Automatkarbin

Wikipedia

Automatkarbin, AK, (engelska assault rifle) ett automatvapen av gevärstyp som idag utgör infanteristens huvudbeväpning i de flesta av världens arméer. Automatkarbinen kännetecknas av att vara mer kompakt än traditionella gevär (se karbin) och att ha tillgång till automateld.

Den första automatkarbinen anses vara StG-44, ett tyskt vapen från andra världskriget. I Finland är den vanliga benämningen stormgevär.

[redigera] Automatkarbiner

Typen automatkarbin 4 var det viktigaste eldhandvapnet vid svenska arméförband fram till Försvarsmakten antog automatkarbin 5 som huvudbeväpning.

Den första masstillverkade automatkarbinen var den tyska StG-44 som togs i bruk under Andra världskriget. Efter kriget ledde USA utvecklingen i västvärlden till automatkarbiner i samma grova kaliber som de tidigare automat- och repetergevären (till exempel M1 Garand). Detta ledde till automatkarbiner som M14, FAL och tyska G3 (AK4 är en modifierad G3A3) som inte lämpade sig lika väl som den tyska StG-44 eller ryska AK-47 Kalasjnikov för automateld. Denna nackdel stod klar för den amerikanska militärledningen i och med Vietnamkriget och det var då man införde den lättare M16 som fick efterföljare i samma kaliber i väst så som FNC (Ak 5 är en modifierad FNC) och franska FAMAS med flera.

Några av de största tillverkarna av automatkarbiner är:

• Kalasjnikov, Ryssland (AK47)
• Colt, USA (M16)
• Heckler unt Koch (H&K), Tyskland (G3, G36 mm.)
• Fabrique National (FN), Belgien (FNC)
• GIAT, Frankrike (FAMAS)

De mest kända och spridda automatkarbinerna är den ryska AK-47 Kalasjnikov och den amerikanska M16. Både AK47 och M16A1 användes under Vietnamkriget.