Formel 1-VM 1991

Wikipedia

Formel 1-VM 1991

Ayrton Senna vann här sitt andra och McLaren sitt fjärde mästerskap i rad. Vinnarna hotades endast av Nigel Mansell och Riccardo Patrese i Williams.

F1-regler i korthet 1991
Motor	Sug 3 500 cc
Max cylindrar	12
Bilens minimivikt	575 kg
{{{rub1}}}	{{{info1}}}
Poängberäkning	10, 6, 4, 3, 2, 1 • Halva poäng gavs om ett lopp stoppades före halva distansen.

Innehåll 1 Vinnare 2 Grand Prix 1991 3 Stall, nummer och förare 1991 4 Slutställning förare 1991 5 Slutställning konstruktörer 1991 6 Säsonger

[redigera] Vinnare

• Förare: Ayrton Senna, Brasilien, McLaren-Honda
• Konstruktör: McLaren-Honda, Storbritannien

[redigera] Grand Prix 1991

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnare	Stall
USA:s Grand Prix	10 mars	Phoenix	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*
Brasiliens Grand Prix	24 mars	Interlagos	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*
San Marinos Grand Prix	28 april	Imola	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*
Monacos Grand Prix	12 maj	Monte Carlo	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*
Kanadas Grand Prix	2 juni	Montreal	Nelson Piquet	Benetton-Ford	*
Mexikos Grand Prix	16 juni	Mexiko City	Riccardo Patrese	Williams-Renault	*
Frankrikes Grand Prix	7 juli	Magny-Cours	Nigel Mansell	Williams-Renault	*
Storbritanniens Grand Prix	14 juli	Silverstone	Nigel Mansell	Williams-Renault	*
Tysklands Grand Prix	28 juli	Hockenheimring	Nigel Mansell	Williams-Renault	*
Ungerns Grand Prix	11 augusti	Hongaroring	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*
Belgiens Grand Prix	25 augusti	Spa-Francorchamps	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*
Italiens Grand Prix	8 september	Monza	Nigel Mansell	Williams-Renault	*
Portugals Grand Prix	22 september	Estoril	Riccardo Patrese	Williams-Renault	*
Spaniens Grand Prix	29 september	Catalunya	Nigel Mansell	Williams-Renault	*
Japans Grand Prix	20 oktober	Suzuka	Gerhard Berger	McLaren-Honda	*
Australiens Grand Prix	3 november	Adelaide	Ayrton Senna	McLaren-Honda	*

[redigera] Stall, nummer och förare 1991

• AGS-Ford
  • 17 - Gabriele Tarquini, Italien / Olivier Grouillard, Frankrike
  • 18 - Fabrizio Barbazza, Italien / Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige
• Benetton-Ford
  • 19 - Roberto Moreno, Brasilien / Michael Schumacher, Tyskland
  • 20 - Nelson Piquet, Brasilien
• BMS Scuderia Italia (Dallara-Judd)
  • 21 - Emanuele Pirro, Italien
  • 22 - JJ Lehto, Finland
• Brabham-Yamaha
  • 7 - Martin Brundle, Storbritannien
  • 8 - Mark Blundell, Storbritannien
• Coloni-Ford
  • 31 - Pedro Matos Chaves, Portugal / Naoki Hattori, Japan
• Ferrari
  • 27 - Alain Prost, Frankrike / Gianni Morbidelli, Italien
  • 28 - Jean Alesi, Frankrike
• Fondmetal-Ford
  • 14 - Olivier Grouillard, Frankrike / Gabriele Tarquini, Italien
• Footwork (Footwork-Porsche, Footwork-Ford)
  • 9 - Michele Alboreto, Italien
  • 10 - Alex Caffi, Italien / Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige
• Jordan-Ford
  • 32 - Bertrand Gachot, Frankrike / Michael Schumacher, Tyskland / Roberto Moreno, Brasilien / Alessandro Zanardi, Italien
  • 33 - Andrea de Cesaris, Italien
• Lambo-Lamborghini
  • 34 - Nicola Larini, Italien
  • 35 - Eric van de Poele, Belgien
• Larrousse (Lola-Ford)
  • 29 - Eric Bernard, Frankrike / Bertrand Gachot, Frankrike
  • 30 - Aguri Suzuki, Japan
• Leyton House-Ilmor
  • 15 - Mauricio Gugelmin, Brasilien
  • 16 - Ivan Capelli, Italien / Karl Wendlinger, Österrike
• Ligier-Lamborghini
  • 25 - Thierry Boutsen, Belgien
  • 26 - Érik Comas, Frankrike
• Lotus-Judd
  • 11 - Mika Häkkinen, Finland
  • 12 - Julian Bailey, Storbritannien / Johnny Herbert, Storbritannien / Michael Bartels, Tyskland
• McLaren-Honda
  • 1 - Ayrton Senna, Brasilien
  • 2 - Gerhard Berger, Österrike
• Minardi-Ferrari
  • 23 - Pierluigi Martini, Italien
  • 24 - Gianni Morbidelli, Italien / Roberto Moreno, Brasilien
• Tyrrell-Honda
  • 3 - Satoru Nakajima, Japan
  • 4 - Stefano Modena, Italien
• Williams-Renault
  • 5 - Nigel Mansell, Storbritannien
  • 6 - Riccardo Patrese, Italien

