Ordensreformen
Wikipedia
Ordensreformen kallades den reform som beslutades i och med att riksdagen antog den proposition (1973:91) som föreslog att inga svenska medborgare längre skulle tilldelas de svenska statliga förtjänstordnarna.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
1748 fastställdes de första svenska ordensstatuterna av dåvarande kung Fredrik I. Tanken med införandet av svenska förtjänstordnar var att statschefen på ett enkelt och billigt sätt skulle kunna belöna personer som gjort Sverige stora tjänster i krig och/eller fred. Detta fortgick i 227 år fram till 1 januari 1975 då systemet förklarades för vilande. Anledningarna till detta var flera, men några av de viktigaste var:
- Systemet hade en skev fördelning eftersom framför allt Nordstjärneorden utgjorde mer än 50% av förläningarna
- Systemet byggde på ställning och lönegrad
- Det politiska klimatet i Sverige var vid den här tiden dominerat av grupper till vänster på den politiska skalan i likhet med stora delar av Europa vilket gjorde att allt som kunde tolkas som orättvisor angreps
I betänkande 1973:27 från konstitutionsutskottet, angående "ändrat belöningssystem för statsanställda m.fl." föreslogs därför att inga svenska medborgare längre skulle tilldelas de svenska statliga förtjänstordnarna, att Svärdsorden och Vasaorden lades i vila och Serafimerorden och Nordstjärneorden endast disponeras av kungahuset. Beslutet fastställdes och systemet upphörde 1 januari 1975.
[redigera] Tillämpning
Idag sköts ordensväsendet av funktionärer vid Kungl. Maj:ts Orden. Kung Carl XVI Gustaf är ordnarnas stormästare. En gång per år, den 28 april som är Fredrik I födelsedag, hålls den stora ordensdagen som ungefär kan liknas vid ett årsmöte då man avhandlar ekonomiska spörsmål. Ordensförläningar sker oftast i extra s.k. ordenskapitel, oftast på Gustavsdagen 6 juni. Sedan 1952 kan svenska riddarordnar tilldelas kvinnor.
[redigera] Undantag
Carl XIII:s orden tillhör inte Kungl. Maj:ts Orden och administreras därför heller inte av dem. Kungen är ordens stormästare och orden tilldelas endast frimurare.
Beslutet omfattade endast ordnar och inte de likartade nådevedermälena i form av kungliga och staliga medaljer såsom exempelvis Illis quorum och H.M. Konungens medalj.
[redigera] Nutid
Det har sedan ordensväsendet förklarades vilande ett antal gånger föreslagits att det åter skulle tagas i bruk. I en motion till riksdagen 1999 (1999/2000:K241) föreslog den kristdemokratiska riksdagsledamoten Inger Davidson att:
- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ordensreformen från 1974 skall upphävas
- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn av hela det statliga belöningssystemet bör genomföras
Motiveringen löd bl.a: Ett framgångsrikt arbete som haft stor betydelse för många människors liv och kanske för hela samhället förtjänar uppskattning. Att alla inte kan komma ifråga borde inte vara en tillräcklig anledning att helt och hållet avstå från att belöna och uppmuntra välförtjänta svenska medborgare inom olika samhällssektorer.
Då ärendet behandlades i konstitutionsutskottet 2000 avstyrktes förslaget med hänvisning till tidigare avstyrkandet i ärendet, bl.a. med motiveringen:
- 1975 års reformering av det svenska belöningssystemet föregicks av ett grundligt beredningsarbete och att konstitutionsutskottet (bet.1973:KU27) framhöll att det belöningssystem som då tillämpades återspeglade en gången tids samhällssyn genom att ge uttryck för värderingar av samhällsinsatser enbart med hänsyn till tjänsteställning
- ordnarna kan inte anses fylla sin uppgift när det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser
- reformen stöddes också av de personalorganisationer som företrädde det övervägande antalet statsanställda
Utskottet konstaterade i sitt avstyrkande att de faktorer som låg till grund för avskaffandet av ordensväsendet år 1975 fortfarande ägde giltighet.
