Dropa

Wikipedia

	Den här artikelns sannfärdighet har ifrågasatts.
	Det är möjligt att det ämne som artikeln behandlar utgör en bluff. Diskutera frågan på diskussionssidan.

Dropa (även känt som Dropas, Drok-pa eller Dzopa) är, enligt vissa kontroversiella författare, en ras av dvärgliknande utomjordingar dom landade (eller krashlandade) någonstans vid den Kinesiska-Tibetanska gränsen för ungefär tolv tusen år sedan. Studien, eller antagandet, är troligen en bluff som förstärkts av ovetande vetenskapsmän (om man nu kan kalla dem det) eller/och misförstådd forskning inom teorin.

Innehåll 1 Upptäckt 2 Dropa-stenarna 3 Ytterligare forskning 4 Rysk forskning 5 Wegerers fotografier 6 Sammarbete 7 Ham- och Dropa-stammarna 8 Rapporter 9 Kritik 10 Referenser

[redigera] Upptäckt

En professor inom arkeologi, Chi Pu Tei, som arbetade vid Pekings Universitet, tog med sina studenter på en expedition för att utforska grottorna vid Himalaya och Bayan-Kara-Ula (i Qinghai) vid gränsen till Tibet. Det sägs att han hittade ett tunnelsystem och underjordiska förvaringsrum. Väggarna var fyrkantigt utgrävna, som om de vore skärda med en enorm hetta.

Expeditionen skulle ha hittat jämna rader med gravar med skelett som inte var mer än en och en halv meter långa. Skelettens huvuden skulle varit onormalt stora, och skeletten själva hade skära ben som indikerade att de under levande period hade ganska ömma kroppar. En av medlemmarna inom expeditionen skulle ha sagt att det möjligen rörde sig om en okänd art av bergsgorillor, då professor Chi Pu Tei svarade att "Vem av er har någonsin hört om apor som begraver varandra?"

Inga ettiketter eller gravstenar hittades, men däremot skulle man ha hittat hundratals stenskivor, inte mer än 30 cm i diameter (kallade "Dropa-stenarna") med små hål i centrumet. På väggen hittade man inkarvade bilder på en sol i gryning, månen, sjärnor, landet, berg samt små prickar som förenade jorden med himmlen. Grottsbilderna och stenarna daterades till 12 000 år gamla.

[redigera] Dropa-stenarna

Var och en av stenskivorna hade två spiraler som gick från utkanten in till hålet. Stenarna öronmärktes och tillsammans med de andra fynden togs de till Pekings Universitet, där de lagrades i 20 år. I universitetet försökte man tolka skriften utan större lycka.

Stendiskarna skulle senare ha blivit närmare undersökta av en viss Doktor Tsum Um Nui runt 1958. Han kom fram till att varje skiva innehöll en serie tunna hierogryfer av okänt mönster och härkomst. Hierogryferna var så pass små att det behövdes ett förstoringsglas för att kunna se dem. Dr. Tsum lyckades tolka stenarna, där han fann en fantastisk historia. Det var tydligen så att Dropa-varelserna hade krashlandat på jorden, där de även blev jagade och dödade av människorna som bodde i omgivningen.

Enligt Tsum Um Nui tolkades en av hierogryferna till följande: "Dropas kom ner från himmlen i dess flygskepp. Våra män, kvinnor och barn gömde sig i grottorna tio gånger före gryningen. Då de äntligen förstod teckenspråket som Dropas använde så förstod de att Dropas hade vänliga intentioner . . . ." En annan sektion beskriver en "ångest" som Hamerna hade att utomjordingarnas skepp hade kraschat i ett så pass avlägset och oigenomträngligt område att det aldrig fanns en chans att bygga ett nytt skepp som Dropas kunde använda för att ta sig hem.

Dr. Tsums rapport skulle ha varit med i en professionell journal år 1962. Han vart så förlöjligad att han flyttade till Japan, där han senare dog. Pekings Akademi inom Förhistorien skulle ha förbjudit Tsum att någonsin publicera eller prata om vad han hittat.

"Tsum Um Nui" är inte ett riktigt kinesiskt namn, och kritiker föreslår att Dr. Tsum över huvudtaget inte existerat alls. Vad Tsum Um Nui är egentligen ett japanskt namn som är anpassat till det kinesiska språket. Det finns inget bevis för hans existens förutom i saker som har med Dropa-studien att göra. [1]

[redigera] Ytterligare forskning

År 1965 så gavs Professor Chi Pu Tei tillstånd att säga sin teori inom angelägenheten.

