Gotthold Ephraim Lessing

Wikipedia

Gotthold Lessing

Gotthold Ephraim Lessing, född 22 januari 1729 i Kamenz i Oberlausitz, död 15 februari 1781 i Braunschweig, var en tysk författare och reformator av Tysklands litteratur och andliga liv.

Han fick sin första uppfostran av fadern, som var präst samt i skolan i Meißen. 1746 blev han student i Leipzig. Enligt faderns önskan studerade han där först teologi och sedan medicin. Men han intresserade sig mer för den dramatiska litteraturen och utbildade sina sällskapliga talanger och skrev småstycken för et teatersällskap. I juni 1748 flyttar han i hemlighet till Berlin och gjorde diverse litterära sysselsättningar. 1752 blev han magister i Wittenberg. Men i november 1752 var han åter i Berlin, där han stiftade bekantskap med Nicolai och Moses Mendelssohn, två kända äldre representanter för den tyska "upplysningen".

Efter en tid vid teatern i Leipzig reste han till Amsterdam, men han återvände 1756 när det Sjuåriga kriget utbröt. 1758 utgav han i Berlin tillsammans med Nicolai Mendelssohn kritiska tidskriften "Briefe, die neueste Literatur betreffend" (Brev, angående den nyaste litteraturen). Vid sin tid som guvernementssekreterare hos general Tauentzien i Wrocław studerade han sin omgivning för sitt berömda, nationella lustspel "Minna von Barnhelm". I den teoretiska skriften "Laokoon" beskrev han hur en litterär text skulle diskuteras.

1767 medverkade Lessing vid grundläggandet av en nationalteater i Hamburg. Planen misslyckades, liksom även ett försök med ett större bokhandelsföretag. 1770 kallades han till bibliotekarie i Wolfenbüttel, en plats, som han mottog med glädje. 1775 levde han i Italien, inbjuden av prins Leopold av Braunschweig. När han återkom till Tyskland, gifte han sig efter lång förlovning 1776 med Eva König. Hon avled redan 1778 i barnsäng, kort efter den nyfödde sonen. Tre år senare dog även den av sorg brutne Lessing.