Andreas Vesalius
Wikipedia
Andreas Vesalius, anatomiker, född i den belgiska staden Louvain 1515, död 15 oktober 1564. Han gav under sin levnad viktiga och omvälvande bidrag till den anatomiska vetenskapen.
[redigera] Bakgrund
Att Vesalius skulle bli läkare var en självklarhet redan från början, eftersom de flesta i hans släkt var detta. I hemstaden började han studera språk, bland annat hebreiska, latin och grekiska, men flyttade senare till Paris. Det var i skolan där som han lärde känna sin lärare Anatimi Sylvius — de skulle senare bli bittra fiender.
För att kunna studera människokroppen började han jobba som fältskär i franska armén och stal dessutom lik från kyrkogårdar. 1536 återvände han till sin hemstad Louvain. Redan ett år senare doktorerade den unge Vesalius i anatomi och kirurgi vid universitetet i Padua, Italien, och tog till och med över sin lärares jobb. 1564 åkte han på en pilgrimsfärd till Palestina. Hans gamla universistet i Padua bad honom komma och bli professor där, men på väg hem blev han sjuk och dog 1564 på den grekiska ön Zakynthos.
[redigera] Tankar och upptäckter
Vesalius revolutionerade anatomin. Han kritiserades skarpt för sina brutala undervisningsmetoder, men själv kritiserade han de läroböcker som användes under hans samtid och som fortfarande byggde på Hippokrates och Galenos skrifter. Vesalius ansåg att skrifterna tydligt visade att Galenos och Hippokrates själva aldrig hade obducerat en människokropp.
Vesalius lyckades få tillgång till lik genom att använda avrättades kroppar. Efter hans upptäckter på universitet insåg man snart att dissektioner tycktes vara det bästa sättet att lära sig hur människan ser ut inuti. Bland andra riktade kyrkan stark kritik mot denna metod.
Vesalius ville visa vilka fel som fanns i de gamla läroböckerna men även skriva en ny lärobok med bilder på de upptäckter han gjort och som inte fanns i de äldre läroböckerna. År 1543 utkom hans bok De humani corporis fabrica libri septem (Sju böcker om människokroppens uppbyggnad). Boken var ett anatomiskt mästerverk på 712 sidor, som tog upp och visade bilder på allt från människans skelett, hennes inre organ till vårt kärlsystem och musklernas uppbyggnad.
Trots de många upptäckterna kritiserades han av många gamla professorer, däribland hans egen lärare, för att han vågat ifrågasätta de gamla lärorna, men eftersom vem som helst kunde se på ett lik att Vesalius hade rätt hade motståndarna dock inte mycket stöd.
