Impotens

Wikipedia

Impotens (erektil dysfunktion) är då en man inte kan genomföra samlag utan hjälpmedel på grund av en nedsatt förmåga att få erektion. Termen avser inte nedsatt förmåga hos män att få utlösning.

Orsaken till impotens kan vara både fysiologisk och psykisk. Den vanligaste fysiologiska orsakerna till impotens är sannolikt åderförkalkning, hjärt-kärlsjukdomar, förhöjt blodtryck, diabetes, MS och prostataoperationer. Alkoholpåverkan nedsätter också förmågan till samlag utan att impotensen behöver föreligga mer än i samband med akutella alkoholintaget. Ett långvarit alkoholmissbruk, med skadlig påverkan levern och leverns blodomlopp, har dock en kronisk inpotens som följd. Den formen av impotens är inte reversibel även om alkoholmissbruket upphör. Några vanliga psykologiska orsaker till erektionsproblem är relationsproblem som svartsjuka, olust eller prestationsångest.

Alla män råkar någon gång eller under några perioder i livet ut för erektionsproblem av mer eller mindre svår grad. I de fall problemen är definitiv (impotens) kan mannen ofta använda hjälpmedel eller läkemedel för att kompensera den förlorade funktionen i sexuallivet. I en representativ svensk studie av sexuell funktion bland män i åldrarna 50-80 år fann forskarna att drygt 30% av männen ej kunde genomföra samlag utan hjälpmedel. I åldersgruppen 70-80 år var drygt 50% impotenta.[1]

På senare år har läkemedlen sildenafil (Viagra^®, Cialis^®, Levitra^®) och apomorfin (Uprima^®) blivit populära mediciner för erektionsproblem.

[redigera] Referenser

1) Helgason AR, Adolfsson J, Dickman P, Arver S, Fredrikson M, Göthberg M, Steineck G. Sexual desire, erection, orgasm and ejaculatory functions and their importance to elderly Swedish men: A population-based study. Age and Ageing. 1996:25:285-291.