[redigera] Slutställning förare 1991

• 1 - Ayrton Senna, McLaren-Honda, 96 poäng
• 2 - Nigel Mansell, Williams-Renault, 72
• 3 - Riccardo Patrese, Williams-Renault, 53
• 4 - Gerhard Berger, McLaren-Honda, 43
• 5 - Alain Prost, Ferrari, 34
• 6 - Nelson Piquet, Benetton-Ford, 26,5
• 7 - Jean Alesi, Ferrari, 21
• 8 - Stefano Modena, Tyrrell-Honda, 10
• 9 - Andrea de Cesaris, Jordan-Ford, 9
• 10 - Roberto Moreno, Benetton-Ford, 8
• 11 - Pierluigi Martini, Minardi-Ferrari, 6
• 12 - JJ Lehto, Dallara-Judd, 4
• 13 - Bertrand Gachot, Jordan-Ford, 4
• 14 - Michael Schumacher, Benetton-Ford, 4
• 15 - Satoru Nakajima, Tyrrell-Honda, 2
• 16 - Mika Häkkinen, Lotus-Judd, 2
• 17 - Martin Brundle, Brabham-Yamaha, 2
• 18 - Emanuele Pirro, Dallara-Judd, 1
• 19 - Mark Blundell, Brabham-Yamaha, 1
• 20 - Ivan Capelli, Leyton House-Ilmor, 1
• 21 - Eric Bernard, Larrousse (Lola-Ford), 1
• 22 - Aguri Suzuki, Larrousse (Lola-Ford), 1
• 23 - Julian Bailey, Lotus-Judd, 1
• 24 - Gianni Morbidelli, Ferrari, 0,5

[redigera] Slutställning konstruktörer 1991

• 1 - McLaren-Honda, 139 poäng
• 2 - Williams-Renault, 125
• 3 - Ferrari, 46,5
• 4 - Benetton-Ford, 38,5
• 5 - Jordan-Ford, 13
• 6 - Tyrrell-Honda, 12
• 7 - Minardi-Ferrari, 6
• 8 - Dallara-Judd, 5
• 9 - Brabham-Yamaha, 3
• 10 - Lotus-Judd, 3
• 11 - Lola, 2
• 12 - Leyton House-Ilmor, 1
• 13 - Ligier-Lamborghini
• 14 - Lambo-Lamborghini
• 15 - AGS-Ford
• 15 - Fondmetal-Ford
• 16 - Footwork

[redigera] Säsonger

Formel 1-säsonger

1950 | 1951 | 1952 | 1953 | 1954 | 1955 | 1956 | 1957 | 1958 | 1959 | 1960 | 1961 | 1962 | 1963 | 1964 | 1965 | 1966 | 1967 | 1968 | 1969 | 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 | 1976 | 1977 | 1978 | 1979 | 1980 | 1981 | 1982 | 1983 | 1984 | 1985 | 1986 | 1987 | 1988 | 1989 | 1990 | 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2005 | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011