Kassettband

Wikipedia

Kassettband

Kassettband, en: Compact Cassette, är ett analogt, magnetiskt, lagringsmedium för ljud och data, introducerat av Philips 1963 och kan sägas vara ett av de mest framgångsrika formaten överhuvudtaget för lagring av ljud och musik. Det är en utveckling av många år med stora otympliga rullar magnetband för musik och talinspelningar.

Standarden för kassettbandet uppfanns av nederländska Philips, och den kom år 1963. Tidagare hade det funnits flera olika storlekar på kassettbanden, och bland de största kan nämnas Grundigs DC International. Till skillnad från tidigare rullband och Stereo-8-band har kassettbandet ett skyddande plasthölje och två inbyggda spolar där magnetbandet rullas. På tidigare bandspelare var användaren tvungen att trä magnetbandet in från en spole via tonhuvudet och fästa i en andra spole. Kassettbanden hade sin storhetstid på 1970-talet och 1980-talet. På denna tid gjordes också mängder med kassettdäck för avspelning av banden, många ansågs kvalitetsmässigt vara mycket bra.

[redigera] Teknik

Vid in- och uppspelning har bandet en hastighet på 4,75 cm/s.

Det finns också olika typer av kvalité på banden. När kassettbanden var som populärast lanserades band med olika oxider. Järnoxid var standard, men det kom också kromband som ansågs ge finare ljudåtergivning. Obekräftat sades det dock att dessa band kunde förstöra tonhuvudena. De flesta kassettband som säljs idag rymmer 60 eller 90 minuters inspelning, men det har tidigare också funnits 100- och 120-minutersband. Tanken med detta var att det skulle få plats en hel LP på kassetterna.

Tyvärr är kvalitén på kassettband, och andra magnetiska media för den delen, inte så god. På inspelningar kan man efter 30 år höra att ljudet börjar försvinna, mest tappar banden diskanten. Detta beror på att de magnetiska partiklar som lagrar ljudet ommagnetiseras med tiden, och det kan gå relativt snabbt. Kassettband kan i bästa fall hålla god kvalité i 50 år, medan en LP-skiva kan hålla i mer än 100 år.

[redigera] Användning

Under kassettbandens storhetstid släpptes de flesta albumen inom populärmusiken både på grammofonskiva och på kassettband. Det fanns även kassettsinglar, men dessa var mindre vanliga. Skolorna använde kassettband för hörövningar. Många föräldrar har spelat in då deras småbarn sjungit på kassettband, även om sådan inspelningsteknik numera även finns på MP3. För barnen släpptes även många musiksagor på kassettband.

Fortfarande några år in på 2000-talet och elektronikrevolutionen till trots är detta medium fortfarande allstädes närvarande och nästan alla hem har en eller flera bandspelare som kan spela upp formatet. Både stationära bandspelare och portabla freestyles, liksom mediet, fanns några år in på 2000-talet fortfarande tillgängliga hos konventionella konsumentelektronikbutiker. Bland de sista att överge formatet i i-länderna återfanns dansbanden, som många lanserat sina album på kassettband ännu i början av 2000-talet, även om det även där alltmer börjat avta. Skolorna har in på 2000-talet använt kassettband för hörövningar. Dansbanden har ofta riktat sig till en lite äldre publik som och ofta tillhört de som länge var mindre intresserade av att skaffa CD. Kassettband är fortfarande i början av 2000-talet mycket vanligt i u-länderna.

[redigera] Andra varianter

En digital variant, kallad DCC – Digital Compact Cassette –, utvecklades av Philips och Matsushita, och lanserades 1992. Någon framgång har formatet dock inte rönt.

[redigera] Juridik

Företrädare för upphovsrättsinnehavare till musik kände sig tidigt hotade av kassettbandets utbredning. Med det var först kring 1979, efter att skivförsäljningen sjunkit, som de trappade upp sitt krav på att få ekonomisk kompensation för ett antaget försäljningsbortfall på grund av privatkopieringen. I Sverige drevs kravet av STIM och IFPI och statliga utredningar ställde sig positiva, dock infördes i stället i början av 1980-talet en särskild "kassettskatt" där pengarna gick till svenska staten, och först 1998 infördes den upphovsrättsliga "kassettersättningen", länge utredd och ganska kontroversiell. Bakgrunden kartläggs i en uppsats från Stockholms universitet [1]