Bell P-39 Airacobra
Wikipedia
P-39 |
|
| Bell P-39Q Airacobra | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Typ | Jakt/attackflygplan |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | november 1939 |
| I aktiv tjänst | 1941 - 1945 |
| Varianter | ca 15 st |
| Tillverkare | Bell Aircraft Corp. |
| Generella egenskaper | |
| Längd | 9,2 m |
| Spännvidd | 10,37 m |
| Höjd | 3,63 m |
| Vingyta | m2 |
| Tomvikt | 2 540 kg |
| Lastförmåga | |
| Maximal startvikt | 3 400 kg |
| Motor | Allison V-1710 |
| Motorstyrka | 1 200 hk |
| Prestanda | |
| Maximal hastighet | 612 km/h |
| Räckvidd vid maximal vikt | |
| Transporträckvidd | 1 086 km |
| Maximal altitud | 10 670 m |
| Stigförmåga | |
| Kraft/viktförhållande | 350 hk/ton |
| Beväpning | |
| Kanoner / kulsprutor | 1 × 37 mm kanon genom propellern 2 × 12,7 mm kulsprutor på flygkroppen 4 × 7 mm kulsprutor på vingarna |
| Bomber | 260 kg |
Bell P-39 Airacobra var ett amerikanskt jakt/attackplan som flög för första gången den 25 november 1939 och spåddes en lysande framtid, mestadels tack vare sin 37 mm kanon. Bell började leverera P-39 till Amerikanska flygvapnet (USAF) tidigt 1941.
Under flygkriget över Stilla havet syntes snabbt P-39:s brister i luftstrid och planen förflyttades till "lågriskområden" såsom Mellanöstern, Afrika samt Ryssland. Redan under 1944 slutade man använda P-39 i USAF.
Många av planen hamnade i Ryssland som köpte planen genom Lend-Lease Act. Totalt sändes ca 5 000 P-39:or till Ryssland, som använde den i huvudsak som luftunderstöd för markstyrkorna, en roll som passade planet bra.