Pu Tei angav en annan tolkning. Dropavarelserna skickades för att utforska jorden. De landade vid bergen vid Bayan-Kara-Ula och försökte kommunicera med Ham-stammarna som bodde där. Hamerna misstolkade Dropas intentioner, och de blev jagade och dödade.

Det finns fotografier som sägs visa bilder av Dropa-diskarna, men som egentligen är Bi Diskar - tusentals har blivit funna runtom i Kina. Bi-diskarna är allt ifrån några centimeter till decimeter i diameter, och är för de mesta gjorda av porslin eller nefrit, med runda eller fyrkantiga små hål i mitten. Många av dessa stendiskar dateras till runt 3000 år f.Kr, men har även hittats upp till Shangdynastin. Diskar som hittats efter Shangdynastin har varit mer dekorerade, med till exempel drakar, ormar och fiskar, och som användes för olika ceremonier. Bi diskarna har också funnits på gravplatser, nergrävda under huvudet eller fötterna på den döde. Det skulle tydligen användas som hjälpmedel för den dödes själ. Inga Bi diskar har hittats med spiraler eller liknande som beskrivs i Dropa-historian av författare som Hartwig Hausdorf.

Dropa-diskarna sägs vara endast ett par decimeter i diameter. Dock, i ett fotografi, säger Hausdorf, kan man tydligt se Dropa-disken vila på ett säte och diametern är betydligt större. Dock finns inga markeringar på disken.

[redigera] Rysk forskning

Ryska forskare frågade om de kunde få ta en närmare titt på Dropadiskarna, så några skickade till Moskva för undersökning. De finskrapades av småstenar och genomgick en kemisk analys.

Till deras förvåning innehöll stenarna stora mängder av kobolt och andra metalliska substanser. Om man placerade objekten på speciella bord så vibrerade eller utlöste ett vibrerande ljud i en mystisk rytm, som om en elektrisk laddning gick genom dem - enligt Doktor Vyatcheslav Saizev, som beskrev experimenten i det Sovjetiska tidningen Sputnik. Andra vetenskapsmän föreslog att objekten var delar av en elektrisk ledning, vid någon tid skulle de troligen ha blivit utsatta för extremt hög spänning.

En forskare skulle ha sagt: "de ser ut som uråldriga hårddiskar, de beter sig som de hårddiskar vi har idag. Om vi kunde läsa dessa diskar kanske vi kunde få reda på mera."

[redigera] Wegerers fotografier

År 1974 fotograferade den österrikiska ingenjören Ernst Wegerer två diskar som möter beskrivningen av Dropastenarna. Han var på en guidad rundtur på Banpomuseumet i Xian där han fick se stenarna. Han säger att han såg hål i mitten på diskarna, som även hade hierogryfer och spiraler.

Wegerer blev frågade de som höll i Banpomuseumet om mer information om diskarna. De visste ingenting bakom diskarnas historia, även om de kunde berätta de kompletta bakgruderna till alla andra artifakter i museumet, som var gjorda i lera. De visste bara att objekten var irrelevanta "kultobjekt".

Wegerer fick till och med hålla i en av stenarna. Han estimerade vikten till c:a 1 kilo, och c:a 30 cm i diameter. Hierogryferna syns inte till i hans foto eftersom de hade sköljts av av tiden, och delvis för att hans kameras blixt ljusade ut de fina detaljerna, så som spiralerna.

Ett par dagar senare tillkallades managern utan anledning. Hon och de två diskarna försvann spårlöst enligt Professor Wang Zhijun, direktör på Banpomuseumet i mars 1994.

[redigera] Sammarbete

Efter åren som följde upptäckten av Dropas har arkeologer och antropologer fått reda på mer om det isolerade Bayan-Kara-Ula området. Mycket av vad man hittat har gått ihop med historien på diskarna, så som man har förstått.

Legender, som fortfarande ska vara närvarande i området, innehåller sägner om små gulfärgade dvärgvarelser som "kom från himmlen för länge, länge sedan". Varelserna hade stora böjda ögon och klena kroppar, och de var så fula och utstötta att de vart hatade av alla. "Män med snabba hästar" jagade och dödade de fula varelserna. Konstigt nog så stämmer beskrivningen in på många av de skelett som ska ha hittats av Chi Pu Tei.

