Gösta Törner
Wikipedia
Gösta Bertil Hjalmar Törner , född den 27 oktober 1912 död den 11 oktober 1982, var från 1935 och cirka 20 år framåt en av Sveriges ledande jazztrumpetare.
Född och uppvuxen på Söder i Stockholm fick han sitt första engagemang i en orkester som leddes av violinisten Herman Porres (far till sångerskan Nannie Porres). 1929 engagerades han av Thore Jederby och senare även av bl.a. Frank Vernon, Folke "Göken" Andersson och Thore Ehrling. På 1940-talet ledde han en egen orkester, som gjorde många inspelningar, bl.a. med Arne Domnérus i besättningen. 1949 medverkade han i den så kallade Parisorkestern, som representerade Sverige på jazzfestivalen i Paris samma år. Andra medlemmar var ovannämnde Domnerus, klarinettisten Putte Wickman och pianisten Reinhold Svensson. Under 1950-talet spelade Törner på Svenska Amerika Liniens m/s Kungsholm och fick då även möjlighet att musicera på berömda jazzklubbar i New York, varvid han bland annat erbjöds ett tvåårigt kontrakt med banjoisten Eddie Condons band.
I Sverige falnade intresset för jazzmusik under 1960-talet och bortsett från enstaka påhugg försörjde sig Törner under sina sista 15 yrkesverksamma år bland annat som vaktmästare men merparten av de åren som caddiemaster på Lidingö Golfklubb. Han var också en skicklig tecknare och anlitades i denna egenskap emellanåt av jazztidskriften Orkester-Journalen. Sin sista inspelning gjorde han 1964 med LP:n Gösta Törner - Living Legend (Nostalgia 7607), där bland andra också klarinettisten Ove Lind och trumslagaren Egil Johansen medverkar.
Törner var en mycket skicklig improvisatör i lyrisk anda, företrädesvis i en klassisk swingstil. Som förebilder bland jazztrumpetarna nämnde han gärna Louis Armstrong, Bix Beiderbecke och Bobby Hackett. I Sverige har hans tradition förts vidare av bland andra Jörgen Zetterquist.
