Ubåtskränkningar i Sverige

Wikipedia

Under åren mellan 1980 och 1992 kom frågan om kränkningar av Sverige av främmande ubåtar att vara betydelsefull både i sak och i den säkerhets- och inrikespolitiska diskussionen. Frågor om trovärdigheten i den då gällande neutralitetspolitiken, om våra relationer till Sovjetunionen liksom om den sovjetiska maktens karaktär kom alla att spela en stor roll i diskussionerna under dessa år.

Det rörde sig om den sannolikt allvarligaste utmaningen för Sveriges säkerhetspolitik under den senare delen av 1990-talet.

Nedan följer de mest kända incidenterna.

• September 1980 - Vid övning med ubåtsjaktshelikopter och en svensk ubåt utanför Utö i Stockholms skärgård upptäcks en vad man tror är en främmande ubåt i området. Flera sjunkbomber fälls utan synligt resultat. Enligt marinens rapport var det en ubåt av Whiskey-typ, dvs. antingen en sovjetisk eller polsk ubåt med anor från 1940-talet. Numera offentliggjorda undervattensfotografier indikerar dock att marinen bombade ett gammalt fartygsvrak och en hög med sten [1].

• 27 oktober 1981 - Ubåt U 137, en sovjetisk ubåt ur Whiskey-klassen, grundstöter i Gåsefjärden i Blekinges skärgård. Det konstateras att ubåten är utrustad med kärnvapenbestyckade torpeder. Efter omfattande diplomatisk aktivitet, liksom en sovjetisk militär uppladdning i farvattnen utanför Blekinge, beslutar regeringen Fälldin att ubåten och dess besättning får lämna Sverige. Dessförrinnan har ett summariskt förhör hållits med dess befälhavare.

• 1 - 13 oktober 1982 - Ubåtsjakt i Hårsfjärden. Under ledning av kommendörkapten Emil Svensson planeras en ubåtsfälla för främmande ubåtar i månadsskiftet september/oktober, operationen kommer att kallas "Operation notvarp" och är mycket hemlig. Den 1:e oktober görs de första säkra observationerna av ubåt och detta sker i Hårsfjärden, pådraget blir stort, svenska marinen har tack vare operation notvarp koncentrerat alla sina resurser till området. Marinen spränger 44 sjunkbomber och 4 minor. Inledningsvis utgår man från att marinen lyckats att "spärra in" en främmande ubåt i Hårsfjärds-området. Det visar sig dock senare att så inte är fallet. Under operationen används för första gången minor när man anser att en främmande ubåt försöker att fly från området. Ubåtsjakten leder till att den nytillträdda regeringen Palme tillsätter den s k Ubåtsskyddskommissionen under ledning av f d utrikes- och försvarsministern Sven Andersson.

• April 1983 - Ubåtsskyddskommissionen presenterar sin rapport, konstaterar med stöd av bl a bottenspår att en kränkning verkligen ägt rum och avser att Sovjetunionen i allt väsentligt måste ses som ansvarig för den misstänkta ubåten i Hårsfjärden hösten innan. Ubåtsskyddskommissionen beskriver denna som en del en större operation mot Stockholms mellersta och södra skärgård som kan ha omfattat tre mer konventionella ubåtar och tre miniubåtar av ditintills inte känd typ eller sort. Regeringen överlämnar en protestnot till Sovjetunionen.

• 4 maj 1983 - Minor sprängs mot en misstänkt ubåt i Törefjärden norr om Luleå.

• Sommaren 1983 - Ubåtsjakt i Töreviken.

• Augusti 1983 - Ubåtsjakt i hamnbassängen i Karlskrona liksom i området omedelbart utanför skärgården. Marinen spränger sjunkbomber inne i Karlskrona hamn.

• 9 - 29 februari 1984 - Ubåtsjakt i Karlskrona. Marinen spränger 22 sjunkbomber mot en misstänkt ubåt.

• Försommaren 1986 - Efter att en tulljakt sett ett mystiskt föremål dyka ner i vattnet i Klintehamnsviken på Gotland undersöks botten och där hittas ett 1100 meter långt dubbelspår som sägs komma från en undervattensfarkost.

• Juni 1987 - Ny ubåtsjakt i Törefjärden.

• Sommaren 1987 - Vid undersökning av magnetslingesystemet för mineringar i Kappelshamnsviken på Gotland upptäcks tydliga spår på botten från en bandgående undervattensfarkost.

• Försommaren 1988 - Misstänkt främmande ubåt i Hävringebukten utanför Oxelösund.

• 1995 - En ny oberoende ubåtskommission, tillsatt av den nya regeringen under Ingvar Carlsson, bekräftar i allt väsentligt bilden av kontinuerliga kränkningar av främmande ubåtar, och anser att detta är helt säkert i minst åtta fall man studerat och mycket sannolikt i ytterligare fall. Kommissionen ansåg också, efter att ha gått igenom allt material, att ubåtskränkningen i Gåsefjärden var avsiktlig, men anser sig inte ha underlag för att göra några uttalanden om varifrån de kränkande ubåtarna kom. Kommissionen efterlyste en bredare utrikes- och säkerhetspolitisk granskning nationalitetsfrågan, och en 1997 inom Utrikesdepartementet gjord sådan ledde till att det ansågs överväldigande sannolikt att Sovjetunionen hade ansvaret för dessa operationer.

På 1990-talet konstaterade försvaret efter omfattande efteranalys att ett ljud man tidigare benämnt typljud (ett ljud som man vid vissa tillfällen misstänkt varit kopplat till en viss ubåtstyp) även kunde alstras av simmande däggdjur, exempelvis minkar. Dock hade det s k typljudet inte använts för att med säkerhet klassificera ubåtskränkning, och klassificeringen av det s k typljudet som med största sannolikhet härrörande från simmande mink påverkade därför inte bedömningen av de olika ubåtskränkningar som såväl försvaret som olika oberoende kommissioner tidigare gjort.