Oviken
Wikipedia
Oviken är en socken och en ort invid södra delen av Storsjön i Jämtland. Det är gammal bondebygd och kulturbygd i det bördiga området mellan fjällen i väster och södra Storsjön. Oviken har två kyrkor. Den "nya" invigdes år 1905 och används numera endast för konserter och sommargudstjänster. Den rymmer 1 000 personer. Vintertid används den inte alls eftersom det är för dyrt att hålla den varm. Men det är den gamla kyrkan från 1500-talet som åter är församlingskyrka. Församlingen har i dag 1 300 invånare. År 1913 hade socknen 2.207 invånare. Namnet Oviken är förmodligen ett ursprungligt ortsnamn som möjligen ska förstås som "vadställe". Det finns belagt sedan år 1314.
Oviken ingår numera i Bergs kommun. Väster om Oviken ligger Oviksfjällen som är det fjällmassiv som ligger närmast Storsjön. Det är också de enda fjäll som syns från Östersund. Ovikens gårdar hade från 1700-talet fäbodar utefter en sträckning genom fjällen väster ut mot (västra) Galåbodarna och upp mot Arådalen. I Arådalen finns det närmare 140 fritidsbostäder och ett kapell (Svenska kyrkan) uppfört i slutet av 1960-talet. Kapellet ägs av en särskild stiftelse inom kyrkan. I kapellet förrättas varje år några vigslar och dop samt andaktsstunder.
I Oviken, med bara 1 350 invånare, har travsporten en stark tradition. Redan på 20-talet kördes det istrav och sedan travbanan byggdes 1972 har det årligen körts sommartrav. Oviken har en liten flygplats med grässtråk.
I den södra delen av Oviksfjällen finns omkring 30 fäbodställen, varav vissa inte har varit brukade på många år. Två fäbodvallar, Östra Arådalen och Långbodarna, är alltjämt i drift. Flera av Oviksfjällens fäbodar kan man nå med bil från den s.k. Fäbodvägen (Buvægen) mellan Persåsen och Arådalen. Längs vägen finns skyltar till en del av vallarna. Vallen Östra Arådalen tilldelades 1991 det internationella byggnadspriset Europa Nostrapriset. Östra Arådalen är renoverad. De mer kända fäbodarna längs (eller nära) Fäbodvägen är, räknat från Persåsen mot Arådalen: Landsombodarna, Fittjebodarna, Långbodarna, Svedjebodarna, (västra) Galåbodarna, Nybodarna, Valskaftet, Prästbodarna, Östra Arådalens fäbodar och Västra Arådalens fäbodar.
Fäbodvägen från Kövra till Arådalen anlades åren 1964 - 1965. Dessförinnan fanns det inte någon körväg till fäbodarna. Vägen har i stort sett den sträckning som Oviksbönderna gick med sina kor till fäbodarna i Oviksfjällen. De gick de upp med djuren till midsommar och tog hem dem i slutet av augusti månad. Korna gick alltså på fjällbete i drygt två månader.
Det praktiskt taget obefolkade området mellan västra Storsjöbygden och Oviksfjällen var tidigare utmark åt bönderna från de södra Storsjösocknarna. Området utgörs av fjällnära skog, berg och stora myrmarker och hade ända in på 1900-talet mycket stor betydelse för bönderna på grund av tillgången på rikt skogs- och fjällbete och goda möjligheter till myrslåtter.
Fäbodarna var ofta belägna på kronans avradsland. (Ett avradsland var ett område utan nämnvärd bebyggelse, annat än lador och fäbodar (Buer) som användas för jakt, fiske, slåtter och bete mot en årlig avgift 'Avrad' till Kronan). Avstånden från hemgården vid Storsjön till fäbodarna, speciellt de som låg högt uppe mot fjällen, var ofta flera mil. Buföringen fick därför delas upp på flera dagar. Från hemgården i Näs till Östra Arådalen är det till exempel fågelvägen fem mil.
På vissa vallar finns flera av de ursprungliga byggnaderna kvar medan andra ligger öde med endast husgrunder och källargropar synliga. Åter andra är ombyggda och har fått nya funktioner som fritidsbostäder. Typiskt för fäbodvallarna är det stora antalet små omålade timmerbyggnader, varje funktion hade oftast sitt eget hus.
Mellan byarna och de olika fäbodvallarna fanns ett väl utvecklat kommunikationsnät med buföringsvägar och stigar, många av dem ännu fullt synliga. Över de många myrarna finner man ibland rester efter kavelbroar. Naturen i området bär ännu prägel av att under flera hundra år varit nyttjad av människor och betande djur.
