Karl I Robert av Ungern

Wikipedia

Karl I Robert, från krönikan Képes Krónika

Karl I Robert av Ungern, född 1288 i Neapel och död 1342 i Visegrád, kung av Ungern från 1308 fram till sin död. Son till Karl II av Neapel och Kasimir III av Polens syster, sonsonson till Stefan V, och släkt med huset Angevin och Árpád.

I Ungern slocknade den manliga grenen av huset Árpád ut i och med Andreas IIIs död 1301. En ny kung behövdes, men det fanns bara adliga familjer som kämpade mot varandra. Perioden mellan 1301-1307 kallas också för interregnum, även om Ungern hade kungar (Wencel från huset Premislid och Otto från huset Wittelsbach), saknade de i praktiken makt.

[redigera] Karls regering

Kampen vid Rozgony (i Képes Krónika).

1299 kom Karl som litet barn till Ungern. Såväl mäktiga adelsfamiljer, bl.a. Amadé Aba, Máté Csák, som påven bistådde honom, när hon kröntes 1301. Han var från Neapel, men han lärde sig det ungerska språket och tog till sig ett ungerskt levnadssätt, och blev på så vis mycket populär bland adeln.

Karl kröntes tre gånger. Först 1301, sedan 1308 och sist 1309. Orsaken till det var att i det medeltida Ungern kunde man bara vara kung om tre villkor hade uppfyllts, att man hade krönts:

med Sacra Corona, Ungerns heliga krona.
i staden Székesfehérvár.
av Esztergoms ärkebiskop.

Under de första åren, innan Karls makt hade stabiliserats, etablerade han sin huvudstad i Temesvár, en bosättning i södra Ungern. Detta gjorde han för att kungens huvudfiende, Csák Máté (tidigare bundsförvant) hade sin länder i norra Ungern.

1312 vann kung Karl slaget vid Rozgony mot de adliga som var mot honom, bl.a. sin huvudfiende, Máté Csák och familjen Aba. Därefter dök många andra adelsfamiljer upp, som Széchényier, Garaier, Lackfier, Báthoryer, osv. De blev den nya basen för kungens makt.

Mellan 1317 och 1322 bekämpade Karl I flera upplopp, ledda av den gamla adeln (Kőszegier, Ladislaus Kán, Kopasz Borsa), och först därefter kunde kungen etablera sitt maktcentrum i Visegrád i norra Ungern.

1330 försökte Felician Zách med andra adliga att utföra ett attentat mot kungafamiljen, men det misslyckades och en blodig vedergällning från kungens sida blev svaret. Ganska ätterna blev avrättad. Händelsen inspirerade den ungerska 1800-talsförfattaren Josef Katona att skriva dramat "Bánk Bán".

[redigera] Reformer

Karl reformerade armén. Han introducerade "banderi"-systemet, som påbjöd att adliga familjer skulle organisera sin egen armé, och om kungen drog ut i krig, måste dessa följa honom. I kungens armé spelade invandrarefolket kunerna en mycket viktig roll. Deras krigsstrategi var okänd hos andra europeiska arméer, vilket gjorde dem framgångsrika.

I mitten av 1320-talet införde kungen ett nytt skattesystem och monopol för gruvor och myntverk, samtidigt som han gav tullarrätt till de stora städerna. Under Karl I blev Ungerns valuta, den så kallade forinten, som infördes 1323, mycket stark.

Administrativit etablerade kung Karl kammarsystemet. Hans största framgång var ändå att 1335 sammanföra Visegráds samling. Det var en union mellan Ungern, Polen och det tjeckiska kungariket. (Detta kom sedan att bli basen till dagens Visegradiska samling, som är ett ekonomiskt förbund mellan Ungern, Tjeckien, Slovakien och Polen.)

Karl förde en mycket lyckad och stark utrikespolitik. Under hans son, Ludvig I av Ungern, blev Ungern en europeisk stormakt.