Gunn Wållgren
Wikipedia
Gunn Wållgren, född Gunnel Margaret Haraldsdotter Wållgren 16 november 1913 i Göteborg, död 4 juni 1983 (cancer), svensk skådespelare. Dotter till direktör Harald Wållgren och Greta Gimberg. Tillbringade somrarna i moderns och mosterns sommarvilla "Söndagskullen" på Nyckelön i Kvicksund i Västmanlands län.
Wållgren studerade vid Dramatens elevskola 1934-1935 samtidigt som bl. a. Sif Ruud, och var premiärelev 1936-1937. Hon tilldelades O'Neill-stipendiet 1959. Hon var 1941-48 gift med Hampe Faustman och med Per-Axel Branner 1954-1975.
Förutom på Dramaten spelade hon även på flera privatteatrar i Stockholm, bl.a Nya Teatern där hon kom att göra en del uppmärksammade Tjechov-tolkningar. Till legendariska rolltolkningar på Dramaten räknas Curly i John Steinbecks Möss och människor 1940, hennes Ofelia mot Lars Hansons Hamlet 1942, Jeanne d'Arc i Johanna av Lottringen 1944, Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel 1955, Nora i Ibsens Ett dockhem 1962, Gerda i Strindbergs Oväder 1964 och rollen som Ethel Thayer i Sista sommaren 1981.
År 1972 specialskrev Kent Andersson pjäsen Agnes för henne där Wållgren gjorde stor succé i titelrolen på Scala teatern.
Även på film gjorde Gunn Wållgren en hel del uppmärksammade, starka kvinnoporträtt på 1940- och 50-talet: som ungdomsbrottsling i Kvinnor i fångenskap 1943, som Klara Fina Gulleborg i Gustaf Molanders filmatisering av Kejsarn av Portugallien 1944, som frånskild flygvärdinna i Hasse Ekmans Medan porten var stängd, som Rut Köhler i Kvinna utan ansikte (manus: Ingmar Bergman), Birgit i Hasse Ekmans Var sin väg 1948 och som kvinnlig politiker i Glasberget 1953. Bland senare roller märks tv-serien Söderkåkar 1970, Dantes faster i Hasse å Tages Mannen som slutade röka 1972, duvtanten Sofia i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta 1977 och hennes Guldbagge-belönade biroll i Sally och friheten 1981.
Hennes sista filmroll i livet blev kanske den mest kritikerrosade; som farmodern i Ingmar Bergmans storfilm Fanny och Alexander, 1982.
I boken Himmelska tanter (1987) tecknar Stefan Andhé ett speciellt porträtt av hennes person.
Till hennes minne delas årligen på hennes födelsedag - den 16 november - Gunn Wållgren-stipendiet ut med medel från hennes minnesfond till två "konstnärligt förtjänta dramatiska och lyriska artister". År 2005 uppgick stipendiesumman till 20 000 kr vardera.
[redigera] Filmografi (urval)
- 1943 – Sonja
- 1943 – Ordet
- 1944 – Flickan och Djävulen
- 1943 – Kvinnor i fångenskap
- 1944 – Kejsarn av Portugallien
- 1945 – Skådetennis
- 1945 – Brott och straff
- 1945 – Resan bort
- 1946 – Harald Handfaste
- 1946 - Begär
- 1946 – Medan porten var stängd
- 1947 - Kvinna utan ansikte
- 1948 - Var sin väg
- 1951 – Dårskapens hus
- 1953 - Glasberget
- 1966 - Kvinnas man (TV)
- 1966 - Tartuffe (TV-pjäs)
- 1967 - Fadren (TV-pjäs)
- 1967 - Gengångare (TV-pjäs)
- 1970 - Söderkåkar (TV-serie)
- 1972 – Mannen som slutade röka
- 1977 – Bröderna Lejonhjärta
- 1982 – Fanny och Alexander