Den öppna vallen runt fäboden brukar inte växa igen på åtskilliga år efter avslutad hävd, och kulturgynnade växter som mjölkört, smörblommor och hallonsnår avslöjar ofta äldre fäbodställen.
I anslutning till fäbodvallen västra Arådalen ligger en av svenska turistföreningens första fjällstationer, byggd redan 1895.
Ödesbölet Takåsen, med fossil åkermark, odlingsrösen och flera husgrunder, ligger i skogsmark högt ovanför nuvarande jordbruksbebyggelse och nås lättast ifrån den s.k. Fäbodvägen mellan Persåsen och Börtnan.
I västra Galåbodarna, där vägarna mellan Börtnan, Arådalen och Persåsen möts, har Christoph Schenk och hans hustru Miriam 2005 uppfört en mindre stugby med 22 sängplatser. Stugorna hyrs ut till turister som söker ett rörligt friluftsliv i den fjällnära vildmarken.
Arådalen ligger nära Glens lappläger och vid foten av fjället Hundshögen (1371 m)[1]. I Arådalen ligger Svenska Turistföreningens (STF:s) äldsta turiststation. Den är numera endast öppen sommartid. Arådalen är känt för att konstnärer vistades där sommartid i början av 1900-talet. Mest känd bland dessa konstnärer var Johan Tirén (f. 1853, d. 1911). Han målade gärna realistiska bilder av samer, jakt och fjällvärlden. Johan Tirén hade ett verk i det gamla riksdagshuset ("Tjuvskjutna renar") och är representerad på Nationalmuseum. Johan Tirén var också en skicklig fiolspelare och nära vän till Wilhelm Peterson-Berger. Han vistades ett antal somrar på fäboden Östra Arådalen.
De högsta topparna i Oviksfjällen är Västerfjället 1158 m, Drommen 1140 m, Falkfångarfjället 1180+ m, Österfjället 1205 m, Storfjället (Flinhtegietjie) 1260 m och Hundshögen 1371 m[2]
Den berömde arkitekten Ferdinand Boberg reste i börja av 1900-talet runt i landet och tecknade av intressanta byggnader. I Oviken gjorde han följande teckningar: "Gravkapell på kyrkogården", "Härbrä vid sjöstranden", "Kyrkokomplexet" och "Loge med inbyggd tröskverksvandring". Samtliga tecknades sommaren 1918.
[redigera] Kända personer från Oviken
- Professorn Johan Bredman vid Uppsala universitet
- Artisten Lapp-Lisa (Lisa Thomasson).
[redigera] Litteratur
Jamtmålsförfattaren Anders Backman var född i Önsta, Oviken, den 22 juni 1858. Han utbildade sig till lärare, fick tjänst i Myssjö 1875 och bosatte sig i Kövra. När han ett tiotal år senare anslöt sig till baptistförsamlingen, blev han fråntagen sin tjänst som lärare. Han började då sin verksamhet som predikant. Han gav även ut ett flertal böcker, bland annat en liten bok med jamska "Jämtmålsberättelser" 1892 under pseudonymen Anders Jämte. Tillsammans med en annan jamtmålsförfattare, Erik "Äcke" Olsson, startade han årsskriften Jämten 1906, vilken fortfarande ges ut. År 1919 överlämnade Backman sin egenhändigt skrivna ordlista över myssjömålet till universitetsbiblioteket Carolina Rediviva i Uppsala. Den innehåller 453 ord med översättningar. Ordlistan finns numera i den databas som ingår i projektet Ordbok över jamskan. Ett urval av orden finns även tryckta i "Orlboka, ordbok över jamskan" 2001. Anders Backman avled i sitt hem i Kövra den 15 december 1922. Det var hans som lät uppföra "Backmanshuset" helt nära turiststationen i Arådalen. Anders Backman var hängiven Oviksfjällen och särskilt Arådalen.
Anders Backmans dotter, författaren Stina (Jämte) Backman har skrivit om livet på fäbodarna i Oviksfjällen. Bl.a. "Det gryr över fjällen", 1938, "Västra Årådalen" och "Stängda grindar och öppna hjärtan".
I Selma Lagerlöfs läsebok om Nils Holgersson berättas att det var "högfjällsgäss" som flög med Nils. Bland gässen fanns bland annat Viisi från Oviksfjällen.
Fotona är fria från upphovsrätt.
