Snok

Wikipedia

?Snok Status i Sverige: Sårbar

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Kräldjur Reptilia
Ordning:	Fjällbärande kräldjur Squamata
Underordning:	Ormar Serpentes
Familj:	Snokar Colubridae
Släkte:	Natrix
Art:	Snok N. natrix
Vetenskapligt namn
§Natrix natrix Auktor: Linné, 1758
Underarter
N. n. natrix Linné, 1758 N. n. gotlandica Nilson & Andrén, 1981

Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Snok, vattensnok, eller vanlig snok (Natrix natrix) är en av de två ormarter som är vanliga i Sverige. Grundfärgen varierar vanligen från gröngrå till brun. Oftast har den små mörka prickar längs ryggen, och nästan alla snokar har vita eller gula fläckar på vardera sida av nacken. Se dock gotlandssnoken nedan. Liksom övriga grod- och kräldjur är snoken fridlyst i Sverige.

Till skillnad från den andra av Sveriges vanliga ormar, huggormen, har snoken inget gift. Snoken blir upp till 140 centimeter lång, dock vanligen mindre. Norska snokar kan emellertid bli rätt långa. Ryggfjällen är långsmala, och fjällen på undersidan av stjärten är ordnade i två rader. Snokens huvud har stora fjäll, till skillnad från huggormen som har små. Pupillerna är runda, där huggormen har långsmala. Den långsmala, piskliknande kroppen smalnar av symmetriskt mot svansen. Snoken har ett långt överkäksben och en tydlig hakfåra. Den rör sig snabbt och gracilt och är skyggare än huggormen, som är kort och tjock och har ett bredare, mer trekantigt huvud.

Snoken finns i hela Europa utom på Irland och i de nordliga delarna av Norden, och dessutom i norra Afrika och i Asien fram till norra Syrien och nordvästra Iran. I Sverige förekommer snoken upp till strax söder om Sundsvall vid 62°N.

Snoken simmar bra, och trivs bäst i och i närheten av vatten. Störst chans att hitta den finns i låglänta och sumpiga marker.

Snoken lever främst på vattenlevande djur som fisk och grodor, men kan även ta paddor och andra smådjur. Till skillnad mot många andra ormar påverkas snoken inte av paddans gift.

När en snok blir skrämd eller retad kan den spruta ut ett illaluktande sekret från analkörtlarna. Om man petar på en snok händer det att den rullar över på rygg och spelar död.

Snoken går i dvala redan i början av oktober. Den kan övervintra i hål och gångar av olika slag, på frostfritt djup så ormen inte fryser ihjäl. Snoken är ovipar, det vill säga liksom fåglarna lägger den tämligen outvecklade ägg som tar relativt lång tid att kläckas. I juli och augusti lägger honan 15-30 ägg som är omgivna av ett pergamentartat, vitaktigt skal. Äggen läggs på varma ställen, ofta i gödselhögar eller i ansamlingar av ruttnande växtdelar, där den genererade värmen sörjer för att äggen utvecklas under en förhållandevis hög temperatur. Honan bryr sig sedan inte mera om dem; när ungarna kläcks får de klara sig själva.

[redigera] Gotlandssnoken

Snoken har ett antal underarter. Ett exempel är gotlandssnoken (Natrix natrix ssp. gotlandica) som finns endast på Gotland, inklusive Karlsöarna och Gotska sandön, och är klart mindre än nominatrasen: Upp till 75 centimeter för hanen, 95 centimeter för honan. Upp till 40% av populationen är helt svartfärgad, utan gula fläckar. Många av de övriga ormarna har ett punktmönster, som kan ge dem en likhet med huggormen. De gula (eller vita) nackfläckarna är ofta orange eller röda.

Gotlandssnoken är upptagen på röda listan: VU (sårbar).