[redigera] Ham- och Dropa-stammarna

Området i fråga är fortfarande befolkat av stammar som är kända som Hamerna (Kham) och Droperna.

Drokpa (på tibetanska hbrog pa) är en denominering på Tibetanska nomader. Drokpa och Hamerna är helt normala tibetanska stammar: de är inte små, fysiskt abnormala och bor inte i grottor.

[redigera] Rapporter

• 1322: "Den där floden (Dalay floden) går igenom Pigmies land, där folket är av liten sort, som är endast tre spån långt (c:a en meter), och de är snälla och jämna, efter sina kvantiteter, både män och kvinnor. Och de gifter sig med dessa då de är ett halft år av ålder och får barn. Och de lever inte mer än sex eller sju år som mest, och han som lever in på sitt åttonde år, han hålls i hög respekt." - Sir John Mandevilles Vandringar, 1322 e.Kr, - fransk vandringslegens som beskriver Kina.

• 1911: En rapport berättar om vittnandet av extremt dvärglinande varelser i Tibet och runtom i centrala Asien.

• 1939-1945 (Andra Världskriget): En australienare, på uppdrag av de allierade makterna under kriget, slutar aldrig att prata om hur han påträffade en dvärglik stam i centrala Kina. Ända in i graven pratade han om detta. Han sa att de var mycket mindre än småmänniskorna i Afrika. Afrikanska småmänniskor är ungefär 1,4 meter till 1,6 meter.

• 1947: En brittisk vetenskapsman vid namn Karyl Robin-Evans reste till "Dzopas mystiska land". I Lhasa, Tibet, mötte han den 14:e Dalai Lama. Han övergavs av hans tibetanska guider som var rädda för Baian-Kara-Ula, som över huvud taget folk tar avstånd från i skräck för konstiga varelser som bor där. Efter att försökt om och om igen nådde han sin destination. Han fann ett par hundra dvärgliknande människor, c:a 1,1 meter i genomsnittig längd, som levde i en avlägsen plats i bergen. Robin-Evans lyckades fotografera de styrande paret, Hueypah-La och Veez-La. Han stannade i samhället i ett halvår och lärde sig deras språk, historia och tradition. Lurgan-La, den religiöse ledaren av samhället, berättade att de egentligen kom från en planet i Sirius-systemet för c:a 20 000 år sedan, men även igen år 1040 (e.Kr.) - vilket var de år de krashlandade på området. Många av besättningen dog. De som överlevde kunde inte lämna jorden, och fick bosätta sig här. Det sägs att Robin-Evans påstående är en direkt saga, eller baserad på, science-fiction boken "Sungods in Exile" från 1978.

• 1995: I provinsen Sichuen i centrala Kina, till öst om Baian-Kara-Ula bergen, påträffades en dvärglik by med ungefär 120 invånare, alla under en meter i längd, som lever i en medelålders livsstil. De visste inte om modern teknologi. Man tror att deras korta längd kan bero på omgivningen eller genetisk konstruktion. Den kinesiska regeringen förnekar inte att "Dvärgbyn" existerar. Byn är dock inte öppen för utlänningar. Byn ligger några hundra kilometer ifrån Bayan-Kara-Ula bergen där Qinghai och Sichuan-provinserna möts. [2]

[redigera] Kritik

Kritiker har till större del avvisat allt det ovanstående som en kombination av skämt och folklegender. Till exempel - författaren David Richie noterade att Dropa-sagorna intresserade Gordon Chreighton, en medlem inom det Kungliga Antropologiska Sällskapet och det Kungliga Geografiska Sällskapet. Chreighton fann, efter en undersökning, att det sensationella Dropa-utomjordiska påståendet var "bevislöst" och detaljerade hans fynd i en artikel för "Flying Saucer Review".

Inget bevis finns för denna teori, eller kan bevisas att ha funnits. De som stödjer "Dropa-teorin" anser att mycket av historien har blivit skadad av samhällsförändringar så som den Kinesiska Kulturella Revolutionen, samt att de kinesiska myndigheterna mörkade alla bevis. Motståndare till teorin säger att Erich von Däniken redan bevisatt att det hela är en bluff.

Ufologen Jacques Vallee är extremt skeptisk påståenden om krashlandade rymdskepp. Han noterar att en teknologi som används för att resa genom världsrymden (och eventuella planeter av olika sorter) måste vara en extremt pålitlig och hållbar teknologi.

