Lars Magnus Ericsson
Wikipedia
Lars Magnus Ericsson, L. M. Ericsson, född 5 maj 1846 på Norrtomta gård, Värmskog, Värmland, död 17 december 1926 på Hågelby gård, Botkyrka, Stockholms län; svensk uppfinnare och företagare, grundare av Telefonaktiebolaget LM Ericsson. Han var son till hemmansägaren Erik Eriksson (1804-1858) från Vegerbol, Värmskog, och Maria Jonsdotter (1810- före 1859) från Mosterud, Stavnäs.
Ericsson föddes i Värmskog och växte upp i den lilla byn Vegerbol, mellan Karlstad och Arvika. Då han var 11 år avled hans far och Ericsson var tvungen att börja arbeta. Han arbetade som rallare och gruvarbetare, både i Sverige och Norge. 1867 flyttade familjen till Stockholm och han tog arbete hos Öller & Co som huvudsakligen tillverkade telegrafutrustning. Efter sex år fick han tack vare sina färdigheter stipendium för att fortsätta utbilda sig utomlands. Han åkte till Schweiz och Tyskland, bland annat arbetade han hos Siemens och Halske.
Då han 1876 återvände till Sverige grundade han och en kamrat från Öllers & Co, Carl Johan Andersson, en liten mekanisk verkstad. De höll till i ett före detta kök på ca 13 m² på Drottninggatan 15 i centrala Stockholm. Till en början sysslade de med tillverkning av matematiska och fysikaliska instrument, men snart började man tillverka sin egen variant av telefonen. 1883 började man samarbeta med Henrik Tore Cerdergren, grundare av Stockholms allmänna telefonaktiebolag, och Ericssons företag började växa ordentligt, till vad vi idag känner som Telefon AB L.M. Ericsson.
Se Ericsson för mer historik om företaget.
År 1900 drog sig Lars Magnus Ericsson tillbaka från företaget, han var då 54 år. Han behöll sina aktier fram till 1905, då han sålde dem.
Han slog sig ner på Alby gård i Alby, Botkyrka kommun, där han skapade ett mönsterjordbruk. Hans ladugård var storslagen och modern, med telefoner och snillrika uppfinningar. Ladugården finns fortfarande kvar och är idag ombyggd till kulturhuset Subtopia. Där finns bland annat Cirkus Cirkör och en rad upplevelse- och mediaföretag.
På ålderns höst lät Ericsson bygga Hågelby gård, Botkyrka kommun, dit han sedan flyttade. Hågelby gård finns fortfarande kvar och är en stror och vacker upplevelsepark.
Det har sagts att Ericsson var en krävande person, som ogillade all publicitet runt sin person. Han var hur som helst djupt respekterad av sina anställda. Han var en motståndare till patent, då många av företagets produkter inte varit möjliga att producera om patentlagstiftningen varit mer effektiv. Han brydde sig inte om att ett norskt företag kopierade hans telefon, och hans egen telefon var i stort en kopia av Siemens dito. Hade lagstiftningen varit mer effektiv hade Bell kunnat patentskydda telefonen i hela världen, vilket han nu inte kunde. Från början trodde Ericsson inte på att de stora massorna av människor skulle vara intresserad av att äga en telefon, han såg den som en leksak för överklassen.
Lars Magnus Ericsson avled 1926 och begravdes på kyrkogården vid Botkyrka kyrka i Botkyrka, söder om Stockholm. Hans grav märks inte ut av någon gravsten.