Fågelhöftade dinosaurier

Wikipedia

?Fågelhöftade dinosaurier Status i världen: Fossil Stratigrafisk utbredning: trias-krita
De fågelhöftade dinosauriernas höftstruktur (vänster sida)
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Kräldjur Reptilia
Överordning:	Dinosaurier Dinosauria
Ordning:	Fågelhöftade dinosaurier Ornithischia
Vetenskapligt namn
§Ornithischia Auktor: Seeley, 1888
Underordningar
Thyreophora Ornithopoda Marginocephalia

Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Fågelhöftade dinosaurier (ornithischier) utgjorde den ena hälften av dinosaurierna och innehöll enbart växtätande dinosaurier. Namnet har de fått eftersom samtliga arter, precis som fåglarna, har ett bakåtriktat blygdben. Den andra halvan, saurischierna, hade framåtriktade blygdben. Även om ornithischierna hade bäcken som fåglarna anses inte fåglarna härstamma från denna grupp utan den andra, saurischierna.

Innehåll

1 Indelning
2 Om fågelhöftade dinosaurier
3 Evolution
4 Hur de fågelhöftade dinosaurierna levde
5 Se även

[redigera] Indelning

Ornitichierna delas upp i följande huvudgrupper:

Stegosaurider
Hadrosaurider ("anknäbbsdinosaurier")
Ornithopoder bla, Iguanodontider, Camtosaurider
Pachycephalosaurider (benskalledinosaurier)
Ceratopsier
Ankylosaurider

Anm: Många forskare föredrar att räkna hadrosaurierna tillsammans med ornithopoderna, troligen var deras förfäder iguanodontiderna. Ibland räknas även pachycephalosauriderna till samma grupp som ceratopsierna (urspungligen klassades de som ornithiopoder.

Tidigare räknades även de tidigaste familjerna ornitichier som till exempel fabrosaurider till ornithopodgruppen.

[redigera] Om fågelhöftade dinosaurier

Samtliga medlemmar av ornithischierna var växtätare. Bortsett från de mindre släktena/arterna var de allra flesta medlemmarna fyrbenta, även om en hel del som t.ex hadrosauriderna och stegosauriderna kunde resa sig på bakbenen - hadrosauriderna kunde t.om gå på både två och fyra ben. Ornithischierna utvecklades i en rad olika riktningar. I denna grupp fanns dinosaurier med horn, kroppspansar, märkliga "huvudprydnader" med mera. Några var mycket snabba tvåbenta löpare medan andra var synnerligen långsamma som ankylosauriderna och stegosauriderna. Ornithischierna var i början i minoritet jämfört med saurischierna men under krita ändrades detta förhållande. Under yngre krita dominerade de landlivet på de nordliga kontinenterna.

En del av deras framgång berodde på att de (särskilt ceratopsierna, pachycephalosaurider och Hadrosaurider utvecklade oerhört effektiva käkar och tänder som passade väl för att beta de nya växter som uppträdde under kritaperioden. Nämnda grupper hade minst lika effektiva tänder som dagens däggdjur. Den mest framgångsrika familjen av alla troligen hypsilophiderna som var mindre tvåbenta ornithopoder. De första arterna släkterna/arterna i denna familj dök upp i mitten av jura och familjen överlevde ända fram till slutet av krita, en tidsrymd på drygt 100 miljoner år.

[redigera] Evolution

Ornitichierna, d v s de fågelhöftade dinosaurierna utvecklades lite senare än saurischierna men i slutet av trias för 210 miljoner år sedan hade flera familjer utvecklats, till exempel fabrosauriderna. En lång tvistefråga har varit om ornithischierna utvecklades från saurischierna eller om de båda grupperna hade olika förfäder bland thecodonterna - den grupp arkosaurier som alla dinosaurier härstammade från. Fortfarande finns inget slutgiltigt bevis på vare sig det ena eller andra. Några forskare, till exempel Robert Bakker som stödjer det första alternativet menar att dinosaurierna borde ses som en enhetlig grupp. Det vill säga uppdelningen i ornithischier och saurischier borde slopas.

Under de två följande perioderna jura och krita utvecklades mängder med familjer inom gruppen, särskilt under krita då hadrosauriderna /anknäbbsdinosaurierna), ceratopsier, pachycephalosaurider, och ankylosauriderna gjorde entré. Samtliga grupper var mycket vanliga ynder sista delen krita.

Hadrosauriderna utvecklades troligen från Iguanodontiderna. De allra äldsta Hadrosauriderna levde under senare delen av äldre krita (över 100 miljoner år sedan) men den stora majoriteten av de kända arterna/släktena levde under senare delen av krita. Ceratopsierna var den sista gruppen som utvecklades, alla kända släkten levde under yngre krita men förfäder till dem ("neoceratopsier)" går att spåra betydligt längre tillbaka i tiden, möjligen ända till slutet jura (ca 145 miljoner år sedan. Ankylosauriderna slutligen uppträdde första gången i början av krita och spridde sig snabbt över större delen av världen.

Efterhand trängde ornithischierna tillbaka de gigantiska sauropoderna på norra halvklotet och dominerade landlivet i Nordamerika och Asien i slutet av krita innan alla dog ut för 65 milj år sedan. Däremot etablerade sig aldrig ceratopsier och anknäbbsdinosaurier på de sydliga kontinenterna beroende på att kontinenterna under senare delen av krita började närma sig positioner de har idag.

Även om många ornithischier efterhand växte sig mycket stora (en del var betydligt större än elefanter) så var de aldrig i närheten av att uppnå samma storlek som sauropoderna. De största Hadrosauriderna var emellertid betydligt större än en elefant och de största arterna/släkterna blev ca 15 meter långa. Ceratopsierna påminde mycket om noshörningar i kroppskonstruktionen.

[redigera] Hur de fågelhöftade dinosaurierna levde

Man har hittat mängder med fossil av ornithischier på samtliga kontinenter, inklusive ägg med mera. Och det verkar som att många av dem, liksom många ödlehöftade dinosaurier, var flockdjur. Precis som i dagens djurvärld förekom säkert strider mellan hannarna för att få para sig med "rätt" hona i flocken. Liksom saurichierna la även dessa dinosaurier ägg.

Då de alla var växtätare utvecklade de olika sätt att försvara sig. Ornithopoderna, inklusive hadrosauriderna hade väl utvecklad hörsel och syn, men saknade horn och dylikt för att försvara sig. Följaktligen torde de utöver flocklivet har förlitat sig på dessa för att i tid upptäcka rovdinosaurier. Hadrosauriderna kunde förmodligen även framkalla högljudda bölande som varnade artfränderna om en hotande fara. Mindre ornithopoder som fabrosauriderna och Hypsilophodon och dess närmaste släktingar var mycket mindre och kunde springa ifrån de allra flesta köttätande dinosaurierna.

Ceratopsierna, stegosauriderna och ankylosauriderna utvecklade mer aktiva sätt att försvara sig. Ceratopsierna hade långa horn och stegosauriderna stora piggar längst ute på svansen. Ankylosariderna hade förutom piggar eller "klubba" på svansen även ett tjockt pansarskal, varvid de liknade stora sköldpaddor.

När det gäller ceratopsierna (som troligen också kunde springa snabbt, betydligt fortare än människor) tror man att de vuxna djuren bildade en ring kring de mindre i händelse av att en fara hotade. Troligtvis tog sedan någon/några av de stora hannarna upp kampen mot rovdinosaurierna som hotade dem.

Källor: Dindata Engelska Wikipedia