltacka".

Som generalguvernör över de tidigare danska landskapen förde Ascheberg en tidvis ifrågasatt återhållsam försvenskningspolitik, som kontrasterade med hans föregångare på posten Johan Gyllenstiernas mer radikala ansatser. Han fick bland annat igång verksamheten på Lunds universitet, som legat ner under kriget.

Ascheberg var även drivande bakom införandet av indelningsverket.