Karl Ivan Westman

Wikipedia

Karl Ivan Westman, född 5 augusti 1889 i Linköping, död 1971. Kabinettssekreterare, ambassadör. Son till postmästaren Karl Johan Westman och Tonny Andersson. Bror till utrikesministern, professor Karl Gustaf Westman.

Karl Ivan Westman studerade vid Uppsala universitet och tog fil. kand där 1910 och jur. kand 1914. Efter tre års tingtjänstgöring, blev han attaché vid Utrikesdepartementet där han fick flera betydande uppdrag såsom sakkunnig och ombud. 1928 envoyé i Bern, i Madrid 1939, i Helsingfors 1941, och åter i Madrid 1942. 1945 utnämndes han till kabinettssekreterare vid samlingsregeringens avgång och var under det första året även sekreterare i Utrikesnämnden vid Riksdagen. Efter två år som kabinettssekreterare utsågs han till ambassadör i Paris, vilket han ännu var 1956 när han pensionerades.

Under sin tid i Sverige visade Karl Ivan Westman stor kunnighet i frågor som gällde samfärdsel och nedrustning, och före andra världskriget deltog han i en internationell konferens för Sveriges räkning om flyktingar från Tyskland. Han representerade Sverige i Nationernas Förbund i bland annat finanskoordinationskommissionen, och var ombud vid FN:s församling. 1949-1952 ersättare för utrikesministern i Europarådets ministerkommission.

Under tiden som envoyé i Helsingfors 1941-1942 spelade han en avgörande roll för att upplysa Sverige om de kritiska förhållandena där. Han försökte verka för att den finländska neutralitetspolitiken skulle fortsätta, och motverka att Finland ställde sig på Tysklands sida i kriget. Att tiden i Helsigfors blev så kortvarig berodde på ingripande från finskt håll och väckte uppseende i Sverige där han alltid haft ett gott anseende och räknas som en av de bästa diplomaterna i vår historia.

Företrädare: Gustaf Jacobson	Föreningen Heimdals ordförande 1912-1913	Efterträdare: Erland Hjärne
Företrädare: Stig Sahlin	Kabinettssekreterare 1945–1947	Efterträdare: Hans Gustaf Beck-Friis