Kroppsspråk

Wikipedia

Det har föreslagits att informationen i artikeln Visuella signaler bör infogas i denna artikel eller detta stycke. (Diskussion)

Kroppsspråk kallas det system för signaler vi uttrycker med kroppsrörelser för att stärka vår verbala kommunikation.

Kroppsspråk handlar egentligen bara om den fysiska formen i en kommunikation, men är oerhört viktig och säger lika mycket om en person som en dialekt och är tydligare avläsbart än något annat språk som finns.^{[källa behövs]} Det är mänsklighetens enda gemensamma språk - som vi dessutom delar med nästan alla andra arter på planeten. Alla kommunicerar med kroppsspråk och vi kan också förstå olika arters kroppsspråk. Vi ser när en hund är arg eller glad utan att den säger det på något annat sätt än med kroppen.

[redigera] Röreslser

I kroppsspråkets struktur hittar vi två grundläggande rörelser.^{[källa behövs]}

[redigera] Handlingsrörelser

När vi exempelvis sträcker oss mot kaffekoppen eller lägger handen bakom örat för att höra bättre. Vi gör rörelsen målmedvetet, ofta intränat och avvägd med en medveten eller omedveten intention bakom.

[redigera] Känslorörelser

Kallas också reaktionsrörelse. Vi rycker tillbaka handen om kaffekoppen var för het eller grimaserar illa när vi hör ett vasst skärande oljud. Vi reagerar mer eller mindre spontant på stimuli. Vi får olika reaktioner på olika stimuli. När vi hör något vackert eller angenämt, så slappnar vi av och öppnar oss för upplevelsen. Vi kan ta in det med flera sinnen. När vi konfronteras med något som stör, irriterar eller skrämmer så spänner vi oss, kryper ihop och avvisar, oavsett det är en isbit på ryggen, ett skrikande ljud eller en otrevlig människa. Det räcker att vi ser någon som äter en sur citron, så kryper smaklökarna ihop och vi grinar illa. Ofta kommer känslorörelsen inifrån. Vi ser något som retar vårt eget sinne och det är den retningen vi reagerar på.

Har vi en gång lärt oss att cykla så är det svårt att glömma bort hur man gör. Och även om du inte har simmat på 50 år så kommer du lätt in i rörelsemönstret om du plötsligt ligger i vattnet igen. Därför är det också svårt att få bort ovanor och felaktigt inlärt kroppsbeteende.^{[källa behövs]} Detsamma gäller för kroppsspråk. Det är därför viktigt att man övar fysiskt och praktiskt för att hitta tillbaka till sitt eget naturliga kroppsspråk och sitt naturliga signalsystem, det som inte bygger på hämningar, rädslor, osäkerhet eller missförstånd.

Den förste^{[källa behövs]} som skrev en bok i ämnet kroppsspråk var Charles Darwin med The Expression of the emotions in man and animals, 1872. Han kunde konstatera att människan har samma uttryck för till exempel glädje, rädsla, vrede, sorg, förakt och skam, oavsett vilken kultur man kommer ifrån. Att det finns universella uttryck i alla kulturer.

Kroppsspråk som ämne blev populärt i mitten av 70-talet när Julius Fast skrev boken ”Kroppsspråket” (Forum 1971) – Body language, Pan Books, 1970. En av anledningarna till den oerhörda framgången med boken var att Fast kunde visa varför bland annat president Kennedys framtoning i TV var så lyckad medan Nixons framtoning blev negativ. De flesta hade, genom deras TV-framträdanden, en relation till – och en åsikt om – dem som nu plötsligt fick sin förklaring. I princip var det så att Kennedy vann valet på ett bättre kroppsspråk. Nixon svettades och såg orakad och ovårdad ut i debatten medan Kennedy såg sval, elegant och säker ut.

För första gången blev det uppenbart vilken avgörande betydelse kroppsspråket hade, framför allt i TV-åldern.^{[källa behövs]}

Forskare bekräftade idéerna kring kroppsspråket. Den amerikanske kommunikationsforskaren Albert Mehrabian fann att av det vi uppfattar av varandra står 7 procent för det rent verbala (ord), 38 procent är tonfall, betoningar och andra ljud och hela 55 procent är det icke-verbala. Det innebär att om man räknar tonfall och betoningar som en del av kroppsspråket så är det mindre än 10 procent av innehållet av det vi säger som kommer fram.

Ray L. Birdwhistell, professor i kommunikation vid Pennsylvaniauniversitetet gjorde en liknande uppskattning. Om man sammanfattar och rundar av vad olika forskare har kommit fram till, så kan man säga att av det vi uppfattar i samtal med en annan människa är 10 procent ordens innebörd, 20 procent är tonfallet och betoningar och 70 procent kroppsspråk.^{[källa behövs]}

Professor Birdwhistell kom också fram till att vi bara talar i genomsnitt 10 – 12 minuter per dag och att en genomsnittsmening bara varar i två och en halv sekund.