Mästaren och Margarita
Wikipedia
Mästaren och Margarita (Мастер и Маргарита) är en roman av Michail Bulgakov. Den betraktas som hans mest kända verk. Bulgakov arbetade med den i många års tid med att hela tiden förbättra och förändra romanen han brände till och med ned flera kapitel av den i ugnen innan han till slut dog år 1940.
[redigera] Handling
Handlingen utspelar sig i det postrevolutionära Ryssland (Sovjetunionen), mer exakt i Moskva.
Romanen börjar med att två framstående medlemmar av stadens litterära samfund, ordförande och redaktör Michail Aleksandrovitj Berlioz och poeten Ivan Nikolajevitj Bezdomnyj, promenad genom Moskvas alléer och gator. Diskussionen den kvällen handlar om Guds existens, Jesus och det mänskliga ödet. Både Berlioz och Bezdomnyj håller sig den kommunistsovjetiska synen på allt som har att göra med onaturliga krafter, alltså att övernaturligt är en myt uppfunnen för att trycka ned proletäriaten. Plötsligt blandar sig en tredje part in i diskussionen. Mannen i frågan är i hög ålder och extremt övervänlig. Han introducerar sig själv som herr. Woland, utländsk artist på turné i Moskva. Främlingen börjar argumentera livligt och bevisa på ett egenartat sätt för de båda ateisterna att Jesus verkligen har existerat och att han själv var närvarande då Ponte Pilatus dömde honom till död genom korsfästning. Han ställer sig själv frågorna hur människan kan styra över sitt eget öde om hon inte ens vet vad hon ska göra i eftermiddag? Utöver det hävdar främlingen envist för Berlioz att spårvagnen som kommer att halshugga honom inte hinner bromsa och försäkrar om att Annusjka redan har spillt ut solrosolja. Samtalet blir allt konstigare och när främlingen börjar rabbla upp detaljer av de båda författarnas liv bestämmer herr. Berlioz att till slut gå och ringar ett samtal till psykiatriavdelningen och fråga ifall de inte saknar någon patient. Innan Berlioz ger sig av ber herr. Woland honom att ifall han inte tror på Gud så åtminstone att tro på djävulen. Berlioze går omskakad mot telefonen, halkar på solrosolja, som Annusjka spillde ut, ramlar på rälsen och blir halshuggen av en spårvagn.
Förskräckt försöker den överlevande poeten Bezdomnyj att kalla på hjälp och börjar jaga herr. Woland, när han hinner upp han kollar främlingen förvånat på honom och säger med en grov utländsk brytning att han inte pratar på ryska. Bezdomnyj försöker återigen hinna ifall honom men ju närmare han kommer desto längre bort försvinner främlingen, han har dessutom nu fått sällskap av en lång herre i keps och glasögon och en ovanligt stor och människolik katt som åker spårvagn.
Därmed är boken inte avslutad, detta är bara första delen.
