Víctor Jara

Wikipedia

Victor Jara

Víctor Lidio Jara Martínez, född 28 september 1932, död 16 september 1973, chilensk visdiktare och sångare vars sånger användes i kampen mot fascismen i Latinamerika.
se BILD[1]

Víctor Jara föds i Chillán Viejo och växer upp under enkla förhållanden på landsbygden söder om Santiago. Han börjar spela gitarr då han under tonåren bor i slumstadsdelen Nogales i huvudstaden. Efter militärtjänsten 1952-1953 blir han medlem av Universidad de Chiles kör (tenor) och 1955 ansluter han sig till mimgruppen Compañía de Mimos de Noisvander. Under de efterföljande åren studerar han skådespeleri och regi vid Universidad de Chile och blir 1957 medlem av musik- och dansgruppen Cuncumén. Samtidigt börjar Jara skriva egna sånger i folklig stil, inspirerad av bl a Violeta Parra och Daniel Viglietti. Under sextiotalet skördar Jara en rad framgångar som teaterregissör samtidigt som han utvecklas som låtskrivare, och 1966 släpper han sin första soloskiva. Under samma tid åtar han sig att leda musikgruppen Quilapayún, som även blir hans kompband på de efterföljande skivorna fram till 1969. Under perioden 1965-70 är Jara tillsammans med Ángel Parra, Isabel Parra, Patricio Manns och Rolando Alarcón husartist på de först nämnda syskonen Parras musikcafé Peña de los Parra i centrala Santiago, vilket i hög grad bidrar till att popularisera den nya chilenska sången under denna period. Inför presidentvalet 1970 engagerar sig Jara för socialisten Salvador Allende, som i september vinner valet. Under Allendes regeringstid övergår Jara helt till musiken och lämnar teatern. I nära samarbete med folkmusikgruppen Inti-Illimani och rockbandet Blops ger Jara 1971 ut sin mest spridda skiva "El derecho de vivir en paz" som bl a innehåller portalverket "Plegaria a un labrador". Året därpå spelar han, med Isabel Parra och andra in temaskivan "La población", om de miserabla bostadsförhållanden i kåkstäderna, och de bostadslösas kamp och landockupationer. Han leder vid denna tid också hyllningen till Nobelpristagaren Pablo Neruda efter dennes hemkomst från Stockholm, skriver instrumental- och balettmusik, och jinglar till den chilenska TV:n parallellt med den egna musikkarriären.

Då konflikterna i det chilenska samhället kulminerar i militärkuppen 11 september 1973 blir Jara som välkänd kommunist igenkänd och förd till boxningsarenan Estadio Chile (nu Estadio Víctor Jara). Där torteras han svårt innan han tidigt på morgonen den 16 september avrättas med 41 kulspruteskott och dumpas på en gräsmatta utanför allmänna kyrkogården. Vid tillfället för sin död håller Jara på att spela in en skiva tillsammans med den f d Quilapayún-medlemmen Patricio Castillo. Hans engelska hustru Joan Turner lyckas fly ut ur landet och publicera de inspelningar som hunnit göras till denna skiva. Joan Jara skriver 1983 den mycket uppmärksammade boken An unfinished song om livet med Víctor.