Petra, Jordanien

Wikipedia

Petra (grekiska för "klippa"), som 1985 upptogs på UNESCO:s världsarvslista, är en arkeologisk plats i Jordanien, belägen i en sänka bland bergen vilken formar en östlig flank av Wadi Arabah, den stora dalgången som leder från Döda havet till Akabaviken.

[redigera] Historia

Strabon, Plinius den äldre och andra nämner Petra som nabatéernas huvudstad och centrum för karavanhandel. Staden har vattentillgång, samt är inmurad av tornlika klippor, något som inte bara ger den fördelar som befästning, utan läget, där handelsrutter möttes, från Gaza i väst, Bosra och Damaskus i norr, Eilat och Leuce Come vid Röda havet och genom öknen till Persiska viken gjorde den mycket betydelsefull. Den byggdes omkring 800-700 f.Kr och stod på topp omkring Kristi födelse, då den hade c:a 3000 invånare.

Än idag finns i Petra fortfarande tempel, kungagravar, kolonner, vattenkanaler, bad, monumentala trappor, stenlagda gator, offerplatser samt en amfiteater uthuggen i sten, med plats för tusentals åskådare. Mycket av arkitekturen i Petra är uthugget direkt ur klipporna. Petra blev senare en del av romarriket och på 600-talet blev den en del av det bysantinska riket och många byggnader blev till kyrkor. Efter att varit mycket jordbävningsdrabbat övergavs staden och föll under 1200- 1300-talet i glömska.

Staden blev känd i västvärlden först 1812, då den den schweiziske upptäcktsresanden Johann Ludwig Burckhardt återupptäckte den.