Ludvig Norman

Wikipedia

Ludvig Norman, född 28 augusti 1831, död 28 mars 1885, var en svensk tonsättare.

Tillhör en av svenskt musiklivs viktigaste gestalter i Sverige under 1800-talets senare hälft. Betydde mycket för moderniseringen av konsertrepertoaren och introduktionen av nya verk i konsert- och operaverksamheten. Stödet för svenska tonsättare, som Per August Ölander, Valborg Aulin, Franz Berwald kan särskilt nämnas.

Musikaliteten noterad i de yngre tonåren. Studier i Leipzig från 1848, där uppmärksammad av Robert Schumann. Återvände till Stockholm 1852, med planer på att förbättra huvudstadens musikliv. Samarbetade i tidskrifter med Albert Rubenson och Frans Hedberg. Som lärare, skribent och pianist inleder han en period av etablering, som kröns av en tjänst vid Svenska Musikaliska Akademiens musikkonservatorium 1858, där han undervisade bl a Valborg Aulin och Helena Munktell i komposition, och som hovkapellmästare vid Kungliga Teatern 1860, vid 30 års ålder. Uppförde många svenska verk, som operorna Frondörerna, Estrella de Soria, Blenda samt Franz Berwalds och Oscar Byströms (1) symfonier.

Som ledare för Musikaliska konstföreningen bedrev Ludvig Norman propaganda för den på 1860- och 70-talet motarbetade tonsättarkollegan Franz Berwald. 1864 gifte han sig med den danska violinisten Vilhelmine (Wilma) Neruda (1839-1911).

Normans klena hälsa, där hans manodepressivitet förmodas ha resulterat i skilsmässa från hustrun, Wilma Neruda 1869, och reumatism åsamkade honom stort lidande. Thomas Löndahl har i det akademiska arbetet vid Göteborgs Universitet, Makten att begära och tvånget att försaka (2003) [1] även tagit upp Tourettes syndrom och dess betydelse för Ludvig Normans liv och verk.

[redigera] Verk i urval

Symfonier:

• nr 1 F-dur op 22 (1857)
• nr 2 Ess-dur op 40 (1871)
• nr 3 d-moll op 58 (1881)
• Konsertuvertyr Ess-dur op 21 (1856)
• Uvertyr op 57 (1881) till Shakespeares skådespel Antonius och Kleopatra
• Uvertyr C-dur op (1882) över fosterländska motiv ("till Kongl Operans sekularfest")

Kantater:

• Rosa rorans bonitatem op 45 (1876)

m fl

Stråkkvartetter:

• nr 1 Ess-dur (1848)
• nr 2 E-dur op 20 (1855)
• nr 3 d-moll op 24 (1858)
• nr 4 C-dur op 41 (mellan 1871 och 1883)
• nr 5 a-moll op 65 (1884)

• Mer kammarmusik, bl a en stråksextett, pianostycken och körverk, som Sju sånger för blandad kör