Petrus Aurivillius

Wikipedia

Petrus Aurivillius, född 23 mars 1637 i Knutby, död 23 oktober 1677 i Uppsala, var en svensk teolog, filosof och filolog. Han var rektor vid Uppsala universitet 1675.

[redigera] Biografi

Petrus Aurivillius var son till kontraktsprosten Olaus Christophori Aurivillius och Barbro Cassiopæa. Vid tretton års ålder inskrevs han vid Uppsala universitet, och disputerade åtta år senare för Henrik Ausius, 1660 för Eric Odhelius, och 1661 för Olof Unonius. Han hade då sedan yngre tonåren författat tillfällighetsdiktning på grekiska, som gjort honom känd.

Som tiden bjöd, besökte han under en tid de mest framstående universiteten i Tyskland och Nederländerna, och återvände för att ta fil.mag. 1664, och disputera i teologi för Laurentius Stigzelius 9 december 1665. Samma år blev han adjunkt i teologi samt prästvigdes.

1668 blev han professor i logik och metafysik, och 1674 i grekiska samt extra ordinarie professor i teologi. Det är dock framför allt som filosof han lämnade spår efter sig. Han var en starkt bidragande kraft till att aristotelismen stod emot cartesianismen vid Uppsala, genom att föra arvet från Johannes Canuti Lenaeus vidare. Av hans hand kom 1672 även en mycket betydelsefull lärobok i logik, Elementa logicæ, som i olika omarbetningar fortsatte användas under lång tid.

Höstterminen 1675 var han rektor för universitetet, och året därpå ingick han i rannsakningskommissionen för trolldomsväsendet.

Hans handskrifter förvaras på Uppsala universitetsbibliotek.

Han gifte sig 1667 med Margareta Blix. Med henne fick han bland annat sonen Magnus Aurivillius.

[redigera] Källor

• A. Nelson, artikel i Svenskt biografiskt lexikon, andra bandet, Albert Bonniers förlag Stockholm 1920