Formel 1-VM 1967

Wikipedia

Formel 1-VM 1967

F1-regler i korthet 1967
Motor	Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 000 cc
Max cylindrar	Ingen begränsning
Bilens minimivikt	500 kg
{{{rub1}}}	{{{info1}}}
Poängberäkning	9, 6, 4, 3, 2, 1 • Endast de fem bästa poängen från de sex första loppen och de fyra bästa poängen från de resterande fem loppen räknades in i mästerskapet. • Konstruktörspoäng gavs endast till varje konstruktörs bäst placerade bil. • I Tyskland fyllde man upp startfältet med formel 2-bilar, men dessa fick inga mästerskapspoäng.

[redigera] Vinnare

Förare: Denny Hulme, Nya Zeeland, Brabham-Repco
Konstruktör: Brabham-Repco, Storbritannien

[redigera] Grand Prix 1967

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnare	Stall
Sydafrikas Grand Prix	2 januari	Kyalami	Pedro Rodriguez	Cooper-Maserati	*
Monacos Grand Prix	7 maj	Monte Carlo	Denny Hulme	Brabham-Repco	*
Nederländernas Grand Prix	4 juni	Zandvoort	Jim Clark	Lotus-Ford	*
Belgiens Grand Prix	18 juni	Spa-Francorchamps	Dan Gurney	Eagle-Weslake	*
Frankrikes Grand Prix	2 juli	Le Mans	Jack Brabham	Brabham-Repco	*
Storbritanniens Grand Prix	15 juli	Silverstone	Jim Clark	Lotus-Ford	*
Tysklands Grand Prix	6 augusti	Nürburgring	Denny Hulme	Brabham-Repco	*
Kanadas Grand Prix	27 augusti	Mosport Park	Jack Brabham	Brabham-Repco	*
Italiens Grand Prix	10 september	Monza	John Surtees	Honda	*
USA:s Grand Prix	1 oktober	Watkins Glen	Jim Clark	Lotus-Ford	*
Mexikos Grand Prix	22 oktober	Mexiko City	Jim Clark	Lotus-Ford	*

[redigera] Stall, nummer och förare 1967

BMW
- - Hubert Hahne, Tyskland
BRM
- 3, 4, 5, 7, 9, 10, 11, 14, 15, 31 - Jackie Stewart, Storbritannien
- 4, 5, 6, 8, 10, 11, 12, 16, 36 - Mike Spence, Storbritannien
Bernard White Racing (BRM)
- 12, 20 - David Hobbs, Storbritannien
Brabham-Repco
- 1, 3, 8, 16, 25 - Jack Brabham, Australien
- 2, 4, 9, 18, 26 - Denny Hulme, Nya Zeeland
Charles Vogele Racing (Cooper-ATS (I))
- 22 - Silvio Moser, Schweiz
Cooper-Maserati
- 3, 4, 5, 10, 11, 12, 29, 30, 71 - Jochen Rindt, Österrike
- 4, 6, 11, 12, 14, 21, 30 - Pedro Rodriguez, Mexiko
- 14- Alan Rees, Storbritannien
- 8 - Richard Attwood, Storbritannien
- 21, 32 - Jacky Ickx, Belgien
DW Racing Enterprises (Brabham-Climax)
- 14, 15, 21, 19, 17 - Bob Anderson, Storbritannien
Eagle-Weslake
- 8, 9, 10, 11, 15, 23, 36 - Dan Gurney, USA (Eagle-Climax)
- 22 - Richie Ginther, USA
- 8, 10 - Bruce McLaren, Nya Zeeland
- 10 - Ludovico Scarfiotti, Italien
Ferrari
- 18 - Lorenzo Bandini, Italien
- 1, 2, 3, 8, 9, 20 - Chris Amon, Nya Zeeland
- 3, 4 - Mike Parkes, Storbritannien
- 2, 22 - Ludovico Scarfiotti, Italien
- 12 - Jonathan Williams, Storbritannien
Honda
- 3, 7, 11, 14 - John Surtees, Storbritannien
Jo Bonnier (Cooper-Maserati)
- 9, 23, 15, 16, 26, 39 - Joakim Bonnier, Sverige
John Love (Cooper-Climax)
- 17 - John Love, Rhodesia
John Maryon (Eagle-Climax)
- 11 - Al Pease, Kanada
Ligier (Cooper-Maserati & Brabham-Repco)
- 12, 15, 16, 18, 19, 32- Guy Ligier, Frankrike
Lotus-Ford
- 3, 5, 6, 7, 12, 20, 21 - Jim Clark, Storbritannien (Lotus-BRM, Lotus-Climax, Lotus-Ford)
- 4, 6, 7, 8, 14, 22 - Graham Hill, Storbritannien (Lotus-BRM, Lotus-Ford)
- 5 - Eppie Wietzes, Kanada
- 24 - Giancarlo Baghetti, Italien
- 18 - Moises Solana, Mexiko
Luki Botha (Brabham-Climax)
- 20 - Luki Botha, Sydafrika
Matra-Ford
- 1, 22 - Jean-Pierre Beltoise, Frankrike
- 2 - Johnny Servoz-Gavin, Frankrike
McLaren-BRM
- 4, 14, 16, 17, 19 - Bruce McLaren, Nya Zeeland
Mike Fisher (Lotus-BRM)
- 6, 10 - Mike Fisher, USA
R R C Walker Racing Team (Cooper-Maserati)
- 6, 12, 14, 15, 17, 18, 20, 34 - Jo Siffert, Schweiz
Reg Parnell Racing (Lotus-BRM)
- 16, 6 - Piers Courage, Storbritannien
- 15, 17, 18, 38 - Chris Irwin, Storbritannien
Sam Tingle (LDS-Climax)
- 18 - Sam Tingle, Rhodesia
Scuderia Scribante (Brabham-Climax)
- 19 - Dave Charlton, Sydafrika
Tom Jones (Cooper-Climax)
- 41 - Tom Jones, USA