Diesellok
Wikipedia
Diesellok indelas i dieselhydrauliska och dieselelektriska. Det dieselhydrauliska loket använder dieselmotorer för framdrivningen medan ett dieselelektriskt drivs av elmotorer, som i sin tur matas från en generator driven av dieselmotorn. Större lok är i allmänhet dieselelektriska. Även hydrostatisk kraftöverföring förekommer, dock inte på svenska lok.
I Sverige har dieselloken alltid används för tjänstgöring på sidolinjer och vid växling på bangårdar. Detta beror på att de flesta järnvägar i Sverige elektrifierades tidigt och därför är det elloken som dominerar på de svenska järnvägarna. I många andra länder är dieselloken betydligt viktigare eftersom de antingen inte har lika stor andel elektrifierade järnvägar eller så saknas elektrifierade järnvägar helt och hållet.
De flesta svenska dieselloken är dieselelektriska, av ursprungligen amerikansk konstruktion, tillverkade i Sverige på licens från GM:s elkraftdivision, EMD. Genom de senaste årens förändrade marknadssituation har ett relativt stort antal norska och danska diesellok av samma generation, även dessa tillverkade i Sverige, inköpts av svenska järnvägsföretag såsom exempelvis Tågab.
Tidigare indelades svenska diesellok i huvudsak i littera V (för växlingstjänst) och T (för linjetjänst). Detta system är idag mer eller mindre avskaffat, även om typbeteckningarna fortfarande tycks följa traditionen.
I USA är dieselelektriska lok mycket vanliga.