Motståndare till teorin använder sig av följande kritik:

• 1. Upptäckt. Ingenstans kan man hitta spår av en Tsum Um Nui. Den Kulturella Revolutionen i Kina kan inte användas som försvar då personen flydde till Japan och dog på 1960-talet. Ingenstans kan man hitta information om en arkeologisk expedition till Bayan-Kara-Ula bergen år 1938. Pekings Akademi för Förhistoria verkar aldrig ha funnits heller.

• 2. Tidiga Källor. Den tidigast nämnda källan till Dropa-teorin kommer från Erich von Däniken, från hans kända bok "Chariots of the Gods". Boken är känd att vara opålitlig när det gäller källor - faktumet är att ingenting i boken kan spåras till verkliga händelser eller karaktärer, kinesiska liksom ryska - inklusive Chu Pu Tei, Tsum Um Nui, Ernst Wegener, Vyatcheslav Saitzev eller Sergei Lolladoff. Däniken säger att hans källa är den sovjetiske science-fiction författaren Alexander Kazantsev, men Kazantsev säger själv att Däniken berättade historien för honom, inte tvärtom.

• 3. Senare Källor. Boken "Sungods in Exile", skriven år 1978 av David Agamon, visade sig stödja Dropa-teorin. Senare erkände Agamon (år 1988) att boken var fiktion och att dess författare, den brittiske vetenskapsmannen Karyl Robin-Evans, var ett påhitt. Vissa webbsidor har en bild på Robin-Evans med Dalai Lama. Bilden visar hur dagens Dalai Lama hjälper den dåvarande att stå upp, vilket betyder att fotografiet är taget ganska nyligen och att det som ska vara Robin-Evans på bilden inte är det - han dog år 1978 enligt Hartwig Hausdorf.

• 4. Översättningen. Det finns absolut inga bevis på att ett helt okänt språk blivit tolkat successivt. Alla förlorade förhistoriska språk har blivit upptäckte genom att de bevarats på sätt som är känt för vetenskapsmän. Även i dessa situationer har tolkning och förståelsen av dessa språk tagit decennier och många olika grupper av linguister, och deras tolkningar och slutsatser är fortfarande omdiskuterade än idag. Många förhistoriska skrivningar, till exempel Linje A från Kreta, har gått emot tolkningen eftersom de inte kan länkas till något känt språk. Med dessa fakta verkar det ännu svårare att ens börja förstå ett genuint utomjordiskt språk. Det är därför högt ossanolikt att en enda kinesisk forskare, utan dokumenterad bakgrund inom språkhistoria, själv lyckats tolka ett utomjordiskt språk.

• 5. Stendiskarna. Det enda "beviset" som återstår av Dropa-diskarna är några fotografier. Diskarna på fotografierna matchar inte längden som de egentligen ska ha. Inget foto finns på platsen där de hittades. Inga bevis alls på det utomjordiska språket.

• 6. Beviset. Dropa-diskarna ska tydligen ha blivit bevarade i några museum i Kina. Inga museum har spår av diskarna, inte heller finns något fakta om diskarna som skulle ha skickats till Sovjetunionen.

• 7. Dropa-stammen. Medan Dropas beskrivs som en stam av dvärgliknande människor, så var de egntligen nomadiska bönder i den norra tibetanska platån. Hamerna bor också i Tibet, de är traditionellt krigare för Tibet. Dalai Lamas vakter var Hamer under hans flykt då kineserna invaderade Tibet. Även ordet "dropa", enligt Chreighton, betyder "isolerade". Han beskriver även att de inte alls är dvärglinande, utan tvärtom, större människor i form av just bönder.

[redigera] Referenser

• Agamon, David. Sungods in Exile. Sudbury: Spearman, 1978.
• Däniken, Erich von. Gods from Outer Space. New York: Putnam, 1968.
• Däniken, Erich von. Gold of the Gods London: Souvenir Press, 1973.
• Fitzpatrick-Matthews, Keith "The Dropa Stones (or Dzopa Stones)"
• Hausdorf, Hartwig. The Chinese Roswell Boca Raton: New Paradigm, 1998.
• Lawhon, Loy. "The Caves of Bayan Kara Ula."
• David Ritchie; UFO: The Definitive Guide to Unidentified Flying Objects and Related Phenomena; Facts of File, 1994; ISBN 0-8160-2894-X
• UFO Files: The Chinese Roswell. History Channel TV special, 30 June 2005.