Władysław Anders

Wikipedia

Władysław Anders, född 11 september 1892 i Krośniewice-Błonie nära Knutno, död 12 maj 1970 i London, var en polsk general och politiker i den polska exilregeringen i London under andra världskriget. Han var överbefällhavare 1944-1945.

Anders har studerat vid tekniska högskolan i Riga och vid militärhögskolan i St.Petersbug. Vid polsk-ryska kriget 1920 ledde han ett kavaleriregemente. Vid det tyska anfallet mot Polen i september 1939, var han befällhavare för en kavalerienhet i östra Polen och blev tillfångatagen av sovjetiska styrkor. Efter Tysklands anfall på Sovjetunionen, frigavs han efter ett polsk-ryskt avtal. Från 4 augusti 1941 arbetade han för att bilda polska väpnade styrkor i Sovjet. I mars 1942 fick han lov att leda ut 10 000 polska GULAG- och krigsfångar till Persien/Irak till Mellanöstern som belev senare polens Andra Kåren hos de allierade i väst. Andra Kåren deltog senare under hans ledning i Italienkampanien 1944 med kulmen under det blodiga slaget om Monte Cassino.

Anders hade en närmast legendarisk ställning bland polska emigranter och dissidenter, med stor tacksamhet för bedriften att rädda polacker från säker död i Stalins koncentrationsläger. Trots hjältestatus var han persona non grata hos den socialistiska regimen i Polen, genom att vara ett levende bevis för stalinismens brott.

Anders blev belönad med Polens högsta tapperhetsmedalj Order Virtuti Militari, brittiska The Most Honourable Order of the Bath, franska Légion d'honneur, amerikanska Legion of Merit och posthumt polska Order Orła Białego.

Han blev begraven bland sina soldater på krigskyrkogården vid Monte Cassino.